Eftervalskommentarernas kranka blekhet

Nu börjar så den stora mängden eftervalskommentarer, där alla ska förklara sig som vinnare, trilla in. Som vanligt är det upplagt för lite lagom med humor och stora mängder självbedrägeri. Då det finns en stark tendens till att följa John i valen, dvs att den som går framåt lockar till sig ännu fler röster (alla vill ju vara en vinnare) så försöker nu alla hitta ett sätt att förklara just sitt partis resultet som lyckat inför nästa års val.

För att ta några exempel så rekommenderar jag Ibrahim Baylans (s) och Sofia Karlssons (fi) texter på Newsmill. Baylan hävdar att valresultatet tydligt visar att folket underkänt moderaterna och vill sparka ut regeringen. Tala om att lura sig själv, eller försöker han bara lura andra? Man kan ju dra upp det faktum att allianspartierna fick ett mandat mer än vänsterpakten men personligen tycker jag att det är roligare att nämna att detta är moderaternas sämsta val sedan 2002 och socialdemokraternas sämsta val sedan 1912. Man ska inte kasta sten i glashus Ibrahim. Snarast skulle jag vilja säga att båda har förlorat på att tala för mycket inrikespolitik, något som (s) har gjort till huvudtema i sin valrörelse att syssla med.

Sofia Karlsson å sin sida försöker få FI:s andra misslyckade val till att bli en stor seger. För alla andra partier var ju så rädda för dem, och tog dem på så stort allvar, att man därför nominerade en massa kvinnor.  Vi har alltså att tacka en vänsterextrem grupp för vilka som blev invalda? Frågan jag ställer mig är om Karlsson faktiskt tar sig och sitt parti på så stort allvar som det verkar, eller om hon bara önskar få väljarna att göra det?

Från mitt eget parti så har jag inte sett några djupare analyser komma än, men jag måste ärligt säga att allt annat än att betrakta detta val som ett misslyckande är självbedrägeri. Om vi accepterar 4,7% som ett bra resultat så är det bara fånigt. Vi har gått bakåt varje val sedan 1998. När ska analysen komma att vi måste vända denna trend, när ska krismedvetandet slå till? Visserligen kan man ju slå sig till ro med att vi har tillräckligt stabil grundbas av väljare så att vi klarar oss kvar i riksdagen även framgent, men vad är det att sträva mot? Med tanke på det breda stöd som finns för vår kärnpolitik så borde 1998 års 11,8% vara den grund vi ska ha, för att sedan se som mål att växa.

Nej föresten, en valanalys har jag sett från vårt partis håll (eller något liknande). Anders Wijkman skriver en analys som inte förvånar mig, men som sätter fingret än tydligare på varför jag har så svårt för honom (utöver det faktum att han inte anser sig vara kristdemokrat men ändå har tagit vår MEP-plats i besittning). Han skriver beundrande om miljöpartiet och särskilt Maria Wetterstrand. Nu är det väl inget fel i sig att skriva uppskattande om politiker från andra partier, själv gillar jag Torbjörn Fälldin (c), Kjell-Olof Feldt (s) och Jan Björklund (fp), men innehållet sträcker sig rätt mycket längre än så.

Två dagar efter att hans efterträdare på kristdemokraternas MEP-plats har röstats fram så väljer han att gå ut och förklara att han anser att det är miljöpartiet som har rätt politik, inte kristdemokraterna. För notera att han mycket tydligt markerar att han anser att den politik som regeringen och kristdemokraterna för är felaktig. Jag blir även rätt rädd när han skriver saker som att ”Vi måste rita om ekonomins ramverk” och ställer sig kritisk till ekonomisk tillväxt.

Inte för att jag är fövånad, Wijkman har tidigare visat att han är mycket skeptisk till om vi bör bevara en fri marknadsekonomi och är motståndare till ökat ekonomiskt välstånd. Jag blir ofta förvånad över att jag måste förklara varför jag inte gillar Wijkman, jag tycker han gör det så uppenbart tydligt själv. Han har nu för övrigt arbetat sig igenom moderaterna, folkpartiet och kristdemokraterna. Min elaka ådra känner sig tvungen att fråga om han kanske har tröttnat på ännu ett parti…

Read Full Post »

Om att ACTA demokratin

Ett litet glädjeämne syns i de annars så sorgeliga annalerna om handelsavtalet ACTA, det avtal som enligt tidigare läckta dokument kan komma att innehålla rätten att genomsöka alla datorer som passerar EU:s gräns med fler hårresande förslag.

Enda anledningen att vi medborgare, eller riksdagen, vet om att de hemliga förhandlingarna om detta avtal ens pågår är att en modig tjänsteman valde att för ett tag sedan läcka ut ett dokument från förhandlingarna, innan det så skedde allt under djupaste sekretess, trots att det handlar om ett bindande avtal där grundläggande rättigheter och friheter ligger på bordet som förhandlingsobjekt.

Det lilla glädjeämne som jag nämnde kommer dock fram i de små delar av förhandlingsunderlaget vilka fortfarande finns kvar i det dokument som Jens Holm (v) begärde ut från justitiedepartementet. Även om det mesta är överstruket med svart färg så att det inte kvarstår någon information om sakinnehållet som diskuteras så finns det lite om Sveriges inställning rörande just hemlighållandet.

Den svenska regeringen har framhållit åsikten att de förslag som ligger på bordet borde offentliggöras, i anonymiserat skick, så att medborgarna får tillgång till dessa. Även om jag ser det som högst osannolikt att Förenta Staterna kommer gå med på något sådant så får man väl glädjas över det lilla: att Sverige står upp för ens aldrig så lite öppenhet.

Själv kan jag dock nog tycka att det hade varit lämpligt om själva förhandlingarna hade varit föremål för en demokratisk process. Europaparlamentet nekade ursprungligen förhandlingsmandat i frågan, men det hindrade inte att tjänstemän i kommissionen och de ständiga representationerna beslutade att de skulle ske ändå. När de nu är igång så är det försent för folkvalda att stoppa dem.

Ett bindande avtal av detta slag borde inte få genomföras innan ett offentligt tillgängligt beslut av folkvalda har fattats vilket tydligt definierat ramarna för förhandlingarna, och med grundläggande öppenhet om vad som sker i dessa, gärna även med möjlighet för folkvalda att faktiskt säga stopp för delar av avtalet vilka man inte anser kan godkännas.

Men tyvärr så är dessa förhandlingar inte annat än ytterligare ett exempel på vilka enorma problem som ligger inbyggda i dagens EU. För att EU ska kunna bli en verkligt legitim struktur så måste mycket till. Dels så behöver de direkt folkvalda få den avgörande makten i sakfrågorna, man kan inte som idag låta tjänstemän ha större beslutsmakt än de folkvalda. Och folket måste också få rätt att ta del av de beslut och förslag som läggs fram. Det räcker inte med att medborgarna informeras när ny lag är ett faktum, vi måste ha möjligheten att säga eller ryta till redan när förslag läggs fram.

Jag vet att det finns de som tycker att jag är alldeles för hård och negativ mot EU när jag skriver på detta sätt, som anser att den som stödjer EU (som jag faktiskt gör) istället borde lyfta fram allt det positiva som är tanken med unionen. Det jag vill fråga dem är på vilket sätt EU blir bättre i sig, och bättre på att ge de positiva effekter vi är ute efter, om man inte ställer krav på att vissa grundläggande principer följs? Hur kan det vara att gnälla för mycket när man säger att det vore en bra idé med demokratiska beslutsprocesser, insyn för medborgarna och någon möjlighet alls för medborgarna att säga till om vilken riktning man vill ta unionen, t.ex. att man inte tvingar Irland att folkomrösta tills de röstar ”rätt” om Lissabonfördraget?

Read Full Post »

Ja vi är medlemmar, kan vi tala om sakfrågorna nu?

Jag är så trött på ”EU-debatten” i Sverige. Jag sätter det inom citationstecken då det inte är mycket till debatt. De borgerliga partierna och socialdemokraterna är alla fortfarande helt fast i EU-omröstningen 1994. Man tror att det enda som debatten handlar om är ja eller nej, trots att den frågan är över sedan länge. Man beter sig som att kritik mot EUs arbetssätt eller beslut är något hemskt som man måste bemöta under rubriken ”EU-kritik” istället för att stödja eller bemöta sakkritiken på dess egna villkor.

Jag har fortfarande inte sett något parti gå till riksdagsval på ”Ja till Sverige!”, men folkpartiet kan fortfarande få för sig att gå till val på en liknande kampanj när det är europaparlamentsval. Borgerliga företrädare försvarar huvudlösa beslut och en korruption som man med kraft skulle ha bekämpat om det hade rört sig om Sverige, endast därför att det är i EU som beslutet har tagits eller korruptionen genomförts. Jag hoppas att alla partier hade ställt ultimatum om riksrevisionen i över 15 år på raken hade meddelat att det inte fanns bokföring nog för att veta var stora delar av statskassan hade försvunnit.

Jag är för EU, och anser att vi behöver en dylik organisation, något som idag inte ska vara nödvändigt att säga innan man framför kritik. Jag anser också att frågan om EUs existens och vårt EU-medlemskap är dags att släppa. Vi är medlemmar och kan vi inte då snälla gå vidare och börja diskutera EU sansat som vilken annan politisk beslutsnivå som helst? Om detta visar sig omöjligt, om man inte kan ha debatt om och försöka åtgärda all galenskap som pågår på nivån, ja då är EU ett projekt dömt att misslyckas, och något ohyggligt odemokratiskt. Jag framför kritik mot beslut fattade i regering och riksdag ständigt och jämt, men har aldrig blivit kallad för Sverigekritiker, om jag dock framför mindre kritik mot mycket större beslut i EU, då klassas jag automatiskt som EU-kritiker.

Om nedanstående klipp hade visat vice statsministern i Sverige, istället för vice ordförande i europeiska kommissionen, då hade det blivit ramaskri bland medier och politiker. Om riksrevisionen hade meddelat att stora summor ”försvunnit” ur statskassan massor av år på raken, då hade det blivit en enorm valfråga och stor debatt. Om det hade varit svenska staten som la mängder med pengar på protektionism och därigenom försäkrade sig om att afrikanska bönder stannade kvar i misär för att skydda egna bönder, då hade det varit en fråga kring vilken politisk strid rasade. När kan vi börja behandla EU som den politiska nivå den är, och utkräva åtminstone samma ansvar och sunda förnuft därifrån som vi gör från riksdagen?

Vilken är den verkliga ”Europavännen”? Den som ignorerar problemen och bara talar om hur viktigt det är att vi har ett EU, för freden och gemenskapen, eller den som blir fly förbannad över dumheterna som pågår och vill se till att EU skärper sig och gör det den är till för?

Och så är någon förvånad över att folk i allmänhet inte har koll på att det är parlamentsval? Det är väl självklart om man fortsätter vägra diskutera och föra debatt kring de väldigt stora frågor som finns att diskutera i valet?

(Intervjun med Wallström finns för övrigt med översättning hos HAX)

Read Full Post »

Anonymt förbud inleds

Så där ja, nu har det kommit som bara var en tidsfråga. Det första förslaget om att förbjuda anonymitet på internet har lyfts. Denna gång är det från socialdemokratiskt håll som man ogillar möjligheten att slippa statlig insyn i privatlivet och anser att IPRED-lagen kräver ett förbud mot anonymiserad kommunikation och öppna trådlösa nät.

Tyvärr så tror jag inte att detta blir det sista som vi hör i denna fråga. Med de lagar som genomförts hitintills, alternativt är på gång, så är det naturliga nästa steget att helt förbjuda alla möjligheter till anonym kommunikation. Jag orkar inte skriva en massa om det, för det borde vara uppenbart för varje sund människa varför det är vidrigt om staten går in med liknande förbud.

Argument om att det skulle stoppa grovt kriminella från att dölja sig är rätt fåniga. Den som verkligen är intresserad av det kommer inte ha något problem att hålla sig anonym oavsett lagar, och kriminella lär inte vara de som i första hand bryr som om vad lagen säger om det. Men möjligheten för vanligt folk att kunna kommunicera anonymt försvinner. Definitionsmässigt blir då alla som inte vill bli kontrollerad av det offentliga kriminell.

Ett samhälle där staten anser sig behöva och ha rätt att förbjuda medborgarna att kommunicera utan statlig insyn är inte ett samhälle jag vill se. Det finns en anledning att vi har brevhemlighet och meddelarskydd. Kan någon ge mig ett gott skäl till att dessa principer bör slopas?

Du har väl föresten inte missat att EU funderar på att införa rätten för staten att hacka människors datorer och installera spionprogram. Någon som ger staten tillgång till i princip all privat information om dig, bara det finns en misstanke om att du begått något brott. HAX & Engström skriver.

Read Full Post »

Tabacum

Ser att Handelsministern har gjort ett utspel angående EU:s snusförbud. Det var på tiden. Dagens situation, där en tämligen ofarlig produkt förbjuds för att tillverkarna av en livsfarlig produkt inte vill ha konkurrens, är helt orimlig.

Björling har nu skrivit till EU-kommissionären Charlie McCreevy, som ansvarar för frågor om den inre marknaden, och klargjort att man från svenskt håll anser att exportförbudet av svenskt snus inte uppfyller kraven på icke-diskriminering och icke-proportionalitet. Hon har också begärt att frågan tas upp till diskussion.

Farorna med rökning är ju väl bekanta, och att då stoppa en produkt som kan verka som ersättningsvara för att möjliggöra för fler rökare att sluta känns väldigt konstigt. Särskilt som det sker med folkhälsargument. Att snus i förhållande till cigaretter är en ganska harmlös produkt torde ju inte vara ett så kontroversiellt påstående. Nej, det är ju uppenbart att de egentliga skälen för förbudet (som är från innan det svenska EU-inträdet) är att de länder där cigaretter tillverkas vill slippa utländsk konkurrens.

När det handlade om en produkt som tillverkades utanför EU så kunde man ju komma undan med det, men det är konstigt att Sverige inte har bråkat om detta tidigare sedan EU-inträdet. Att det handlar om att diskriminera ett lands produkter på den inre marknaden till förmån till andras torde det ju inte råda någon tvekan om, och förbudet borde därmed vara otillåtet.

Read Full Post »

Unio Europaea

Vad gäller Lissabonfördraget som riksdagen godkände sent i går natt så kan man inte vara annat än uppgiven. Först röstar Frankrike och Nederländerna emot förslaget, och det faller. Då skriver man om samma förslag på främst kosmetisk nivå och lägger fram det under nytt namn, samt gör allt man kan för att absolut inte ha några folkomröstningar i frågan. Ett enda land röstar om det, ett av de mest EU-positiva i hela unionen, och de röstar emot. Slutsatsen från bryssel? Att det är ”odemokratiskt” att låta Irländarna bestämma ifall fördraget ska gå igenom över huvudet på alla andra invånare i unionen. Tanken att anledningen att inte fler länder röstat emot har att göra med att inga fler röstat om det har uppenbarligen inte slagit någon. Igår beslutade Sveriges riksdag att man tänker försöka driva igenom fördraget ändå, Irländarna får helt enkelt ta och anpassa sig. Vi kan ju inte låta demokratin stå ivägen för EU, det vore ju odemokratiskt!

Vad gäller själva sakfrågan, fördragstexten, så finns det mycket galenskaper i det som man kunde kommentera. Vad sägs om att EU självt ska kunna besluta att ge sig mer beslutandemakt. Vem tror att det kommer dröja innan den möjligheten används? Mycket talar för övrigt för att den beslutsgången bryter mot svensk grundlag, vilket ju bara gör det än mer barockt. I övrigt citerar och hänvisar jag till Mattias Svensson:

EU-minister Cecilia Malmström måste vara den enda människan i världen som tycker att EU har för svårt att fatta beslut. Finns det någon annan som tycker att det kommer för få beslut från Bryssel? IPRED, Datalagringsdirektivet, övervakning av vad vi äter på flyget, för att bara plocka några förslag från de senaste månaderna bara på integritetsområdet.

Read Full Post »