Är det någonsin onödigt?

DN rapporterar om att ett anskrämligt 50-talshus i Stockholm som ”anses vara ett av de främsta svenska exemplen på Le Corbusiers arkitektoniska idéer” kanske kommer rivas ”i onödan” eftersom den platsen kanske inte kommer användas för den nedgång till Citybanan som är skäl att rivningen planeras.

Själv kan jag faktiskt inte se hur rivning av ett hus enligt ”Le Corbusiers arkitektoniska idéer” någonsin skulle vara onödigt. Om det finns något som i ett slag skulle göra våra städer mycket vackrare och trevligare så vore det om så många hemska Le Courbusier-artade hus som möjligt revs, helst till förmån för hus som inte är en plåga att betrakta. Men om Citybanan kan användas som ursäkt, så fine by me.

I detta fall skulle en rivning göra denna del av Klara, runt Klarakyrkan, mycket trevligare oavsett om marken behövs för en ny uppgång eller inte. Om något behöver ersätta den nuvarande bygganden så bygg ett nytt bostadshus i stil med det äldre som står bredvid och som lyckades klara sig igenom demoleringen av gamla Klara.

För att citera Theodore Dalrymple så hör historien om Le Corbusier snarare till kriminalhistorien än till arkitekturhistorien.

Read Full Post »

Ska man få livstid för konstskapande?

Regeringen föreslår ju enligt uppgift från SvD, mycket glädjande, att livstidslönen som tilldelas totalt 157 konstnärer i Sverige ska slopas. Detta genom att inga fler kommer tilldelas en sådan, de som redan har en skattegaranterad inkomst för resten av sina liv kommer dock få behålla den.

Inte helt oväntat gnälls det stort från kultursidan och kulturorganisationer. ”Ett rent ideologisk beslut” skriver Stefan Eklund på SvD. Ja, tacka tusan för det säger jag! Det finns ingen vettig anledning att just en liten grupp av konstnärer ska ha pengar utbetalda av skattebetalarna resten av sina liv helt utan krav på motprestation. Själv skulle jag vara glad om man också kunde passa på att dra in Jan Myrdals utbetalningar, men man kan väl inte få allt.

Regeringen föreslår istället stipendier som bl.a. ska kunna delas ut för en längre tid, 5-10 år. En helt klart bättre lösning. Jag förslår att alla de människor i media och organisationer som nu gnäller i högan sky om detta hemska skramlar ihop lite egna medel och startar en stiftelse som kan ge folk pengar resten av sitt liv om de nu anser det vara av så stor vikt.

Vi andra kan istället glädja oss över att svensk kulturpolitik har tagit ett steg mot att bli lite sundare och rimligare.

Read Full Post »

Elitisten Linderborg föraktar det riktiga folket

Jag och Charlie Weimers skriver idag på Newsmill ang. Åsa Linderborgs underliga artikel på Aftonbladets kultursida igår. Du vet den där artikeln där hon försöker antyda anknytning mellan Göran Hägglund och nazisternas maktövertagande i Tyskland, och där hon verkar mena att den elitistiska kulturradikalismen på något sätt skulle rikta sig till folket i stort istället för den lilla grupp som den egentligen riktar sig till. Läs vårt svar här!

Andra kommentarer: Charlie Weimers, Johan Lundberg, Daniel Braw, Paula Neuding &  Therese Bohman.

Read Full Post »

En intervju i samband med rikstinget

Jag kom på att jag inte har lagt upp en intervju med mig som publicerades i Gotlands Allehanda i samband med Kristdemokraternas riksting. Den handlade i grunden om kultur- och integritetsfrågor med hänvisning till det väldigt kulturkonservativa rikstingstal som Göran Hägglund höll men i den färdiga artikeln så blev det tyngsta fokuset på upphovsrätten, piratpartiet och åldersfördelningen inom partiet. Några smakprov:

Partiet har under de senaste åren brottats med en del identitetsproblem där själva urholkningen av värden har utgjort en del av problemet. Är kulturen ett sätt att hitta tillbaka till kärnfrågorna?
- Det är en av de rätta vägarna, man måste fokusera mer på det som är utanför pengarna, det som är djupare mänskligt – glädjeämnen som inte kan köpas. Vi hoppas att samma typ av tänk om moral spiller av sig på rättsväsendet också. Vi vill se mer värdebaserad politik, och ett kd som inte är rädda för att andra inte håller med.

samt

Hur ska man hantera piratpartiets framgångar inför nästa riksdagsval?
- Det bästa sättet är att våga ta en öppen debatt i frågan, lyssna på vad de har att säga och kontra med andra områden som de inte har insikt i. Det är ganska lätt att ha en öppen dialog med piratpartiet om man tar de på allvar. Alla som kommer med sakliga argument ska tas på allvar.

Read Full Post »

KD: Avskaffa TV-licensen

Jag sitter i salen på Kristdemokraternas riksting där vi precis har beslutat att TV-licensen ska avskaffas med röstsiffrorna 155-119.

När röstsiffrorna presenterades bröt salen ut i jubel, mycket välberättigad. Jag som i inledningen av passet höll ett brandtal i frågan som många sedan tackade mig för, är mycket nöjd.

Detta är andra motionsrikstinget på raken där den motion som jag inleder en hård debatt i vinner gehör mot partistyrelsens vilja, i ett parti som oftast inte röstar emot styrelsen. (Förra gången var det slopad kassettersättning.) Jag känner mig rätt nöjd men ska kanske inte ta på mig för mycket ära

Read Full Post »

Ni behagar skämta med mig

Det framkommer en hel del kring Konstfack för närvarande. Det började med Anna Odells psykteater, fortsatte med NUGs skadegörelse och nu fortsätter det ytterligare genom att Expressen har tagit del av en essä som studenten (NUG) i fråga skrev under sitt sista år på skolan, och som han fick godkänt för. Jag tycker att det talar för sig själv att citera några stycken ur den och sedan be läsaren att beakta att detta ska vara en akademisk text skriven av någon som har studerat på sin utbildning i över fyra år:

Jag vill känna det jag gör, ha det i balans både fysiskt och psykiskt, och det uppnås lättast för mig genom att måla en back-jump målning i 5 minuter på tuben

och

Har bara en mening för det: ”IT´S SO FRESH I CAN´T TAKE IT!

och

Jag går och målar-bombar-skriver-pissar-skapar-förstör.

och

Om det kostar samhället så jävla mycket, skit i att tvätta bort det, folk har väl ganska bra om man har tid att gnälla över att en yta färg har bytt yta, stackars bostadsrätt!

På det kan vi lägga det som klotband uppmärksammar när han läser Högskoleverkets Utvärdering av grund- och forskarutbildning inom fri konst (Rapport 2007:25 R) rörande Konstfack:

På magisternivån är det den professor man handletts av som examinerar tillsammans med en extern examinator. För kandidatexamen krävs ca 10 sidor text och för magisterexamen ca 20 sidor, vilket är exceptionellt mycket jämfört med de flesta andra konsthögskolor.

Jag är inte förtjust i att bara upprepa det andra har kommit fram till utan djupare analys, men man kan inte annat är chockas över vad man läser. Är det exceptionellt mycket med tio sidor text för en kandidatexamen och 20 sidor för en magisterexamen? Vad i hela friden håller de på med egentligen? Jag citerar klotbands sammanfattning:

Helt otroligt. På tio sidor skall man alltså få plats med: sammanfattning, beskrivning av studiens bakgrund, problemdiskussion, problemformulering och syfte, metodredovisning, teoretisk referensram, empiri och analys, resultat och slutsatser.

Jag har inga problem med om någon utbildar sig i ett konsthantverk och därför inte går in något djupare akademiskt. Men då kan man inte kalla det för akademisk utbildning och utfärda examen som potentiellt leder in i forskarutbildning. Sen är väl utbildning i konsthantverk bland det sista som erbjuds på t.ex. Konstfack. Just hantverksskicklighet står ju tyvärr inte så högt i kurs inom konsten av idag.

Read Full Post »

”Ett illa skrivet och illa tänkt hastverk”

Att Åsa Linderborg skulle flumma ut när det gällde kulturutredningen var ju inget oväntat. Vinkeln på hennes debattinlägg var självklar redan innan utredningen presenterades, för den skulle givetvis vara dålig. Den kommer ju från borgarna, vilka har ett ”kulturhat”. Magnus Eriksson på SvD känns tyvärr stundvis inte värst mycket mer balanserad i sitt debattinlägg idag, även om språket är mindre konfrontatoriskt.

Visst kan man fundera över om utredningens förslag är rätt väg att gå, men nog är det att dra på rätt stora växlar när han talar om en centralisering vid införande av den så kallade ”portföljmodellen”. Frågan om vi får ett bättre kulturliv med 65 olika myndigheter lämnar jag för närvarande öppen, men tillåt mig tvivla. Att ett system där mer av kulturanslagen förmedlas till regional hantering skulle innebära ökad centralisering har jag dock svårt att se.

Mest spännande i hela hans inlägg blir dock upprördheten över att man ska ”socialisera” författarfonden. Den är ju, anser Eriksson, ”betalning till ett yrkeskollektiv för en konkret tjänst”. Att det nog för många snarast är att se som ”konfiskationspolitik” att ta pengar för varje bibliotekslån och ge till ett fåtal författare som någon bestämmer är mer viktiga än andra att de har försörjning, det verkar han inte ha reflekterat över. Då vi inte har ett fullständigt korporativt system så är de som får ersättning inte heller ett kollektiv utan i slutändan enskilda författare. Författarfonden är ett särdeles dåligt system som det är dags att det upphör.

Avslutningen tydliggör dock en hel del. Huvudproblemet verkar vara att utredningen inte fick direktiv att omfördela statsbudgeten för att ge mer anslag till kulturen, något som utredningar inte är de som ska hantera. Tankarna om att förenkla och möjliggöra sponsring och entreprenörsskap inom kulturen ”kan blott vara bonus” inte en integrerad del av kulturpolitiken skriver Eriksson. Min fråga blir då: varför inte? På vilket sätt är det konstigt att sponsringen ses som en integrerad del av kulturpolitiken? Vad gäller nyproducerad kultur så borde den snarast vara en viktigare inkomstkälla än offentliga stöd.

Jag hade förmånen att för ett tag sedan få moderna museets verksamhet presenterad för mig av överintendenten där. Jag tyckte att det var mycket intressant att höra hur de arbetade aktivt med sponsring och även kunde finansiera mycket av sin verksamhet just den vägen. Det blev då också tydligt att sponsring redan är en integrerad del av kulturpolitiken, så det är glädjande att man tar med den i utredningen, kanske som en ersättning för den gamla skrivningen om att kulturen skulle ”motverka kommersialismens negativa verkningar”?

Read Full Post »

Kejsarens förargelseväckande beteende blev påpekat

Lagom till att det börjar lugna sig lite kring Anna Odell-fallet så läser jag om ännu ett ”konstverk” från Konstfack. Artikeln i DN handlar om att kulturministern har blivit rasande över en film som ställts ut som videokonst på mässan Market. Filmen i fråga visar hur en Konstfackelev sprejar stora mängder graffiti i en tunnelbanevagn samt krossar en av vagnens rutor. ”Verket” var elevens examensprojekt från sin femåriga utbildning.

Andreas Brändström, galleristen som ställer ut verket, säger såhär:

Jag berättade för ministern att det var hans (NUG:s) examensarbete från Konstfack i våras. Graffiti är en konstform som finns. Om man försöker bortse från skadegörelse och lyfta blicken så kan det här i stället skapa debatt och dialog

samt

Graffiti är en konstform som finns i samhället vare sig vi vill eller inte. Om man tycker det är ett problem så får man ge sig på grundproblemet. Den här killen har varit med och måla graffiti sedan han var 11 år.

Vad i hela friden är det för ursäkt? Att någon begår lagbrott blir inte konst bara för att det förekommer i samhället. Och statliga institutioner (Konstfack) ska inte understödja och uppmuntra grov skadegörelse om så personen har sysslat med det sedan denne var två år.

Graffiti är en konstart, men det innebär på intet sätt att det är ett konstverk att förstöra en tunnelbanevagn. Och inte helt förvånande återkommer den ständiga frasen ”skapa debatt” som på beställning. Jag säger som jag sa om Anna Odell: att något skapar debatt gör det inte till konst.

Ingela Lind, konstkritiker på DN, kommenterar det hela såhär:

När graffitin visas upp har den gått så många varv att den har transformerats till något annat. Det är inte handlingen som ställs ut, utan det är ett verk med minne från en handling. Och graffitin är en etablerad konstform som funnits sedan 60-talet.

SLs pressjour svarar:

Du får räkna med att betala ett par hundra tusen kronor för att sanera en så totalt nedklottrad vagn. Om vi får tag på filmen kommer vi att polisanmäla.

Som om det inte var nog att skattebetalarna ska behöva punga ut en massa pengar för att sanera efter ”konstverket” så får vi alla leva med att vi bekostar denna och andra personers utbildning på en institution som vad det verkar inte har några hämningar eller någon moralisk kompass kvar. Var kan jag reklamera dessa skatteinbetalningar?

Jag tycker att det har varit svårt att få grepp om kulturministern, att veta vad hon vill och tycker. Hennes reaktion på detta höjde henne dock rejält i mina ögon, att hon inte bara tolererade dumheterna utan vågade säga att kejsaren var naken.

Read Full Post »

Lästips: Charlie om Konstfack

Vill passa på att tipsa om Charlie Weimers mycket bra inlägg på Newsmill angående Anna Odell och hennes ”konstprojekt” som jag skrivit om tidigare. Han avslutar med en tänkvard reflektion och jämförelse:

För vad som det stora egentliga problemet är Konstfacks kultursyn som leder till att konstnärlig talang och kreativitet inte får goda uttrycksformer utan istället kanaliseras i form av meningslösheter. Unga talangfulla personer får inte den nödvändiga guidningen för att utveckla sina talanger utan uppmuntras till samma introverta ansvarslöshet som sönerna till rika finansmän som slösar bort sin tid och sina tillgångar på att spruta champagne på Stureplan istället för att ta det ansvar deras bemedlade situation egentligen kräver av dem.

Read Full Post »

Extra: Jan Myrdal inte helt fel ute

Det här lär jag nog inte kunna få säga igen, så jag tänker uppmärksamma det lite extra, men jag tycker att Jan Myrdal har dragit rätt slutsats. Visserligen är hans artikel i kulturkonservatismdebatten i Expressen fylld med en massa marxistiskt smådravel och arbetarrörlsenostalgi men slutsatsen är rätt: det är till arbetares fördel att skaffa sig bildning. Det är till denna grupps fördel för att det är till allas fördel att tillägna sig bildning.

Myrdals tankar handlar visserligen om att denna bildning skapar en stark arbetarklass och att det därför är revolutionärt med kulturkonservatism, en slutsats som jag inte direkt skriver under på i sin helhet, men där han har funnit en intressant poäng, en poäng som borde vara självklar: den som inte har tillägnat sig en bildning och förståelse för det historiskt skapade kommer inte heller kunna tänka verkligt nya och intressanta tankar.

I övrigt verkar debatten ha lugnat sig en aning. Frågan är om det är dags att börja sammanfatta debattens huvudlinjer, eller om man ska vänta och se om det anländer några fler inlägg nu i dagarna innan jul. Jag tar nog och väntar, då har jag oavsett om debatten nu lägger sig en ursäkt att skriva ytterligare ett inlägg i ämnet.

Read Full Post »