De flesta har väl hört om det uppmärksammade “konstprojektet” av sistaårseleven Anna Odell på konstfack? Hon som låtsades vara självmordsbenägen och blev inplockad av polisen, samt sedan förd till psykakuten där hon fortsatte sina charader? Själv finner hon det uppenbarligen upprörande att systemet är så känslokallt att de behandlar den som aktivt försöker framställa sig själv som allvarligt psykiskt sjuk som om detta var allvar.
Landstingsrådet Birgitta Rydberg (fp) anser att Odell borde få betala de kostnader som landstinget har fått för hela processen, något som moraliskt, men kanske inte juridiskt, låter helt rimligt. Konstfack tycker att det hela var en helt rimlig händelse.
Syftet med det hela sägs alltså vara någon form av konstprojekt. Man kan givetvis fråga sig om meningen var att det hela skulle bli en “installation” i media, om hon räknar med att få tillgång till någon form av minnen från det hela som hon kan ställa ut eller på vilket sätt det ska kunna falla inom ramen för konst. För jag antar att hon inte tänker skriva en bok om sina upplevelser av psykvården inifrån? Dror Feiler anser att det nog kan vara ett helt rimligt projekt, men det kan jag inte säga att jag fäster så stor vikt vid.
Själv tycker jag att det är väldigt enkelt. Att låtsas vara allvarligt psykiskt sjuk och med flit missutnyttja en av de alltför få platserna inom akutpsyk är inte konst. Punkt. Jag bryr mig inte om vad Konstfack eller diverse “konstnärer” tycker om det hela. Det blir fortfarande inte konst.
Att något skapar debatt gör det inte till konst. Att något är kontroversiellt gör det inte till konst. Och att något bryter mot allmänna moraliska normer gör det definitivt inte till konst. Få aspekter av den kulturradikala hegemonin är så irriterande som missutnyttjandet av begreppet konst för att beskriva lite vad som helst, bara det skapar uppmärksamhet.
David Eberhard, chef på S:t Görans psykakut, sammanfattar sin syn på saken bra:
Det är ju bara patetiskt. Måla en tavla i stället. Men hon är välkommen hit så ska jag själv spruta henne med Haldol så får vi se hur roligt hon tycker det är. Det blir en fin installation.
Läsvärt är även Hanne Kjöllers text om det hela.


Få definitioner är väl mer omdiskuterade än just ‘konst’, men om du tror att det inte blir konst för att det inte är en skulptur/målning så har du nog missat något ganska fundamentalt
Det finns mycket bra konst som inte är vare sig skulpturer eller målningar. Och visst är det en mycket intressant gränsdragningsproblematik rörande vad som lämpligtvis kan klassas in under det begreppet.
Men jag upprepar det jag skrev i inlägget: Att något skapar debatt gör det inte till konst. Att något är kontroversiellt gör det inte till konst. Och att något bryter mot allmänna moraliska normer gör det definitivt inte till konst.
Det torde inte vara en kontroversiell ståndpunkt, men tyvärr är den ju för kulturkonservativ för mångas smak.
Tack för ditt skrivande, David!
/Marie
Jävligt träffsäkert skrivet.
Anna Odell borde avrättas på allmän plats inför en hurrande folkmassa, det är INTE okej att slösa på mentalvårdens fattiga resurser.
Och hur trovärdiga kommer dom som verkligen är sjuka att framstå nu?
Den avsiktliga manipulationen av ett media, för att fiktionalisera verkligheten. Det tror jag är en tillräcklig sammanfattning av min länk, som svarar komplett på frågan ‘vad är konst’.
“Ä dä nön som ä könstigare än di på hispan så ä dä allt di däringa könstnärera…”
Nu vet man väl ännu inte vad för slags installation hon ska göra, men såhär långt understryker dethär bara hur värdelös konst blir utan en värdegrund att vila på.
@emanuel.: Tack för den länken. Det, med tillhörande texter, var en bra text rörande frågeställningen. Ska läsa igenom dem lite mer noggrant när jag sitter vid en ordentlig skärm. (skriver detta från min mobil)
Får man göra vad som helst mot sin omgivning i konstens namn?
Jag har vid ett par tillfällen fått hjälp på just S:t Görans psykakut och psykiatriska avdelningar, och jag kan intyga att patienter som beter sig som Odell uppenbarligen gjort, får andra patienter att må ännu sämre. Men Odell och Konstfack anser väl att de patienterna ska vara tacksamma att få ha varit en (om än ofrivillig) del av ett Konstverk???
Jag kan redan nu gissa mig till vad hennes verk handlar om:
“En människa – särskilt en kvinna – som beter sig ologiskt och hysteriskt finns det inte plats för i detta kalla, hårda moderna samhälle. Hon blir bums ivägskjutsad till mentalsjukhus, fastspänd, drogad och TVÅNGSOMHÄNDERTAGEN. Borde inte vi alla få vara härligt spännande kreativa utagerande Individer utan att drabbas av statens tvångsmetoder för att likrikta oss?!
Psykvården kallar dem sjuka, men är det inte samhället som är sjukt egentligen – det finns inga sjuka, de är bara missförstådda! Ge dem bara en kram och en färglåda istället för mediciner och vårdpersonal. Se på mig – man försökte krossa mig likt en fjäril i ett våffeljärn!”
Men hon kanske har sett “Gökboet” och ville göra en insats för oss patienter…?
Ja vad ska man säga!
Det finns en, och bara en anledning till att dom flesta konstnärer inte kan eller har mycket svårt att leva på inkomster deras konst genererar.
Och det enkla svaret är att skräpet dom producerar är så jävla dåligt att ingen vill betala för den.
Jag undrar hur det skulle ställa sig ifall Anna Odell blev så här sjuk på riktigt efter denna händelse. Skulle hon bli trodd och få en adekvat vård för dessa symtom/sjukdom?, knappast troligt efter detta och jag personligen anser att hon har förbrukat sina rättigheter att få denna hjälp, jag har själv en dotter som lider svårt av psykotisk depression (den allvarligaste formen av depression man kan drabbas utav), som oftast bara kan hävas med upprepade elchocksbehandlingar. Därför mår jag mycket dåligt själv av att Anna Odell kan bära sig åt på detta bisarra vis och ta viktiga resurser av vården i anspråk och dessutom utsätta och oroa redan mycket sjuka patienter helt i onödan, för att säga att detta sker i konstens namn!!!!!!!!????????
Odell och hennes tillskyndare får kalla det hon gjort för vad som helst. Har hon gjort sig skyldig till en brottslig handling, skall hon lagföras och dömas. Först efter avtjänat straff eller erlagda böter, kan hennes s.k. installation ev. utropas på Bukowskis. Imorgon skall jag framföra en konstnärlig installation på Linnéplatsens spårvagnshållplats. Jag skall springa fram till ett par chica konststuderanden. Klämma dom på tuttarna och skrika könsord. Vad härligt det är att vara kulturarbetare.
Personligen ställer jag tre villkor på en företeelse för att upphöja den till konst:
1. Den ska väcka känslor hos publiken. (Uppgivenhet över tillståndet i kultureliten eller ilska över att skattepengar slösats bort på spektaklet räknas inte.)
2. Den ska vara uttryck för kreativitet hos skaparen, dvs inte en efterapning.
3. Den ska vara utförd med hantverksskicklighet.
Odells speltakel uppfyller inget av detta och nästan inget av det som idag kallas konst uppfyller det tredje. För övrigt kan man ju fundera på de definitioner av konst som ibland framförs: skulle Mona Lisa kvalificera sig?
Erik Thomas, jag stöder dig i din konstnärliga strävan. Hur gick installationen på Linnéplatsen idag? Om den gick bra så föreslår jag att du tar din konstnärlighet till nästa nivå och blottar dig för några gymnasietjejer på estetiska programmet i veckan som kommer.
[...] mycket bra inlägg på Newsmill angående Anna Odell och hennes “konstprojekt” som jag skrivit om tidigare. Han avslutar med en tänkvard reflektion och jämförelse: För vad som det stora egentliga [...]
[...] den ständiga frasen “skapa debatt” som på beställning. Jag säger som jag sa om Anna Odell: att något skapar debatt gör det inte till [...]
[...] den ständiga frasen “skapa debatt” som på beställning. Jag säger som jag sa om Anna Odell: att något skapar debatt gör det inte till [...]
[...] av David Högberg Det framkommer en hel del kring Konstfack för närvarande. Det började med Anna Odells psykteater, fortsatte med Nugs skadegörelse och nu fortsätter det ytterligare genom att Expressen har tagit [...]