Jag har inte ännu orkat kommentera Göran Hägglunds utspel om alkoholskatten, men känner att jag ändå borde. Jag har nämligen sätt få bättre exempel på hur man kan totalt misslyckas med att etablera en fungerande och trovärdig profil. Jag tror stenhårt på det som Göran sa i sitt almedalstal när han ville stoppa bilden av kristdemokraterna som ett förbudsparti och snarare se oss som ett moraliskt grundat frihetsparti. Tyvärr verkar det inte som att Göran riktigt tror på det själv, eller så är han bara lite förvirrad.
Han talade i sitt tal om de vanliga människorna, de som är trötta på att kulturvänstern och de sociala ingenjörerna ständigt ska lägga sig i deras liv och säga att de inte duger, att de måste ändra på sig och som vill använda förbud och regleringar för att få detta till stånd. Det är en politisk retorik som jag känner mig hemma i, en politik som inte försöker ändra människorna via staten utan istället vill göra sitt för att möjliggöra ett drägligt liv för dem.
Om man dock vill vara det partiet som står upp för dylika värderingar och ståndpunkter, vilket vi faktiskt ideologiskt är, då kan man inte någon dag senare gå ut i ett utspel för ännu mer höjda skatter på alkoholen. Tyck vad ni vill om alkoholen men att kunna ta en vin till maten, öl till helgen eller en snaps på högtider är en del av just det vanliga liv som Hägglund talar om. Vi har redan det mest restriktiva systemet för alkohol, så varför bråka om ännu mer höjda skatter?
Vi kan inte tala om att driva en politik baserad på en moralisk grund istället för förbud och regleringar och samtidigt säga att: ja, just det, det gäller ju inte på alkoholområdet. Menar vi allvar med att vi inte tror att staten kan lösa problem, utan att det istället handlar om värderingar och attityder baserade i moral, ja då kan vi faktiskt inte driva rakt motsatt ståndpunkt när det passar oss. Så enkelt är det.
Därmed inte sagt att vi måste vara de som driver på för liberaliseringar av alkoholområdet. Men vi bör inte gå ut i pressmeddelanden om höjda skatter på området, för att vi inte tror att människor skulle kunna klara av att hantera det själva.
Jag tycker Dick Erixon sammanfattar hur detta ser ut för utomstående bäst:
Det parti som inte tror att människor kan hantera alkohol, har naturligtvis ingen tilltro till människorna överhuvudtaget. Kristdemokraterna har i så fall förstatliga vad som helst. Varför inte barnens uppfostran? Om KD inte litar på att föräldrar kan köpa vin under eget ansvar, hur i helvete ska de då kunna tillförtros omsorgen om de egna barnen?
Fattar inte Kristdemokraterna att allt det som de säger sig stå för saknar varje uns av trovärdighet om de driver alkoholförmynderi?
Och jag tappar nu förtroendet för att Göran Hägglund är en hederlig person. Han står i Almedalen och ljuger besökarna rakt upp i ansiktet. Han menar ingenting av det han säger. Hur ska jag i fortsättningen kunna ta något alls på allvar när det kommer från Hägglund?
För lite mer resonemang i själva sakfrågan så rekommenderar jag Aron Modigs inlägg.
