TT har fått nys om att en man som “våldtog och torterade en kvinna, som han hade ett förhållande med, och förgrep sig även sexuellt på en exflickvän [... samt] hotade [...] att skjuta sin tredje flickvän och bränna ner hennes hus” har återbeviljats vapentillstånd och nu innehar sex olika skjutvapen.
Frågan om vapenlagstiftning är intressant och har problem av flera slag. Den typ av fall som TT skriver om är ett exempel på problem i ena änden av lagstiftningen, dvs att personer som är uppenbart olämpliga att inneha vapen ändå får vapenlicens. Samtidigt så finns det många irritationsmoment för den som innehar vapenlicens. Ett klassiskt problem är maxmängden vapen samt att vapen inte får finnas framme. Den som då äger ett antikt vapen och vill ha det framme synligt måste plugga det, och därmed förstöra en stor del av antikvitetens värde.
En rimligare linje borde väl vara att det ställs väldigt höga krav för att beviljas licens men att den som väl har bedömts som lämplig att inneha vapen får mer spelrum med dessa. En person som t.ex. har hotat personer med vapen, som mannen i TT-meddelandet, bör därmed inte få licens. Samtidigt blir det då mer rimligt att inte i så hög grad kontrollera vanliga jägares, med fleras, vapen.
Något gott skäl för att välja en annan riktning?
Var själv inne ett tag på att skaffa en pistol. Men efter att upptäckt att det fanns flera svårigheter med det så tröttna jag.
Den lokala pistolskytteklubben träffades varje lördag och man var tvungen att ta 3 stycken märken för att få licens (Brons, Silver, Guld). Man fick dessutom bara ta ett märke per år.
Summa Jobb som låste varannan lördag + övrigt socailt liv skulle göra lördagar svårt och att då lyckas ta märket kändes svårt. Men även om jag sköt som en gud så skulle det ta tre år.
Inte okej.
Antika vapen regleras inte under vapenlagen så de får du nog ha framme om du vill, du behöver inte ens licens föratt äga eller köpa ett.