Mycket huvudlöst skrivs av politiker och politisk aktiva i princip varje dag. Nu tänkte jag dock fokusera på ett enskilt sådant exempel. Helene Sigfridsson (mp) skriver på sin blogg en respons till Charlie Weimers artikel i gårdagens Aftonblaska ”Splittrade familjer är ett samhällsproblem”.
Om vi börjar i slutet så klargör Sigfridsson att det i hennes tycke är bakåtsträvande att vilja minska mängden splittrade familjer. En slutsats som måste härledas till en syn på skilsmässor som framsteg. Jag för min del ser inte riktigt varken enskilda skilsmässor i allmänhet eller ökat antal skilsmässor överhuvudtaget som ett framsteg, och jag tror faktiskt inte att de flesta som skiljer sig eller deras barn i allmänhet uppfattar skilsmässan som något i sig positivt, något som borde önskas.
När man sedan går till det mer konkreta så blir det rent barockt. I Sigfridssons värld så har sämre ekonomisk situation, saknad möjlighet till avlastning i vardagslivet och en allmänt mer utsatt situation för ensamföräldrar givetvis inget att göra med att man har skiljt sig eller skaffat barn utan en motpart som tar delat ansvar för avkomman. Jag vet inte i vilken värld som Sigfridsson lever i, men i min värld så har försämrade omständigheter på grund av ett val en given koppling till att man har gjort det valet.
Varken jag eller KDU anser att man kan tvinga föräldrar att stanna ihop om de finner det nödvändigt att skilja sig, och vill möjliggöra en dräglig tillvaro även efter en skilsmässa, men vi låter inte detta landa i att vi ska uppmuntra skilsmässor. Om det är något statistik och forskning gör ofrånkomligt klart så är det att en sammanhållen familj där barnen kan växa upp med båda sina föräldrar under samma tak är en av de viktigaste faktorerna för dessas framtida lyckade liv. Man kan tala om brottslighet, resultat på arbetsmarknaden, skolresultat eller nästan vad man önskar, att växa upp med en ensam förälder eller med splittrade föräldrar försämrar barnets chanser inför framtiden.
Att då som politiker, istället för att försöka främja splittrade familjer, försöka stödja familjer och göra det enklare för dem att klara sin vardag så att man minimerar de problem som i tidens fullkomnande kan leda till en skilsmässa, ja det ter sig för mig som något helt självklart. Uppenbarligen är det inte så självklart om man är miljöpartist.
Härligt inlägg fyllt med spekulationer.
1. Jag tycker inte skilsmässa är ett framsteg på strukturellt plan. Däremot kan det säkert vara det för enskilda individer. Skilsmässor har heller inte ökat, vilket du antyder.
2. Jag arbetar dagligen med att förebygga skilsmässa och konflikter mellan föräldrar, bland annat genom att utbilda barnmorskor. Nyckeln till färre skilsmässor är ett jämställt föräldraskap. Skilsmässa är inget självändamål.
3. Problemet är inte att människor skiljer sig, utan problemet är att samhället inte ger goda förutsättningar för olika sorters föräldraskap. Problemet är långt större än bara dem som skiljer sig.
Att hänvisa till det aktiva valet är okunnigt. Långt ifrån alla gör ett aktivt val att leva som ensamförälder. Och även om man gör ett aktivt val ska man ha förutsättningar att vara en bra förälder. Jag accepterar inte att vi har ett bidragssystem som missgynnar ensamföräldrar, för att ge ett exempel.
4. Vilken verklighet jag lever i, det var en kul fråga. Jag arbetar med ensamstående föräldrar och har gjort i fyra år.
5. Den statistik och forskning du hänvisar till kommer i första hand från andra länder än Sverige, där stödsystemen är ännu mer obefintliga än våra.
Det vi ser med svensk forskning (FHI) är att barn till ensamföräldrar klarar sig bra, men att föräldrarna betalar ett högt pris i form av sin egen hälsa (Makalösa föräldrar).
Jag kan inte se att det gynnar gruppen ensamföräldrar eller deras barn, att man skuldbelägger dem, att man kallar dem för ett samhällsproblem.
Det är att ett klockrent exempel på hur du som politiker medverkar till att ge ensamförälderfamiljen ännu sämre förutsättningar att vara goda föräldrar.
Nu min fråga till dig, tala klarspråk om hur du vill göra för att minska skilsmässor. Eller är det skuldbeläggande, att låta ensamföräldrar löpa gatlopp och skämmas, som du förespråkar?
Bra skrivet Helene. Det är hela tiden samhället och politikerna som ger förutsättningarna för familjer och individer att lyckas och att ”lämna familjer i fred” existerar inte, det är också politiska beslut. Då handlar det om att låta den starke vinna, att strunta i att ta reda på om ngn behöver stöd, sköt dig själv och skit i andra-mentalitet som man förundras över att ett parti som ska vila på kristen grund förespråkar. Ensamstående kan t ex aldrig ta del av vårdnadsbidrag, är detta inte politisk styrning för att få familjer att se ut som man vill att de ska se ut?
Helene: Du ser inte skillnad mellan att se splittring av familjer som ett problem och att se ensamföräldrar som personer som ett problem?
KDU vill stödja även ensamstående föräldrar i sin föräldraroll. Detta står inte i motsättning till att vi ser splittring av familjer som ett problem. Målet måste vara att så många barn som möjligt ska kunna växa upp med båda sina föräldrar, både som närvarande föräldrar och som försörjare. Men när denna målsättning inte är så verkligheten ser ut så vill vi fortfarande möjliggöra för föräldrar att så bra som möjligt ta hand om sina barn. Dessa två står som sagt inte i motsättning till varandra.
Som svar på din fråga: En hel del. En grundläggande del är att förbättra familjers ekonomiska situation så att såväl penga- som tidsbrist minskar. Något som i allra högsta grad medverkar till att förebygga skilsmässor.
Utöver detta så är det en god idé att i högre grad tillgängliggöra familjerådgivning. I Sverige är vi generellt rätt dåliga på både att erbjuda sådan och att se till att den finns tillgänglig när den behövs. Det är inte rimligt att det ska vara långa väntetider. När ett par väl kommer till insikt om att det behövs externt stöd så är det ofta behov av att denna kommer snabbt.
Sedan handlar det också om att rent allmänt möjliggöra för familjer att själva styra över hur de lägger upp sina liv och omsorgen om barnen, så att man kan hitta lösningar som passar istället för att tvingas in i lösningar som för vissa snarare gör vardagen mer frustrerande.
Detta för att ge några exempel.
catarina: När har jag, eller KDU, förespråkat att inte ge stöd till familjer som behöver det? Du ser inte att det är möjligt att stödja behövande familjer utan att gå in och reglera upp människors vardag?
Att lämna familjer i fred existerar i allra högsta grad. Det handlar om så enkla saker som att göra det möjligt att välja hur och i vilken form man vill ha sin barnomsorg, att låta föräldrar själva styra över t.ex. föräldraförsäkring och att minska den tunga skattebörda som låg- och medelinkomsttagare lider under.
Tyvärr är ju inte vårdnadsbidraget så högt som Kristdemokraterna skulle önska, och jag frågar mig då om du tror att det skulle vara stor efterfrågan på att leva på 3000 kr i månaden totalt?
Att tala om ensamföräldrar som ett samhällsproblem står emot att ge dem stöd. Varför tala om splittrade familjer, vad gott tror du det för med sig?
Hur har kristdemokraterna i Stockholms stad agerat när det gäller familjerådgivningen?
Avgiften höjdes från 250 kr till 450 kr för att efterfrågan var för stor. Istället för att utöka resurserna så att man kan stödja de föräldrar som på eget initiativ kommer till familjerådgivningen, så höjer man avgiften för att minska efterfrågan.
Borde var en klockren fråga för kd, att värna om resurser till de föräldrar som själva söker hjälp.
Och hur ser du på det jämställda föräldraskapet, finns det med i dina visioner om att stärka ensamföräldrar?
[...] David Högberg: ”Är skilsmässa ett framsteg?” [...]
Jag tycker att begreppet ”splittring” borde förklaras av David Högberg, exakt vad innebär det?
Att välja att gå skilda vägar är ett sätt att lösa en konflikt som finns inom familjen. Det innebär inte automatiskt att föräldrarna eller barnen skiljs från varandra själsligt utan tvärtom ger det anderum för föräldrar att orka bibehålla en sund relation till varandra och till sina barn för barnens bästa.
Det finns föräldrar med missbruksproblem, det finns föräldrar med psykisk ohälsa, det finns också helt friska föräldrar. Dessa kan leva inom en familj, i ett äktenskap eller som ensamstående med sina barn. Det är grundläggande kunskap. SÅ är det.
En familj med svåra konflikter är en dysfunktionell familj som behöver hjälp att lösa sina bekymmer vilket den politik du förespråkar inte lämnar utrymme för. Detta genom att anse att familjer under inga omständigheter bör se skilsmässan som en alternativ lösning på en konflikt. Utan för dig är uteslutande skilsmässor ett problem.
Vad du David anser, är att människor ska bestraffas för att de får barn med människor som har eller kan komma att få problem i framtiden, som gör att de inte kan ha en hälsosam relation till sina barn eller sin make/maka.
Det är att straffas för att man inte kan se in i framtiden hur ens liv tillsammans kan komma att bli. Eller ännu värre, att straffa dem som har dessa sjukliga problem eller ska dö genom att påstå att det inte är lämpligt för dem att bli föräldrar. Och det är att bryta mot de mänskliga rättigheterna i allra högsta grad. Vem är lämplig nog i dina ögon att vara förälder David? Det är min fråga till dig.
Att säga att familjer ska lämnas ifred är att säga att man inte ska ge stöd till dem som behöver.
Politiska beslut gör det möjligt att i Sverige vara hemma med sina barn längre än någon annan stans i världen med ekonomisk ersättning. I övrigt har ju föräldrar rätt att välja hur länge de vill vara hemma och vilken barnomsorg de vill ha. Att styra föräldrars val med ekonomi vill ju även KDU med vårdnadsbidraget.
Hur fan ska du minska mängden splittrade familjer, som du säger? Fösa ihop oss med våra ex igen, eller?
Sen undrar jag om min nuvarande familj med min kvinna, jag och hennes och mina barn ur olika relationer är en splittrad eller förenad familj. Och om vilka vuxenkonstellationer som enligt er finns i en osplittrad familj.
@Natalie: Nej, jag säger inte att människor inte kan behöva skilja sig. Jag säger att det inte är något önskvärt, utan en sista utväg.
@catarina: Vi styr ingen med vårdnadsbidraget. Det är en möjlighet för de som så önskar, helt enkelt för att ge familjer mer möjlighet att själva välja.
Vårdnadsbidraget är i vår syn inte en slutgiltig ultimat lösning, det är en lösning på ett aktuellt problem. Vår önskan skulle vara att fler familjer hade råd att själva kunna bestämma över hur man vill göra med egna resurser. Men med den tunga skattebörda som svenska familjer är under så har många små möjligheter till detta.
Vänta nu är det inte Helene S som vill att staten ska ta över ännu mer av ansvaret för barnen. Där föräldrar ska ”slippa” vara med på aktiviteter i skolan för att ”kunna ägna sig helhjärtat åt sitt arbete”. Eller där dagis ska ta större ansvar för barnen än de redan gör de 10 timmar om dagen som de är där.
Genom att dagis ska köpa in skor, stövlar och kläder åt barnen också med mera. Jag tror det handlar om en stor skillnad i ideologi vad som är statens och vad som är föräldrarnas ansvar till att börja med. Självklart om barnen knappt är hemma mer än en timme mellan middag och läggdags, då spelar det kanske inte så stor roll vem som är hemma.
Men för de föräldrar som vill ge sina barn tid och vara delaktiga i sina barns liv spelar säkert övriga bitar större roll som att man försöker hålla ihop med stöd, eftersom man är barnens huvudsakliga trygghet.
Jag tycker självklart inte att man ska ta lättvindigt på skilsmässor och förstår inte den här hypen med gänget: Lodalen, Sveland, Wennstam-gänget, som verkar så tighta. De verkar nästan inte gilla män ibland. De utmålar dem på ett väldigt negativt sätt och så kan jag inte se på män och pappor på det sättet. Det handlar om tillsammans som mamma och pappa att kämpa för att hålla ihop familjen och finnas för sina barn. Ibland fungerar det verkligen inte och då är det så. Men visst ska man inte ge upp för lätt utan arbeta sig igenom om det går. Inte byter man jobb så fort en motgång dyker upp?
@Catarina. Det går inte att styra någon med vårdnadsbidraget då det är helt frivilligt att ta ut i de kommuner där det finns. Men de politiker som vill styra gör det genom att TA BORT vårdnadsbidraget eftersom de anser att det är ojämställt då en majoritet som tar ut det är kvinnor. Men….. en majoritet som arbetar på dagis är också kvinnor, så det är faktiskt fler män som tar ut vårdnadsbidraget än som jobbar på dagis.
Ska alla dagis läggas ned då
Eftersom det är ojämställt. Huvaligen alla dessa kvinnor på dagis som arbetar med barn. Hur förstör inte det för ALLA kvinnor. Det verkar ju som att det bara är kvinnor som kan/vill ta ett jobb på dagis. Vilken inlåsningseffekt för kvinnor dessutom. Det blir ju så svårt för kvinnor att välja andra arbeten då förutom inom vård och omsorg.
Gaaahh. Ibland blir jag så trött på den här korkade debatten av dessa sociala ingenjörer som med sina teoretiska konstruktioner ska försöka styra och ställa med vanliga människor men som helt saknar proportioner eller kan se hur inkonsekventa de är.
Jamen jobba på Miljöpartiet och Helene med att ta bort vårdnadsbidraget. Innan det infördes för typ två år sedan levde vi alla i en jämställd utopi som sedan VB raserade. Eller hur…. NOT!
@Catarina: Ensamstående kan visst ta ut ett vårdnadsbidrag. Gå in och läs på i statistiken du så får du se att de både kan och gör det. Man kan nämligen jobba deltid och använda VB för att få mer tid med sitt barn. Dessutom har de ensamstående med VB sin SGI skyddad och sin anställningstrygghet. Men det vill somliga ta bort av ideologiska skäl. Skamligt!