Britten Mark Lynas skriver på SvD Brännpunkt idag saker som knappt borde behöva sägas. Han kritiserar miljörörelsen för sitt dogmatiska, och i verkligheten oförankrade, motstånd till kärnkraften. Som han skriver är kärnkraften det enda egentliga alternativet till fossila bränslen, och Sverige har en unik situation i att vi faktiskt skulle kunna frigöra oss helt från all fossilbaserad elgenerering. Men det intresserar ju inte de som skriker mest om miljö och klimatförändringar.
De verkar ofta snarare vara intresserade av sämre levnadsvillkor för människor som egensyfte. Jag hittar inte citatet nu, men Naturskyddsföreningens ordförande kläckte för ett tag ur sig att han skulle vara emot möjligheten till oändlig energi utan miljöpåverkan om den dök upp, därför att det skulle kunna leda till att människor inte sänkte sin levnadsstandard. Försämringar för människor är alltså ett egenmål.
Lynas går punkt för punkt igenom den kritik som finns och påvisar varför den inte har något med dagens kärnteknik att göra. De fjärde generationens kärnkraftverk som nu är aktuella har inte problem som man klassiskt sett brukar klaga på. Men de är även otroligt effektiva. 60 ggr effektivare skriver han, samt kan använda plutonium från skrotade kärnvapen, en klart bättre lösning än att bara lagra den på hög som idag.
Att de är otroligt säkra gör ju inte saken sämre, men det som är den riktiga höjdpunkten är att de kan drivas på dagens kärnavfall istället för nytt kärnbränsle. Det resulterande avfallet från den reaktionen kräver inte alls de långa lagringstider som krävs för vanligt kärnavfall. Jag har i tid och otid när energi- och miljöpolitik kommit upp talat om dessa nya reaktorer och att vi måste genomföra den tvåfaldiga reformen att stoppa SKB från att börja försöka gräva ner avfallet vi har, och samtidigt satsa på att bygga nya reaktoranläggningar med den nya tekniken. Vi kan ju hoppas att fler snart börjar lyssna.
Maud Olofssons besked nyligen att hon vill behålla den kärnkraft vi har är glädjande, men alla partier skulle behöva inse att en utbyggnad är nödvändig. För miljöpartiet, samt en del inom centerpartiet och mitt eget parti, så är frågan en helig ko. Men frågan är vad som är viktigast, att drömma sig tillbaka till sin ungdoms spännande dagar då man kämpade mot kärnkraften, eller att hantera dagens situation ansvarsfullt?
Ta inspiration från Finland där man nu satsar mer på kärnkraft. För mig som kristdemokrat är frågan enkel. Naivt önsketänkande och icke verklighetsanpassade flummerier måste stå tillbaka för det som verkligen kan bidra till en bättre framtid. Det finns idag inga bra skäl att inte satsa rejält på mer kärnkraft, men många skäl att göra så. Jag har tyvärr ytterst små förhoppningar om att miljöpartiet skulle ta sitt förnuft till fånga, men klart högre vad gäller centerpartiet. Så jag hoppas nu att vi kan få en överenskommelse om utbygd kärnkraft om Alliansen vinner valet 2010.
Med klimatkommunisterna vid rodret så kommer Sveriges näringsliv att utplånas (på grund av extremt höga energikostnader – på grund av klimattalibanernas hysteri), och medborgarnas räkningar för el att spränga plånböckerna. Svenskarna är ett utvecklingsstört folk (i dubbel mening) om de röstar in dessa galningar i makten 2010. Då kommer resterna av Sveriges patetiskt lilla industri att flytta ifrån Sverige. Pappersbruken har nästan helt gjort det redan, snart ryker resten. Jag och en MASSA andra kommer INTE att rösta på Kaos Koalitionen.
Jag ställer mig ganska tveksam till att stänga ner all kärnkraft, åtminstone till dess den kan ersättas med helt och hållet grön energi – vilket helst inte bör vara klassisk vattenkraft, eftersom denna har stor påverkan på de vattendrag där den installeras. Å andra sidan håller jag helt med Naturskyddsföreningens ordförande om att faran med miljövänligare bränslen och energi kanske främst tjänar till att rättfärdiga vårt konsumtionsmönster, som är i grunden fel och oproportionerligt, och även orättvist och oetiskt eftersom den bild vi försöker projicera på de mindre utvecklade länderna är att vårt levnadssätt är det mest eftersträvansvärda – utan att jordens resurser räcker till för att täcka även deras behov. Vi lever redan långt över Moder Jords marginaler. Jag skulle säga som Erika Dahlén i den av henne sammanställda antologin Jorden vi ärvde: ”Djungelns lag är inte kaos, det är en jämviktens, samspelens och återbrukningens lag.”
Inga fiffiga tekniska lösningar i världen kan hindra en från början felaktig tillväxtideologi att gå på grund.
Tillväxt är själva grunden för det relativt goda liv som vi idag kan leva. Likaså elenergin, något som har kommit oss alla till del genom tillväxt. Tillväxt är ju i grund och botten att människor får mer att röra sig med och större resurser. Det kan jag bara se som något positivt. Att det är så innebär ju dock inte att allt som man kan tänkas göra för att öka tillväxten alltid är bra.
Resonemanget om att jordens resurser inte räcker till bygger mycket på en felaktig uppfattning om hur resurser utnyttjas. Man kommer använda mycket av de råvaror som är billiga, utifrån utbud-efterfrågan, medan nya tekniker för att använda sig av andra råvaror kommer fram när det blir mer ekonomiskt.
Ett typexempel är tele- och datakommunikationen. För inte så många år sedan så var det olyckskorpar som kraxade om att vi inte kunde fortsätta och bygga ut den som vi gjorde, för då skulle all koppar ta slut. Idag är inte det något större problem längre. Varför? Jo därför att man hittade ett smidigt sätt att byta ut kopparkablarna mot ännu bättre kablar, men nu gjorda av glas, dvs sand.
Vad gäller ”grön energi” så finns det ingen storskaligt fungerande sådan energiform, om man inte räknar kärnkraften.
Hej,
gå gärna in och stöd energiuppropet Krafttag.nu, som verkar för en uppgörelse över blockgränserna för en uppdaterad energipolitik!
http://www.krafttag.nu
mvh
Krafttag.nu