SSU: Den fria viljan existerar inte

Har alldeles nyligen idag debatterat kriminal- och rättspolitik med Jytte Guteland, förbundsordförande i SSU på Jensens Gymnasium Öst. Sällan står två debattörer så långt ifrån varandra. SSUs åsikt byggde helt på att det är synd om den som begår brott eftersom man inte har något val/det är någon annans fel, medan jag fokuserade på att alla faktiskt i slutändan har möjlighet att välja om man ska begå brott eller inte, oavsett bakgrund, och då måste ta konsekvenserna av det valet. Det är brottsoffren det är synd om, inte brottslingarna.

Jag kan dock inte låta bli att fascineras över det dubbeltänk som måste vara nödvändigt för att kunna argumentera för en linje såsom hennes. Mot slutet av sitt anförande talade hon om en vän till henne som slutade med kriminalitet efter tid på den brottslig banan. Denna vän berättade hon glatt hade dock kommit på bättre tankar. Det verkligen sken i ansiktet på Jytte när hon berättade detta. Och hon berättade, utan att verka reflektera över det, hur han kommit bort ifrån det kriminella. Jo, han fick sig nämligen en tankeställare den gången han faktiskt åkte fast för misshandel. Polisen markerade, socialtjänsten markerade, skolan markerade, ja till och med hans föräldrar markerade mot hans beteende och han vände om. Men till och med detta såg Jytte som exempel på att det inte är viktigt att brottslingar faktiskt åker fast och får påföljder utan ett bevis för att brottslighet är ett ”samhällsfenomen”, något som jag märkte att även en del av eleverna som lyssnade reagerade på.

Gång på gång upprepar hon tesen att ingen har ett eget val kring sina handlingar utifall att dessa är kriminella. Antingen får man då acceptera att ingen har någon fri vilja alls utan bara är maskiner, eller så menar man att människor kan fatta egna val och då blir hela resonemanget absurt. För mig och KDU är det uppenbart vad som krävs. Inte ytterligare ”tyck synd” om den som begår brott, utan att man åker fast, får ett straff och därigenom en tydlig markering om att sådant beteende inte är acceptabelt.

Anledningen att brott begås var i Gutelands retorik att förövarna är fattiga och har det svårt. Visst finns det många som har det svårt, och nog blir det enklare att göra fel val när man är utsatt, men det är ändå ett eget val. Eller hur förklarar hon att Riccardo kunde bli mördad? Hans mördare var snorrika, men ändå begick de ett sådant fruktansvärt brott.

Jag blir kraftigt fascinerad över hur mycket ideologisk indoktrinering som måste krävas innan man kan övertyga sig själv om att man inte har någon fri vilja. Hur en normalt tänkande person kan internalisera en sådan tankegång till den grad att hon själv tror på den. George Orwell skrev om dubbeltänk, när man tvingar sig själv att tänka omöjliga och inkorrekta saker tills man är övertygad om dem. Utifall det är detta som krävs för att vara SSUare så är jag mycket tacksam över att istället vistas inom kristdemokratin.

Read Full Post »

Ska inte sluttande planet komma i efterhand?

Inte helt oväntat så planeras det nu att man ska lösa den del av problemet med IPRED som innebar att företag fick större befogenheter än polisen genom att ge polisen extra stora befogenheter att få del av ”trafikdata”. Dvs information om vilken person, eller snarare vilken persons abbonemang, som kommunicerar med vilken annan och var personen befann sig.

Glöm nu inte bort att regeringen är i full färd med att genomföra tvång för alla operatörer att lagra en hel massa information om medborgarnas kommunikation, detta givetvis för att förhindra grov brottslighet, terrorism och annat hemskt. Redan nu öppnas dock dammluckorna, och denna lagrade information ska bli tillgänglig för staten vid misstanke om småbrott, i detta fall motiverat med att stoppa de som tar del av fel musikfiler.

Det är läskigt när man avskaffar ens illusionerna om brevhemlighet genom teledatalagring och sedan redan innan detta är genomfört ändrar lagarna så att det inte ska vara en massa sådana där jobbiga hinder för staten att nyttja sig av den data som lagrats för att övervaka medborgarna. Kom ihåg att även information om exakt var du, eller snarare din mobiltelefon, befinner sig hela tiden ska lagras, utifall staten visar sig vara intresserad av att hålla koll exakt vad du sysslat med.

Myndigheter som sysslar med underrättelseverksamhet, som t.ex. Säpo (vilka fler? MUST? FRA?) ska inte ens behöva gå igenom formaliteten med domstolsbeslut. Integriteten ska tillgodoses på ”annat sätt”. Vad sägs om att inte lagra information om allt jag säger och överallt var jag rör mig? Det skulle tillgodose min integritet.

Fildelning och terrorism, de två områden där alla medel är bra och inga principer verkar vara viktiga nog om förslagen bara motiveras med att de vill stoppa detta brott.

Read Full Post »

Non ante sed post rivo clamas

Frågan för dagen är hur man ska ställa sig till regeringens nya förslag till FRA-lag. Möter det oron som har framförts, och är det trovärdigt? Jag har en försiktigt skeptisk utgångspunkt, men tycker ändå att förslaget verkar vara rätt genomarbetat och genomtänkt.

Väldigt mycket förändringar har genomförts som möter upp mot viktiga problemområden. En del detaljer är lite oklara, men givet att jag har uppfattat allt rätt så ser jag stora ljusningar i förslaget. En mycket viktig principiell skillnad är att FRA inte ska få direkt tillgång till all trafik för egen filtrering utan att den data som levereras ska vara endast resultatet av filtreringen, framtaget genom begrepp och kriterier som har fastslagits av en specialdomstol.

All användning av systemet ska gå genom och beslutas av denna domstol, även den som efterfrågas av regeringskansliet. Detta är en viktig punkt för att minska risken för godtycklighet. Kombinerat med det faktum att vad som ska kunna efterspanas ska specifieras i lag istället för förordning och förtydligas så känns det faktiskt inte helt tokigt. Det ska också tydligt stadgas att all rådata, även trafikdata, måste förstöras inom max ett år, vilket minskar riskerna avsevärt för långsiktig kartläggning av medborgarna en masse.

De punkter som jag spontant reagerar på som osäkra, och som kräver att man fortsatt granskar implementeringen av dem är dels vad regeringen menar med ”trafikstråt” och dels hur den där lagen om ändamål för spaningen faktiskt formuleras. Det är även värt att vara uppmärksam på vad underrättelseskyldigheten till enskild faktiskt kommer innebära.

Just punkten om trafikstråt är dock den som är mest osäker. Ordet kan ju betyda precis vad som helst. Som jag ser det så är det här förslaget främst bär eller brister. Specifieringen av detta begrepp kan antingen innebära att FRA endast får tillgång till mycket specifik, särskilt efterfrågad data, eller att de fortsatt har möjlighet till en väldigt bred avlyssning av medborgarna. Det första är precis vad de måste ha tillgång till, och det senare är vad de absolut inte ska ha tillgång till.

Förslaget kommer inte räcka för de som helt är emot alla möjligheter för staten att avslyssna datatrafik i kabel, och många kommer även med all rätt vara kraftigt skeptiska till om förslaget faktiskt innebär vad som sägs. Detta förslag har dock alla möjligheter att göra många av oss som är skeptiska rätt nöjda. Men vi måste vara uppmärksamma ett tag till för att se hur det nu presenterade förslaget faktiskt genomförs, man ska ju inte ropa hej innan man har kommit över ån.

Read Full Post »

Abundans cautela non nocet

FRA-frågan har diskuterats friskt på bloggar och i andra sammanhang de senaste månaderna, men den seriösa debattviljan från förespråkarna måste anses saknas. Jag tror mig förstå helt varför denna (eller snarare dessa) lagstiftning är eftertraktad, men måste ändå sätta vissa principer högre än vad som är praktiskt för staten. Debattartikeln i DN i förrgår kan nog inte ha missats av  särskilt många som är intresserade av frågan, och den borde läsas av alla som är det minsta intresserade av samhällsfrågor.

Den presenterar det faktum att regelverket för FRA:s nya arbetsområde är uppbyggt så, och en del av syftet verkar vara, att man kan skapa en rätt detaljerad kartläggning av alla svenskar som använder sig av någon form av digital teknik, såsom internet eller mobiltelefoni. Denna kartläggning får, och måste, innehålla registrering av politisk och religiös övertygelse, och har sin funktion i att staten genom detta kan finna avvikande individer, vilka är intressanta för närmare övervakning.

Det är därmed helt sant som har sagts att sökningar endast sällan kommer ske direkt på individer, och att det faktiska innehållet i kommunikationen inte kommer vara det som primärt är av intresse i granskningen. Det stämmer också mycket väl med det som har påpekats ofta i debatten att FRA:s ”sökord” inte ska vara ord eller begrepp utan tekniska parametrar som inte påverkas av kryptering o.dyl.

Resultatet blir att FRA faktiskt kan, och troligen kommer, lagra mycket detaljerad information om svenska medborgare, deras kontaktnät och uppfattningar över tid. Anledningen att det måste ske över tid och en masse är för att de inte har någon möjlighet att finna de ”avvikande” individerna och sociala näten som bör granskas närmare om de inte har en basinformation att utgå ifrån, och något att jämföra mot.

Det spelar för min del ingen som helst roll om staten vill lagra all denna information om medborgarna för de bästa av syften, det är oacceptabelt. Kombinera denna väldiga data om medborgarna med det urusla skydd för medborgarnas rättigheter och mot ”galna” beslut av den sittande majoriteten så löper vi mycket stor risk att detta kommer börja användas till diverse nu oavsedda ändamål.

För mig är det en självklarhet att det är det civila samhället och personerna däri som utgör basen i samhället. Jag tror också att staten bör hålla fingrarna borta så mycket som möjligt från dessa, och att det är väldigt farligt för ett samhälle när staten har starka maktmedel mot medborgarna men det civila samhället inte ha jämförbar kraft att sätta emot.

Vi har redan idag lagstiftning som beslutar vilka åsikter som är acceptabla (hetslagstiftningen) och det är inte direkt ett område där statens inblandning verkar vara på avtagande, och här skapar vi ett system som möjliggör att effektivt finna alla avvikare och anknytna till dessa, baserat på att de verkar höra hemma i kretsar med ”fel åsikter”. Känns det som ett system som på ett bra sätt garanterar det fria samhället mot statens intrång, även på sikt?

Read Full Post »

Qui custodet ipso custodes?

Så som många andra så är jag orolig över den lag om ”signalspaning”, även kallad FRA-lagen, som riksdagen klubbade innan sommaruppehållet. Fakta och argument i denna fråga har radats upp av många andra, och diverse diskutabla omständigheter lika så, och jag tänkte därför inte spotta ur mig allt det även jag. Jag tänkte istället diskutera denna fråga i ett större perspektiv (som visserligen många andra har gjort, även det).

Som jag ser det så är denna fråga en del av en oroväckande utveckling i västvärlden. Den oroväckande utvecklingen handlar om att många separata förslag på alla tänkbara områden presenteras och klubbas igenom, alla med goda syften och stundvis med helt acceptabla resonemang bakom. Det stora problemet är att alla förslagen tillsammans skapar en otrevlig bild. Förslagen handlar om att på område efter område införa övervakning, spårning, granskning och avlyssning i högre grad än vad som har ansetts acceptabelt eller varit tekniskt möjligt tidigare.

Några exempel är:

• lättare att få genomföra hemlig rumsavlyssning
• nästan all datatrafik ska skannas
• information om vilka samtal medborgarna har och vilka de mailar ska lagras
• fysiska brev ska förses med spårsändare
• datorer och usb-minnen ska kunna avläsas utan brottsmisstanke
• polisen ska få tillgång till DNA-register på nästan alla svenskar
• mängden övervakningskameror ökar snabbt

Jag förstår mycket väl att det finns de bästa syften bakom alla förslagen även om jag anser att vissa av dem är både korkade och fullkomligt orimliga. Historien säger dock att alla metoder att samla in information om medborgarna förr eller senare (ofta förr) kommer användas för även andra syften än de som de var tänkta för. Allt för många politiker tror att de kan och bör detaljstyra stora delar av människors liv ”för deras egen skull”, och det är allt för lätt att börja använda de övervakningsmöjligheter som finns när det ju ändå ”är för ett gott syfte”. Samtidigt har alldeles för få politiker den ryggrad som krävs för att våga stå på sig och kräva att staten håller sig borta, även när det handlar om ”medborgarens bästa”.

Sammantaget så kan jag inte se att allt detta är förenligt med ett användande av försiktighetsprincipen som politisk ledstjärna. Som alla vet, som inte är odelat positiva till statens expansion, så är det ofantligt mycket svårare att minska statens makt, omfång och kontrollmekanismer än att utöka dem med hjälp av den aldrig sinande strömmen av i sig små, oftast ganska harmlösa, förslag på beslut som ju alla inser är till medborgarens bästa eller som ska rätta till någon liten orättvisa eller problem.

Read Full Post »