Pride – en skam eller scam?

Jag hade inte tänkt skriva något om Pridefestivalen som nu pågår i Stockholm, men kände ändå, när jag läste NWT:s ledare om saken, att jag ville pränta ner några rader av bifall till ledarens argumentation. Poängen som den framför är att pride svårligen handlar om att öka acceptansen för att homosexuella et al. är folk, vilka som helst, utan snarast är ett försök att med några minoritetsgrupper som slagträn predika sexualisering och normlöshet.

Inför varje Pridefestival så blir det tal om olika grupper som inte ställer upp och deltar, eftersom de inte vill eller ska ta politisk ställning. De får de alltid genast attacker på sig om att det hela faktiskt bara handlar om att stå upp för alla människors lika värde och därför inte är politiskt. Nu senast Bajen Fans. Ett argument som är totalt nonsens.

Att någon har en annan sexuell läggning än heterosexuell innebär ju inte att de behöver vara annorlunda än ”vanliga” människor i övrigt. De allra flesta homosexuella ser inte sitt sex som definitionen av vem dom är och skulle aldrig dansa omkring halvnakna iklädda pyttesmå läderkläder, utan är som folk är mest. Lever vanliga liv, med vanliga jobb och vanliga intressen.

Men är det något Pride inte försöker göra så är det att uppmuntra bilden av HBT-personer som normala människor, utan de gör sitt bästa för att framkalla en bild av att de är översexualiserade och enkelspårigt intresserade endast av just sex. Från ledaren: ”Där ingår hångelmanifestationer, kubbspel med gummipenisar, utställningar med könsorgan i olika lägen och vinklar, frågestunder om strap-on-dildos och mängder av seminarier på ämnen som onani, polyamori (att ha flera sexpartners samtidigt) och swingerklubbar”. Jag har svårt att tänka mig något mer fördomsframkallande än just Pridefestivalen. Och jag tycker synd om alla de helt vanliga homosexuella i vilkas namn allt detta arrangeras.

Pridefestivalen är i realiteten en manifestation för sexualisering av det offentliga, kulturradikalism, normlöshet, motstånd mot tvåsamhet och som ledaren kallar det ”queermarxism”. Allt detta i några minoritetsgruppers namn, trots att dessa ståndpunkter har mycket lite att göra med dessa grupper i sig. Jag har aldrig deltig i detta arrangemang, och kommer heller aldrig göra det, för att jag är moståndare till just det som festivalen i realiteten handlar om.

Jag avslutar med ett citat från ledaren i fråga:

Homosexuella är i regel inte några perversa sexgalningar. De flesta är som vem som helst både på ytan och ifråga om livsstil. För dem handlar likaberättigande om att folk inte ondgör sig över att man har en partner av samma kön och att slippa diskriminering i arbetslivet. Inte om att få ha sex i stadsparken, få visa brösten på öppen gata eller slicka i sig en fallosformad klubba utan att folk tittar konstigt. Eller för den delen – och detta bör understrykas – att bli betraktad som något slags djur ifört knallrosa tuppkam, inoljat bröst, nitar, läderstrings och koppel runt halsen.

Även Ingerö och Erixon skriver bra ang. detta, och Dag Elfström skriver bra på samma tema.

Read Full Post »

Jag önskar ibland att jag inte ska ha rätt…

Jag kan inte låta bli att kommentera Helen Törnqvists (c) brännpunktare om homovigslar i Svenska Kyrkan. Jag hade nog kunnat skriva ett helt inlägg om endast den detalj att hon rakt ut säger att hon anser människor inte har lika värde, men kommer få det i och med att Svenska Kyrkan ansöker om att behålla sin vigselrätt. En mer absurd skrivelse har jag nog aldrig sett. Den markerar verkligen en hemsk syn på vad människors lika värde innebär. Tyvärr också en vanlig ingångssyn i den publika diskursen. Nu väljer jag dock att istället fokusera på det som faktiskt är huvudpoängen i hennes inlägg, dvs att hon anser att präster ska vara tvugna att viga såväl heterosexuella par som homosexuella par, detta eftersom teologiska bedömningar uppenbart inte kan tillåtas i en kyrka om de strider mot politiska partiers program.

Vi var många, bland de som är emot äktenskapsreformen, som sa att detta skulle leda till en inskränkning av religionsfriheten. Att det inte skulle tolereras att fr.a. Svenska Kyrkan tolkade äktenskapet, eller tillät tolkningar av äktenskapet, som inte passade riksdagens majoritet. Att en självklar följd av detta skulle bli krav på att tvinga präster att viga par mot sin trosuppfattning.

Idag kan kyrkor vägra viga i princip vem dom vill när de inte anser att de kan stå bakom ett dylikt äktenskap, vilket givetvis bör vara samma princip som ska gälla för homoäktenskap. Med tanke på vår svenska diskrimineringslag så känner jag mig dock rätt säker på att någon (varför inte t.ex. Lars Gårdfeldt) kommer gå domstolsvägen för att försöka tvinga präster att viga mot sin vilja med hänvisning till att det skulle vara diskriminering att inte välsigna ett äktenskap som man har teologiska problem med.

Det andra delen är att det kommer resas krav på att man nu, just p.g.a. homoäktenskapsfrågan, måste förbjuda kyrkliga vigselförrättare att neka att viga de som de inte känner att de kan viga av teologiska skäl. Detta har jag hört från så många att det endast är paranoia att tro, men Törnqvist genomför nu första anfallet i den offensiven. Hennes förslag är att frånta alla präster som inte håller med henne i just denna fråga vigselrätt. Min förutsägelse är att någon inom inte allt för lång tid kommer kräva att samfund som inte som helhet kan kräva homovigslar av sina präster/pastorer/whatever ska fråntas sin vigselrätt som samfund.

Read Full Post »

En intervju i samband med rikstinget

Jag kom på att jag inte har lagt upp en intervju med mig som publicerades i Gotlands Allehanda i samband med Kristdemokraternas riksting. Den handlade i grunden om kultur- och integritetsfrågor med hänvisning till det väldigt kulturkonservativa rikstingstal som Göran Hägglund höll men i den färdiga artikeln så blev det tyngsta fokuset på upphovsrätten, piratpartiet och åldersfördelningen inom partiet. Några smakprov:

Partiet har under de senaste åren brottats med en del identitetsproblem där själva urholkningen av värden har utgjort en del av problemet. Är kulturen ett sätt att hitta tillbaka till kärnfrågorna?
- Det är en av de rätta vägarna, man måste fokusera mer på det som är utanför pengarna, det som är djupare mänskligt – glädjeämnen som inte kan köpas. Vi hoppas att samma typ av tänk om moral spiller av sig på rättsväsendet också. Vi vill se mer värdebaserad politik, och ett kd som inte är rädda för att andra inte håller med.

samt

Hur ska man hantera piratpartiets framgångar inför nästa riksdagsval?
- Det bästa sättet är att våga ta en öppen debatt i frågan, lyssna på vad de har att säga och kontra med andra områden som de inte har insikt i. Det är ganska lätt att ha en öppen dialog med piratpartiet om man tar de på allvar. Alla som kommer med sakliga argument ska tas på allvar.

Read Full Post »

Hur tänker karln egentligen?

Jag har inte ännu orkat kommentera Göran Hägglunds utspel om alkoholskatten, men känner att jag ändå borde. Jag har nämligen sätt få bättre exempel på hur man kan totalt misslyckas med att etablera en fungerande och trovärdig profil. Jag tror stenhårt på det som Göran sa i sitt almedalstal när han ville stoppa bilden av kristdemokraterna som ett förbudsparti och snarare se oss som ett moraliskt grundat frihetsparti. Tyvärr verkar det inte som att Göran riktigt tror på det själv, eller så är han bara lite förvirrad.

Han talade i sitt tal om de vanliga människorna, de som är trötta på att kulturvänstern och de sociala ingenjörerna ständigt ska lägga sig i deras liv och säga att de inte duger, att de måste ändra på sig och som vill använda förbud och regleringar för att få detta till stånd. Det är en politisk retorik som jag känner mig hemma i, en politik som inte försöker ändra människorna via staten utan istället vill göra sitt för att möjliggöra ett drägligt liv för dem.

Om man dock vill vara det partiet som står upp för dylika värderingar och ståndpunkter, vilket vi faktiskt ideologiskt är, då kan man inte någon dag senare gå ut i ett utspel för ännu mer höjda skatter på alkoholen. Tyck vad ni vill om alkoholen men att kunna ta en vin till maten, öl till helgen eller en snaps på högtider är en del av just det vanliga liv som Hägglund talar om. Vi har redan det mest restriktiva systemet för alkohol, så varför bråka om ännu mer höjda skatter?

Vi kan inte tala om att driva en politik baserad på en moralisk grund istället för förbud och regleringar och samtidigt säga att: ja, just det, det gäller ju inte på alkoholområdet. Menar vi allvar med att vi inte tror att staten kan lösa problem, utan att det istället handlar om värderingar och attityder baserade i moral, ja då kan vi faktiskt inte driva rakt motsatt ståndpunkt när det passar oss. Så enkelt är det.

Därmed inte sagt att vi måste vara de som driver på för liberaliseringar av alkoholområdet. Men vi bör inte gå ut i pressmeddelanden om höjda skatter på området, för att vi inte tror att människor skulle kunna klara av att hantera det själva.

Jag tycker Dick Erixon sammanfattar hur detta ser ut för utomstående bäst:

Det parti som inte tror att människor kan hantera alkohol, har naturligtvis ingen tilltro till människorna överhuvudtaget. Kristdemokraterna har i så fall förstatliga vad som helst. Varför inte barnens uppfostran? Om KD inte litar på att föräldrar kan köpa vin under eget ansvar, hur i helvete ska de då kunna tillförtros omsorgen om de egna barnen?

Fattar inte Kristdemokraterna att allt det som de säger sig stå för saknar varje uns av trovärdighet om de driver alkoholförmynderi?

Och jag tappar nu förtroendet för att Göran Hägglund är en hederlig person. Han står i Almedalen och ljuger besökarna rakt upp i ansiktet. Han menar ingenting av det han säger. Hur ska jag i fortsättningen kunna ta något alls på allvar när det kommer från Hägglund?

För lite mer resonemang i själva sakfrågan så rekommenderar jag Aron Modigs inlägg.

Read Full Post »

Nytt avtal om bl.a. kärnvapen

Jag noterar att ett nytt avtal har slutits mellan USA och Ryssland där antalet kärnvapenstridsspetsar för vardera land reduceras till ett maximum av 1500. Det är mycket glädjande. Till skillnad mot många vänstertokar och ”fredsaktivister” så inser jag att USA och de västerländska staterna måste ha en kärnvapenarsenal som är stark nog för att avskräcka potentiella anfall medels samma medel. Det är därför helt orimligt att kräva av dessa att ensidigt rusta ner kärnvapnen.

Samtidigt så kan jag inte annat än dela en del av den rädsla som dessa har för vapnen. Med min grundläggande tro på människans ofullkomlighet, och även därför säkerhetssystems ofullkomlighet, så går det lite kalla kårar efter min rygg när jag tänker på att en eller ett fåtal personer har möjlighet att helt utplåna mänskligheten och det mesta annat liv från vår planet. För att borträkna de mer ”vardagliga” scenarierna så fasar jag över tanken på en ledare för någon av kärnvapenmakterna som får en knäpp och försöker genomföra ”suicide by total world annihalition”.

Det är därför glädjande med varje steg som tas mot minskade arsenaler, givet att en lägsta nivå för avskräckning mot mindre kärnvapenstater kvarstår. Samtidigt är det viktigt att ett land som Ryssland är mycket noggranna så att inte något anrikat uranium eller plutonium riskerar att komma i fel händer i samband med att det tas bort från vapnen. Priset på dessa ämnen är ofantligt högt på den svarta marknaden, så man kan inte bara räkna med att alla i hanteringskedjan är oförvitliga.

Sämre är dock att Obama verkar ha givit efter vad gäller missilförsvaret. Enligt Medvedev så har han lovat att skjuta upp det projektet, något som bådar illa. Är det någon militär teknologi som alla borde kunna uppskatta så är det sådana som endast syftar till att minimera effekten och antalet döda efter en kärnvapenattack. Utöver rent diplomatiska skäl så finns det ingen anledning för USA att inte försöka skapa en försvarssköld som kan neutralisera majoriteten av de kärnvapenmissiler som kan tänkas avfyras mot Amerika och Europa.

Read Full Post »