Att skilja sig eller leva miserabelt

I debatten efter Charlies artikel om vikten av att minska mängden splittrade familjer så är en vanlig utgångspunkt från motståndare att detta innebär, med Felix Königs ord ”den klassiskt kristdemokratiska fortsätt-var-gift-trots-att-äktenskapet-känns-miserabelt-inställningen”. Dvs om ett par har problem så är alternativen att leva ett miserabelt liv eller att skilja sig så att man kan bli lycklig igen, tills nästa gång problem uppstår. Och om det är så, ja då är det ju hemskt av oss att anse det som något positivt om familjer tar sig igenom problem och inte splittras.

Det är därför kul tajming när SvD publicerar en kort rapport om en amerikansk studie där par vars relation var ”stadigvarande och allvarligt olycklig” erbjuds parterapi för att kunna förbättra sin relation. Resultatet är att hälften kunde hjälpas till att bearbeta sina problem, och en tredjedel av hela gruppen faktiskt löste dem och kunde fortsätta sin relation utan detta bagage.

Det jag med detta vill säga är att världen inte är så svart-vit. Lösningen behöver inte vara att splittra familjen för att det finns problem. För barnen är det positivt om föräldrarna kan hålla ihop och det är därför något eftersträvansvärt. Från politiskt håll är givetvis slutsatsen att vi bör öka möjligheten för par som känner att de behöver stöd och hjälp att få denna.

Read Full Post »

Är skilsmässa ett framsteg?

Mycket huvudlöst skrivs av politiker och politisk aktiva i princip varje dag. Nu tänkte jag dock fokusera på ett enskilt sådant exempel. Helene Sigfridsson (mp) skriver på sin blogg en respons till Charlie Weimers artikel i gårdagens Aftonblaska ”Splittrade familjer är ett samhällsproblem”.

Om vi börjar i slutet så klargör Sigfridsson att det i hennes tycke är bakåtsträvande att vilja minska mängden splittrade familjer. En slutsats som måste härledas till en syn på skilsmässor som framsteg. Jag för min del ser inte riktigt varken enskilda skilsmässor i allmänhet eller ökat antal skilsmässor överhuvudtaget som ett framsteg, och jag tror faktiskt inte att de flesta som skiljer sig eller deras barn i allmänhet uppfattar skilsmässan som något i sig positivt, något som borde önskas.

När man sedan går till det mer konkreta så blir det rent barockt. I Sigfridssons värld så har sämre ekonomisk situation, saknad möjlighet till avlastning i vardagslivet och en allmänt mer utsatt situation för ensamföräldrar givetvis inget att göra med att man har skiljt sig eller skaffat barn utan en motpart som tar delat ansvar för avkomman. Jag vet inte i vilken värld som Sigfridsson lever i, men i min värld så har försämrade omständigheter på grund av ett val en given koppling till att man har gjort det valet.

Varken jag eller KDU anser att man kan tvinga föräldrar att stanna ihop om de finner det nödvändigt att skilja sig, och vill möjliggöra en dräglig tillvaro även efter en skilsmässa, men vi låter inte detta landa i att vi ska uppmuntra skilsmässor. Om det är något statistik och forskning gör ofrånkomligt klart så är det att en sammanhållen familj där barnen kan växa upp med båda sina föräldrar under samma tak är en av de viktigaste faktorerna för dessas framtida lyckade liv. Man kan tala om brottslighet, resultat på arbetsmarknaden, skolresultat eller nästan vad man önskar, att växa upp med en ensam förälder eller med splittrade föräldrar försämrar barnets chanser inför framtiden.

Att då som politiker, istället för att försöka främja splittrade familjer, försöka stödja familjer och göra det enklare för dem att klara sin vardag så att man minimerar de problem som i tidens fullkomnande kan leda till en skilsmässa, ja det ter sig för mig som något helt självklart. Uppenbarligen är det inte så självklart om man är miljöpartist.

Read Full Post »

Lite frihet, tack

Är det verkligen för mycket begärt att Moderaterna inte ska ta aktiv ställning mot människors rätt och frihet att bestämma över sina egna liv? Att de inte helhjärtat ska anamma den sociala ingenjörskonstens människosyn? Nu föreslås det dock från den interna arbetsgruppen att de ska göra just detta, att staten ska bestämma vem som ska vara hemma med barnen hur många dagar i varje familj.

Vi får nu bara hoppas att nya moderaternas ledning tar sitt förnuft till fånga och inser att minskad frihet för familjerna inte bara är katastrofalt ideologiskt för varje sant borgerlig politiker, utan även är en synnerligen dålig väljarmagnet. Det är att öka centrifugalkraften på alliansens väljarunderlag, utan motsvarande centripetalkraftsökning.

Det glädjer mig att Stefan Attefall är så tydlig som han är med att detta inte är något som kan accepteras. Vad sägs om:

Den här moderata arbetsgruppen verkar fullständigt ha missat att det faktiskt kan vara skillnad på vad en politiker vill att människor ska göra kontra vad man har rätt att tvinga människor till.

eller varför inte:

Det verkar vara så att man inte har den ideologiska kompassen tydlig för sig, utan mer verkar vara ute efter någon slags modern anpassning till tidsandan som finns i den politiska eliten. Men jag tror att man missar fullständigt vad vanliga människor upplever och känner.

Det är den typen av tydliga och ideologiska klockrena kommentarer som gör att man glädjer sig över att vara kristdemokrat.

För att gå in i en lite perifer del av denna diskussion så irriterar jag mig rejält på begreppet ”individualiserad föräldraförsäkring”. Det är bara ett sätt för borgerliga företrädare att kunna få det att smaka lite bättre på tungan när de inför kvotering och statlig kontroll över familjers fria val.

Föräldraförsäkringen är individualiserad sedan länge: den är kopplad till ett specifikt barn. Föräldraförsäkringen finns inte till för att föräldrar ska få lite extra semester, utan för att barn har ett behov av sina föräldrar, och allra mest så under den allra första tiden. Det är den individen som det handlar om.

Alla ytterligare regleringar handlar bara om att politiker får för sig att de vet bättre än människor själva hur de ska ta hand om sina barn och hur de ska leva sina liv. Det är den typ av politik som borgerligheten har att bekämpa, inte befordra. Att man måste förklara det för folkpartister är ju ingen skräll, men kan vi inte åtminstone få slippa att behöva förklara det för moderater?

Läs även hos Charlie och Ingerö.

Read Full Post »