Deltog under dagen i en debatt på Dreamhack tillsammans med representanter för de andra ungdomsförbunden (inkl. Ung Pirat). Som man kan gissa när det äger rum på Dreamhack så handlade det om kulturfrågor i relation till datorer, internet och spel. Ipred-frågan blev givetvis diskuterad, eller diskuterad och diskuterad, vi var ju alla överens i sak och i argument.
Moderatorn, Petra Wangler (programledare, SVT) reagerade på att hon inte kunde komma ihåg något tillfälle tidigare när hon har sett politiker från hela spektrat stå och en efter en helt hålla med varandra. Kan kanske ge en hint om att det inte är någon liten nischgrupp som ställer sig kritisk till Ipred-förslaget.
Blev givetvis en hel del debatt i frågor där enigheten inte direkt var lite enorm. När det handlade om ifall staten ska gå in med riktat stöd mot spelbranschen så blev blockgränsen mycket tydlig, där jag tillsammans med allianskollegor försvarade en fungerande marknad från att behöva fördärvas av politikers klåfingriga händer. Vi kanske inte var riktigt så poetiska i vår argumentation dock 
Efter själva debatten så hade jag någon timma att spendera, vilket gav mig en möjlighet att gå runt och se alla utställare och aktiviteter som ägde rum på området. Det blir tydligt vilken stark ställning Sverige har på dataspelsområdet när man märker vad utställarna väljer att presentera i samband med detta. Kanske inte är en bransch som behöver exportstöd direkt… Fick då även möjlighet att diskutera gymnasieutredningens förslag med representanten från Ljud & Bildskolan. Det var givande att höra perspektiv på den från en skola som är så nischad och inte riktigt passar in i de mallar som utredningen föreslår. Jag blev mycket imponerad av de exempelspel och -miljöer som deras elever hade skapat tidigare och under det dygn de spenderat på Dreamhack.
(Och, ja, jag ber om ursäkt för den extremt dåliga rubriken. Kunde inte komma på något bättre sätt att översätta Dreamhack. Någon som har en lämplig latinsk form för ”hack”?)
Åh, jag gissar att Ljud & Bildskolan hör till de skolor som anses för specialinriktade för att få finnas kvar efter gymnasiereformen? Själv gick jag mina gymnasieår på Musikkonservatoriet i Falun, och den skolan har levt i ständig skräck för nerläggning i tiotals år. Skolverket var där ett par gånger bara under mina två år där, och kom båda gånger fram till att skolans elever var de nöjdaste i hela landet, och att inga andra skolor heller nådde upp i att 90-95% av alla avgångsstudenter läste vidare… och båda gångerna kom man fram till att skolan skulle lämnas ifred. Men, med nytt folk i skolstyrelsen revs alla tidigare beslut upp, och så var man under luppen igen. Det var inte bara jobbigt för skolans styrelse, man kände sig också ifrågasatt som elev. Självfallet är det långt, långt ifrån alla som bestämt sig för vad de vill göra i framtiden, när de gör sina gymnasieval i nian, men om man är en av de som är tvärsäker på sin sak är det bara synd och skam att pressa in ungdomar i en form som till det yttre ger en bredare utbildning men som just i och med det hindrar de individer med speciella intressen och begåvningar att fullt ut göra det de är bra på. Det är som om man, för att vara en god medborgare, inte ska ta tillvara sina intressen, utan försöka dem för att vara så likformig som möjlig. Däremot är jag, med risk för att verka elitistisk, en stark motståndare till överrepresentationen av vissa specialinriktningar. I min hemkommun fanns det till exempel, förutom ett estetprogram som till hälften utgjordes av tjejer som ville bli musikalsångerskor, även ett estetprogram specialinriktat på musikal. Någonstans måste man börja sätta gränser för var kvaliteten blir lidande… och för när samhället slutar ha ett behov av arbetslösa musikalsångare. Det kan följaktligen inte finnas för många specialutformade program, eller för många skolor som erbjuder samma riktade utbildning, men jag ställer mig starkt ifrågasättande till varför de inte alls skulle kunna tänkas ha något som helst existensberättigande.
Dels så lät personen jag talade med rätt positiv om deras möjligheter att kunna passa in under det nya systemet, men dels så tror jag även att de är just en så speciell utbildning men med kvalitet nog att de kan få bli testutbildning för lokala/nya kurser om de ansöker.
För de flesta elever kommer det nog bli fler tydliga val med mer markant inriktning i det nya systemet. Det som i hög grad kommer försvinna är de lokala inriktningarna och programmen. Men enligt hur systemet är menat att fungera så ska det ju finnas en tydlig öppning för att relevanta nischutbildningar ska kunna fortsätta i möjligheten att ansöka om att vara testskola för ny kurs.
Högkvalitativa nischutbildningar är av godo. Utredningen gör dock, anser jag, rätt analys när man kommer fram till att den enorma mängd omformade utbildningar som finns idag bara skapar en situation där det är svårt att veta vad elever faktiskt har läst.
Möjligheten att välja en mer inriktad utbildning är ju samtidigt en del i planen med den nya gymnasieskolan. Framförallt så handlar detta om yrkesinriktade program där man ska kunna läsa antingen utan högskoleförberedelse eller som lärling, utöver att möjligheten till att läsa yrkesförberedande med högskolebehörighet finns kvar.
Jo, så länge specialinriktade program av hög kvalitet faktiskt får det lite lugnare om öronen, så är jag positiv. Men att behöva ansöka om att få testa egna utbildningar och kurser låter inte som något bättre system än tidigare – var finns då säkerheten att utbildningen kommer finnas kvar om tre år? Idén i Falun var ju dessutom att skala bort nästan allt utom kärnämnena. lägga till en del musikrelaterade ämnen (gehör, satslära, musikhistoria, och instrumentallektioner) och på så sätt göra utbildningen så slimmad och fokuserad som möjligt, så att eleven hade tillräckligt mycket tid att öva ordentligt. Musikprogram har en tendens att inte kunna klassas som lärlingsutbildningar – vilket jag i övrigt är odelat positiv till – kanske för att det är en konstnärlig inriktning och man kanske inte kan säga att särskilt många kommer kunna börja leva på det förrän efter tre till sex år på högskola… det i allra högsta grad både yrkesinriktad och högskoleförberedande.
Som du märker anser även jag att kvaliteten måste höjas på de icke specialutformade musikprogrammen (dit skulle jag alltså också räkna vanliga estetutbildningen) genom en slags smärtsam reningsprocess dör lite av fluffet får lov att skalas bort. Men de verkligt specialutformade utbildningarna är ofta redan av hög kvalitet, vilket de måste vara, eftersom de är stadda under ständig granskning, och för att de oftast har ett nationellt intag och följaktligen måste kunna locka elever från Pajala till Smygehuk. Det vore oerhört sorgligt om för många sådana, väl fungerande utbildningar fick stryka på foten.