Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth skriver idag på SvD Brännpunkt om ett nytt förslag från regeringen angående presstödet. Av det ursprungliga förslaget att reducera de enorma stöden till Svenska Dagbladet och Skånska Dagblaget genom en nedtrappning bidde det bara en tummetott. Uppenbarligen var det alldeles för radikalt i detta land att hävda ståndpunkten att skattebetalarna inte ska punga ut med mångmiljonbelopp för att stödja några stora stora tidningar. Istället blir det en måttlig sänkning för de två stora, men en höjning för i stort sett alla andra.
En bättre lösning vore ju att trappa ner presstödet mot ett nollbelopp för att sedan avskaffa det helt, då skulle Sverige ju garanterat slippa alla problem med brott mot EU:s regler om statsstöd på detta område. För en regering som hävdar marginaleffekternas betydelse för sysselsättningen så borde det inte vara ett så långt steg att inse marginaleffekternas påverkan på tidningars beteende. När en tidning riskerar att förlora mängder i presstöd om de går om sin huvudkonkurrent så riskerar marginaleffekterna för en tidning som inte är extremt underlägsen sin rival i upplaga att vara väldigt stora om de skulle ta över ledartröjan.
Tror någon att detta bidrar till konkurrensen mellan tidningarna? Även utöver detta så ser jag ingen anledning till att skattebetalarna ska vara tvungna att säkra privata företags vinst, bara för att politiker har bestämt att det ska finnas två tidningar på varje ort/region. Visst, några tidningar skulle nog inte kunna kvarstå i nuvarande form vid ett avskaffande av presstödet, men detsamma gäller ju t.ex. på TV-marknaden. Om det är så viktigt att det finns två tidningar överallt att skattepengar måste garantera det, så borde ju i konsekvensens namn skattepengar gå till SVT:s konkurrenter, för att säkra en mångfald i etern?
