Ett litet glädjeämne syns i de annars så sorgeliga annalerna om handelsavtalet ACTA, det avtal som enligt tidigare läckta dokument kan komma att innehålla rätten att genomsöka alla datorer som passerar EU:s gräns med fler hårresande förslag.
Enda anledningen att vi medborgare, eller riksdagen, vet om att de hemliga förhandlingarna om detta avtal ens pågår är att en modig tjänsteman valde att för ett tag sedan läcka ut ett dokument från förhandlingarna, innan det så skedde allt under djupaste sekretess, trots att det handlar om ett bindande avtal där grundläggande rättigheter och friheter ligger på bordet som förhandlingsobjekt.
Det lilla glädjeämne som jag nämnde kommer dock fram i de små delar av förhandlingsunderlaget vilka fortfarande finns kvar i det dokument som Jens Holm (v) begärde ut från justitiedepartementet. Även om det mesta är överstruket med svart färg så att det inte kvarstår någon information om sakinnehållet som diskuteras så finns det lite om Sveriges inställning rörande just hemlighållandet.
Den svenska regeringen har framhållit åsikten att de förslag som ligger på bordet borde offentliggöras, i anonymiserat skick, så att medborgarna får tillgång till dessa. Även om jag ser det som högst osannolikt att Förenta Staterna kommer gå med på något sådant så får man väl glädjas över det lilla: att Sverige står upp för ens aldrig så lite öppenhet.
Själv kan jag dock nog tycka att det hade varit lämpligt om själva förhandlingarna hade varit föremål för en demokratisk process. Europaparlamentet nekade ursprungligen förhandlingsmandat i frågan, men det hindrade inte att tjänstemän i kommissionen och de ständiga representationerna beslutade att de skulle ske ändå. När de nu är igång så är det försent för folkvalda att stoppa dem.
Ett bindande avtal av detta slag borde inte få genomföras innan ett offentligt tillgängligt beslut av folkvalda har fattats vilket tydligt definierat ramarna för förhandlingarna, och med grundläggande öppenhet om vad som sker i dessa, gärna även med möjlighet för folkvalda att faktiskt säga stopp för delar av avtalet vilka man inte anser kan godkännas.
Men tyvärr så är dessa förhandlingar inte annat än ytterligare ett exempel på vilka enorma problem som ligger inbyggda i dagens EU. För att EU ska kunna bli en verkligt legitim struktur så måste mycket till. Dels så behöver de direkt folkvalda få den avgörande makten i sakfrågorna, man kan inte som idag låta tjänstemän ha större beslutsmakt än de folkvalda. Och folket måste också få rätt att ta del av de beslut och förslag som läggs fram. Det räcker inte med att medborgarna informeras när ny lag är ett faktum, vi måste ha möjligheten att säga eller ryta till redan när förslag läggs fram.
Jag vet att det finns de som tycker att jag är alldeles för hård och negativ mot EU när jag skriver på detta sätt, som anser att den som stödjer EU (som jag faktiskt gör) istället borde lyfta fram allt det positiva som är tanken med unionen. Det jag vill fråga dem är på vilket sätt EU blir bättre i sig, och bättre på att ge de positiva effekter vi är ute efter, om man inte ställer krav på att vissa grundläggande principer följs? Hur kan det vara att gnälla för mycket när man säger att det vore en bra idé med demokratiska beslutsprocesser, insyn för medborgarna och någon möjlighet alls för medborgarna att säga till om vilken riktning man vill ta unionen, t.ex. att man inte tvingar Irland att folkomrösta tills de röstar ”rätt” om Lissabonfördraget?
Det är positivt att FNs säkerhetsråd nu, på USAs inrådan, har 
