Inom det alkoholpolitiska området är det inget ovanligt att alla rimliga perspektiv ignoreras för endast den känslomässiga linjen att mer förbud och regler måste vara bättre. Ju mer som förbjuds, desto mindre problem måste ju alkoholen orsaka, eller hur?
Ett bra exempel på detta är dagens förbud mot gårdsförsäljning av alkohol. Genom att systembolaget är en så storskalig organisation så blir det väldigt svårt för små lokala producenter runt omkring i Sverige att ta sig in och få sälja sina varor. Utbudet blir istället dominerat av de internationella storsäljande produkterna.
Glädjande nog är flera borgerliga riksdagsledamöter, inklusive vår egen Otto von Arnold, nu ute och kräver att gårdsförsäljningen ska tillåtas. Jag har än så länge inte hört några rimliga argument för varför förbudet ska kvarstå, och att då kraftigt missgynna de små svenska företagen och hålla tillbaka något som faktiskt är en del av den lokala kulturen är fullständigt orimligt.
En del vill hävda att gårdsförsäljning skulle stå i motsats till ett bibehållet alkoholmonopol, något som bara är nonsens. Vi kan ha båda på samma sätt som Finland. Inte heller ökar totalkonsumtionen, detta eviga spöke, med gårdsförsäljning. Jag skulle också vilja hävda att ungdomar som vill supa skallen av sig inte tar en lång färd ut på landet med förhoppning om att inte få legitimation kontrollerad vid en gård. De kan mycket enklare och billigare få tag på alkohol via andra vägar. Konsumenterna här är primärt de som vill prova på något annorlunda, inte de som vill supa, samt turister.
Kan vi hoppas att folkhälsominister Maria Larsson tar sitt förnuft till fånga i denna fråga och väljer en linje som är baserad på mer än en instinktiv misstanke mot att skära bort onödiga regler rörande alkoholen? Det skulle vara bra, även för att det visar att alkoholpolitiken inte bara handlar om en allmän aversion mot rusdrycker.
Jag tror att förbudet mot gårdsförsäljning beror på att alkoholen är Sveriges största sociala problem.
@Göran: Två svar. Dels så har vi nog inte samma syn på verkligheten om du hävdar att alkoholen är Sveriges största sociala problem. Jag menar snarare att familjernas försvagande och den unga generationens rot- och normlöshet är det största sociala problemet idag. Något som för övrigt ofta kan mynna ut i problemfyllt alkoholbeteende. Nota bene då som symptom, inte orsak.
Men dels är ditt svar bara goddag yxskaft. Med tanke på att du inte säger emot något av det jag skriver om förslaget i sig så uppvisar du bara ett ytterligare exempel på alkoholpolitiken som allmän aversion mot rusdrycker, inte som ett konstruktivt försök att minska den problematik som onekligen är förknippad med hög alkoholkonsumtion.
Det är dock helt klart ett sluttande plan det här. Tillåts gårdsförsäljning så kommer vi inom 10 års tid att ha vin också på ICA. Inte mig emot, men jag inser varför de militanta nykteristerna kämpar emot med näbbar och klor.
Absolut håller med. Det måste bli ett slut med moraliserande över måttlighetskonsumtionen av alkohol.
Man bör istället ställa frågan varför vi har en hög alkoholkonsumtion i sverige trots en ganska restriktiv alkoholpolitik. Varför super tonåringar? Varför tillåter föräldrar att sina 15-åringar dricker sig fulla. Det handlar dels som du nämner om norm och rotlöshet hos barn och ungdomar orsakade av familjens degradering i radikalfeministernas sverige och (vissa) svenska föräldrars uppenbara ovilja att växa upp och ta ansvar för sina barn, orsakat av många års betoning på samhällets ansvar istället för på den enskilde. Men istället för att ta i tu med de egentliga problemen vill man på sossemanér lösa det hela genom system och regleringar. Vad var det nu Alf Svensson sa en gång. Det sitter en liten sosse på varje svensk axel
Problemet i alkoholdebatten är de som med grund i egna subjektiva erfarenheter, känslor eller ideologi hävdar olika saker, oftast i alkoholpositiv riktning.
Det vi vet genom i stort sett all forskning på alkoholområdet är att de effektivaste sätten att minimera skadorna på alkoholområdet är högt pris och begränsad tillgänglighet. Det är på grund av denna forskning som dessa två aspekter är grundbultar i den svenska alkoholpolitiken. Systembolaget och höga skatter innebär visserligen krångel för enskilda konsumenter, men på det stora hela blir det bättre för alla genom att skadorna och antalet drabbade begränsas.
Gårdsförsäljningen bryter därmed tvärt med grunden för den svenska alkoholpolitiken, eftersom man här släpper in vinstintresse i alkoholhanteringen och med de följder detta får för att öka konsumtionen.
Det stora problemet är dock precis som du skriver att gårdsförsäljning i sig innebär att Systembolagets EG-rättsliga ställning kan komma att ifrågasättas.
Det är att tro väl högt om sig själv att med säkerhet hävda att detta är nonsens. Jag tror att ingen med säkerhet kan hävda vare sig det ena eller det andra. Vad vi vet med säkerhet är att hur frågan skulle hanteras är högst osäker. Och då är frågan om vi verkligen vill riskera monopolet för att ge ett fåtal gårdar möjlighet att sälja alkohol? För min del väger folkhälsan tyngre än ett fåtal producenters vinstintresse.
Du nämner Finland som exempel, men Finland förhandlar just nu med EG-kommissionen om huruvida deras tillåtande av gårdsförsäljning är förenligt med deras monopol. Och denna fråga har alltså INTE behandlats av EG-domstolen överhuvudtaget.
I Sverige är en stor majoritet i riksdagen, alkohollagsutredaren, folkhälsoinstitutet, m.fl. oroliga för att tillåten gårdsförsäljning riskerar monopolet, men jag antar att dessa är inkompetenta i jämförelse med dig som vet att detta bara är nonsens…
Vilka är egentligen argumenten för gårdsförsäljning?