Jag sitter i salen på Kristdemokraternas riksting där vi precis har beslutat att TV-licensen ska avskaffas med röstsiffrorna 155-119.
När röstsiffrorna presenterades bröt salen ut i jubel, mycket välberättigad. Jag som i inledningen av passet höll ett brandtal i frågan som många sedan tackade mig för, är mycket nöjd.
Detta är andra motionsrikstinget på raken där den motion som jag inleder en hård debatt i vinner gehör mot partistyrelsens vilja, i ett parti som oftast inte röstar emot styrelsen. (Förra gången var det slopad kassettersättning.) Jag känner mig rätt nöjd men ska kanske inte ta på mig för mycket ära 
