Om detta må du berätta

Jag tänkte nu fortsätta med min understundom skamlösa marknadsföring av Axess Magasin, Sveriges utan tvekan bästa och mest relevanta tidskrift. Som den mer trogne läsaren vet så har jag ett aktivt intresse för frågor rörande arkitektur och stadsplanering med huvudinriktning på hur denna mer kan inriktas mot att skapa stadsmiljöer som invånarna kan trivas i. Jag har tidigare bloggat om frågor anknytet till detta t.ex. här och här.

Senaste numret av Axess har glädjande nog just tema arkitektur. I princip allt som skrivs i ämnet i numret är värt att i sig rekommendera, allt från ledarartikeln och Alain de Bottons sammanfattning av teserna från hans senaste bok till Theodore Dalrymples sågning jämte fotknölarna av den rent tragiskt hemske Le Corbusier.

Även om jag anser att flera av de andra artiklarna var i sig mer läsvärda, och artikeln ibland kommer väl nära att landa i rena personattacker, så kommer ändå den bästa one-linern i detta nummer från Dalrymples text:

[...] historien om Le Corbusier hör snarare till kriminalhistorien än till till arkitekturhistorien [...]

För att även bidra med ett ytterligare lästips så rekommenderar jag läsarna att införskaffa den bok av Alain de Botton som ligger till grund för hans artikel. Även om det är uppenbart att han och jag inte alltid drar jämt i vår skattning rörande diverse arkitektoniska kvalitéer så kan jag inte finna något markant att anföra mot de resonemang och teser han framför.

Ref: de Botton, A. (2006) ”Lyckans arkitektur”  Köping, Brombergs Bokförlag AB. ISBN 91-85251-97-6

Tyvärr ter det sig som att boken är slutsåld för närvarande och inte planerad för någon ny tryckning än så länge, men den är väl värd att införskaffas om möjligheten öppnar sig.

Jag rekommenderar även givetvis en prenumeration på Axess Magasin, då behöver du inte missa något av det intressanta innehåll som däri infinner sig. För även i detta nummer finns stora mängder med läsvärda artiklar som faller utom temat för dagen.

Read Full Post »

Vad kommer härnäst?

För den tekniskt intresserade så är ju Google Tech Talks, som alltid publiceras på youtube, något helt fantastiskt. Ett företag som Google lyckas få de mest skiftande talare, som alla är väldigt duktiga på sitt respektive område, att resa runt halva jorden för att hålla ett en timmas anförande om något intressant ämne. Ett anförande som hela resten av (åtminstone västvärldens) världens befolkning kan ta del av via internet.

Poängen med detta inlägg är inte att uppmärksamma detta specifikt, då jag antar att alla som har intresse av saken är väl medvetna om dem, utan att reflektera över allt det fantastiska som den moderna tekniken faktiskt ger oss. Hela dagens internet bygger på teknik som för bara en bunt år sedan inte fanns, eller inte var allmänt tillgänglig, och idag kan den hugade se igenom hundratals intressanta föredrag av olika experter, oavsett var man är eller vilka övriga förutsättningar man har, och intressantast av allt: utan att det behöver kosta någonting att ta del av.

Det är lätt att underskatta de otroliga möjligheter som skapas idag, och hur mycket det faktiskt förändrar vår verklighet. För oss som i någon mån är uppvuxna med all denna teknik, och för vilka det är något ganska självklart att man givetvis kan se ett intressant anförande av en expert vilket avhölls i Kalifornien, så kan man lätt missa den enorma förändring som det faktiskt innebär.

I senaste numret av Axess så reflekteras det en del över i vilken mån den nya tekniken och det sätt som information idag är ständigt tillgänglig ändrar även en så grundläggande sak som hur vi kan bearbeta en skriven text. Det är en väldigt intressant fråga, och man ska nog inte underskatta de följeffekter som alla de fenomen som den nya tekniken ger upphov till har. Vi lever idag i en fascinerande tid, då mycket händer på grund av den nya tekniken. Bara en sådan idag så självklar sak som Wikipedia. I grund och botten är det en lika stor förändring som när de första encyklopedierna skapades.

När jag för några månader skaffade en ny mobil så var det för mig väldigt viktigt att den gav goda möjligheter till att vara ständigt uppkopplad och alltid ha tillgång till webben, så jag valde en HTC Diamond med obegränsad 7,2 Mbits-uppkoppling. När jag ibland har suttit på tåg och inte har kunnat nå internet på en stund (jag är inte villig att betala SJs hutlösa taxor för wlan-internet, något som mobilen dock stödjer) så har jag blivit väldigt frustrerad. Så van är jag vid att ha ögonblicklig tillgång till all information som jag kan komma på att jag behöver. Man tänker oftast inte på detta, men det är ju en väldigt fantastisk sak att jag idag kan vara upprörd över att jag under kortare stunder inte kan nå allt jag tänker på, och en förändring som är värd att begrunda.

Read Full Post »

Donum

Funderar du på vad du ska ge i julklapp till den där arketypiska vännen som har allt? Något som ingen kan få för mycket av är djuplodande analyser och givande artiklar om samhälle och kultur.

En årsprenumeration på Sveriges utan tvekan bästa tidskrift, Axess, kan ges bort för det mycket facila priset av 399 riksdaler.

Se mer på: http://www.axess.se/julklapp

Read Full Post »

Vox clamantis in deserto

Ibland kommer det mer tydligt fram vad en skribent menar i en text än vad den själv försöker med. Elise Karlssons svar på Johan Lundbergs artikel i Expressen om en ny kulturkonservatism i framskridande. Lundberg presenterade en analys av kulturens situation och det kulturradikala problemet som jag i stora delar finner korrekt. Han identifierar följande tre faktorer i kulturföreträdarnas behandling av kulturen som tydligt har bidragit till dagens situation:

1. Bejakandet av en med tiden alltmer banal modernistisk tankefigur enligt vilken nya estetiska uttrycksformer alltid överträffar de gamla, och där överskridandena av och utmaningarna mot äldre tiders formspråk uppfattats som kvalitetskriterier.
2. Nedvärderingen av den egna kulturtraditionen, vilken har ansetts förtryckande på grund av att den härbärgerat ålderdomliga föreställningar om till exempel kön och ras.
3. Dominansen av postmodernistisk teoribildning, där alla konstnärliga uttryck uppfattas som likvärdiga – där en reklamtext inte anses väsensskild från en dikt av T.S. Eliot.

Och här tycker jag att han i stora delar har funnit kärnan i kulturens problem och orsaken till det synbara föraktet för högkultur som frodas. Samtidigt känner jag att vissa aspekter lämnas ut i den uppställningen, men jag är väl medveten om att det retoriskt rätta är att hålla sig till tre huvudpunkter.  Som jag tidigare har skrivit så indentifierar jag två ytterligare problem i viljan att rationalisera estetiken och en överbetoning på skapandeprocessens betydelse. Jag ser dock att de två aspekterna till del sammanfaller med punkt ett och tre i Lundbergs uppställning, så de har beröring till varandra.

Lundbergs slutpoäng är ju också väl värd att reflektera över, kanske särskilt för mer vänsterinriktade personer. När kulturen behandlas så framträder en syn på klassisk kultursyn (den kulturkonservativa synen) som elitistisk och gammalmodig då den framhäver vissa verks högre kvaliteter över andra och vissa kulturformer som av djupare intresse än andra, vilket då skulle vara förtryck i någon form. Lundberg gör jämförelsen med matbranschen. Vem skulle få för sig att motverka ”förtryck” där genom att kräva att McDonalds värderas lika högt som en trestjärnig lyxkrog? Nej, där har även vänstern av idag (dock inte alltid historiskt) oftast insett att målet ju måste vara att tillgängligöra det som är bättre för större grupper.

Elise Karlsson skriver sedan en upprörd replik på Lundbergs text där hon tyvärr i stort inte bemöter de konkreta punkter av kritik som han framförde, men något värt att uppmärksamma kommer dock framåt slutet av artikeln:

De bor i stället i ett land där den västerländska civilisationen alltid varit mer av en framtidsvision än något vi nostalgiskt kan blicka tillbaka på. Där alla människor och inte bara en klass har tillgång till kulturen, och rätten att definiera vad kultur innebär.

samt

Och att den väsentliga konsten skulle vara liktydig med den konst som i det förflutna värderats högst av borgerligheten i ett Sverige som gestaltade sig helt annorlunda än dagens moderna och demokratiska samhälle, har jag fortfarande inte hört Johan Lundberg och hans kollegor framföra något övertygande argument för.

Det framkommer alltså med stor tydlighet att det som på ett grundläggande plan gör att Karlsson inte kan ställa sig bakom en klassisk kultursyn, eller acceptera värderandet av kulturyttringar som faktiskt olika bra, eller sköna om man så vill, är att klassisk kultur är ”borgerlig”. På ett grundläggande plan är det alltså samma skäl som gjorde att de små vänstersekterna på slutet av 60-talet förkastade nästan allt i det nuvarande samhället, eller att socialistiska stater alltid producerar den mest anskrämliga arkitekturen: det är inte proletärt nog, eller om man så vill, allt gammalt måste brytas ner och ersättas med något annat i färden mot du sköna nya värld.

Personligen uppfattar jag hela hennes artikel och resonemang som djupt elitistiskt. Elitism ligger inte i att man erkänner vissa hierarkier inom kulturen utan i att man hävdar sig ha en så mycket mer substantiell förståelse för vad som är av vikt att man förkastar den kultur som har producerats och förädlats av alla de generationer som har kommit före oss, samtidigt som man, som Karlsson, antyder att den fattige eller arbetaren inte kan ta till sig och njuta av klassisk högkultur.

Lundberg sammanfattar en del av kommentarerna på hans artikel på Axess MAO-blogg.

Read Full Post »

O tempora! O mores!

Johan Lundberg gör sig i en, som alltid, välskriven text på Axess MAO-blogg lustig över en ny bok sponsrad av Friends för vilken det uttalade syftet är att stoppa mobbing. Detta genom att bryta ner elevernas normer, för en person utan normer är ju mycket mer trolig att respektera andra människor?

Den som tror att antimobbingkampanjen Friends handlar om att stoppa mobbing, genom att vädja till vissa fundamentala normer, såsom att flera starka personer inte ska slå en svag, ensam person, bör tänka om. Genom någon sorts bakvänd logik har man kommit fram till att mobbing beror på – håll i er nu: för mycket normer.

”Normen står i vägen för en elevs utveckling. (…) Ungdomarna måste få vara sig själva”. Så säger Renita Sörensdotter som intervjuas i City med anledning av en ny lärobok i skolan som uppenbarligen har som syfte att befria elever från de sista rester av normsystem som de möjligtvis härbärgerar.

I boken, som alltså har som sitt yttersta syfte att motverka mobbing, ska eleverna stimuleras till att exempelvis ”ifrågasätta varför skolans litteratur domineras av manliga, västerländska författare”. Om det p-pillerknaprande rökrutegäng som trakasserar stackars Carl-Evert som snubblar över plintar men läser Strindberg redan i årskurs sju, därmed inte får tillräckligt med argument erbjuder Sörendotters bok även ett antal ”metoder” såsom ”Jakten på Nobelpriset – Känn igen Nobelpristagaren och se vilket kön den har” – allt för att diskreditera de läsglada glasögonormarna.

Man upphör ju aldrig att förvånas över de tokigheter som presenteras som självklarheter idag. Hur kan man på allvar få fram resonemanget i sitt huvud: Vi har ett problem med att vissa barn gör saker som vi, enligt våra normer att alla människor har rätt till grundläggande värdighet, anser vara förkastligt. Deras brist på normenligt beteende ska alltså lösas genom att det lilla mått av normer som de ändå har lärs bort.

Den självklara inställningen måste ju vara att det som behövs är mer normer, inte mindre. Barn och ungdommar ska visst kunna forma sin egna personlighet, men laissez faire i uppfostran är rent vansinne. För både samhällets och den enskilda personens fromma så är det självklart av största vikt att vuxenvärlden är tydlig med vilka normer som gäller, var gränsen går inom vilken det är acceptabelt att forma sin egen personlighet och utanför vilka gränser det inte handlar om personlighet utan kort och gott om felaktigt beteende.

Vissa saker är inte OK, och det har inget med frihet eller ”att vara sig själv” att göra, det är helt enkelt grundläggande krav som såväl föräldrar som skola bör vara tydliga med. Att visst beteende, som t.ex. mobbing, trakasserier och misshandel, inte är acceptabelt. Ett av grundproblemen med såväl skolan som på många andra områden i samhället är att människor i för liten mån inser och efterlever grundläggande normer för civiliserat beteende. Att egocentrism och självtillräcklighet i många sammangang ses som norm, istället för som ett brott mot normen.

Read Full Post »

Annulus Nebuli

För den som uppskattar opera men har missat det, så har jag ett tips. Kungliga Operan sätter under hösten upp Wagners Ringen, och SVT sänder dels de fyra operorna och dels ett introducerande program där vi får möta de ansvariga för denna uppsättning. Det inledande programmet sänds imorgon kväll kl 20:00.

Den gigantiska operasviten inleds med programmet Gudarnas skymning klockan 20.00  den 17/10 i SVT2. Där får vi som tittare träffa regissör, scenograf och dirigent. Dessutom introduceras varje del av föreställningens regissör Staffan Valdemar Holm.

Sändningstider i SVT
SVT2 lördag 18 oktober kl 19.45: Rhenguldet
SVT2 lördag 8 november kl 19.40: Valkyrian
SVT2 lördag 29 november kl 19.35: Siegfried
SVT2 lördag 20 december kl 19:00 Ragnarök

Mer information på Operans hemsida

Det måste jag ge SVT, detta är public service. För större urval och antal av TV-sända operor, se Axess TV.

Read Full Post »