Det var ju intressant. Peter Eriksson och Maria Wetterstrand har inget val utan måste avgå ett år efter valet 2010, detta då miljöpartiets stadga kräver det. De vill fortfarande ha ministerposter dock. Jag måste säga att jag tycker principen är rätt sympatisk, att man inte kan sitta kvar i all evighet, men det skapar ju en något prekär situation.
Det innebär att väljarna vid valet inte har en aning om vilka som kommer leda miljöpartiklarna under kommande mandatperiod. Det gör också samarbetet med (s) ännu lite mer spännande då det faktum att de har kunnat etablera samarbete med (mp) i hög grad verkar vara kopplat till att Eriksson/Wetterstrand håller pli på sitt parti.
Ett redan nu lite knakigt samarbete, genom vänsterns opålitlighet och galenskaper, blir än lite mer instabilt om kommande språkrör inte styr partiet på samma småauktoritära sätt som har varit nödvändigt för att göra (mp) såpass regeringsfäiga som de har blivit.
Vore det inte bättre att spela med öppna kort och avgå redan nu innan valet så att väljare vet vilka som leder partiet under nästa mandatperiod, särskilt när man aspirerar på regeringsposition?
Peter Eiksson sitter sin tredje period i riksdagen just nu. Eftersom miljöpartister endast får sitta 12 år i riksdagen kommer han inte att kunna kandidera 2010. Därför är det intressant att iaktta hur man förtiger detta i debatten, men kanske var det Peters avgång som Mona ville gardera sig emot när hon inledde samarbetet med miljöpartiet.