Om att ACTA demokratin

Ett litet glädjeämne syns i de annars så sorgeliga annalerna om handelsavtalet ACTA, det avtal som enligt tidigare läckta dokument kan komma att innehålla rätten att genomsöka alla datorer som passerar EU:s gräns med fler hårresande förslag.

Enda anledningen att vi medborgare, eller riksdagen, vet om att de hemliga förhandlingarna om detta avtal ens pågår är att en modig tjänsteman valde att för ett tag sedan läcka ut ett dokument från förhandlingarna, innan det så skedde allt under djupaste sekretess, trots att det handlar om ett bindande avtal där grundläggande rättigheter och friheter ligger på bordet som förhandlingsobjekt.

Det lilla glädjeämne som jag nämnde kommer dock fram i de små delar av förhandlingsunderlaget vilka fortfarande finns kvar i det dokument som Jens Holm (v) begärde ut från justitiedepartementet. Även om det mesta är överstruket med svart färg så att det inte kvarstår någon information om sakinnehållet som diskuteras så finns det lite om Sveriges inställning rörande just hemlighållandet.

Den svenska regeringen har framhållit åsikten att de förslag som ligger på bordet borde offentliggöras, i anonymiserat skick, så att medborgarna får tillgång till dessa. Även om jag ser det som högst osannolikt att Förenta Staterna kommer gå med på något sådant så får man väl glädjas över det lilla: att Sverige står upp för ens aldrig så lite öppenhet.

Själv kan jag dock nog tycka att det hade varit lämpligt om själva förhandlingarna hade varit föremål för en demokratisk process. Europaparlamentet nekade ursprungligen förhandlingsmandat i frågan, men det hindrade inte att tjänstemän i kommissionen och de ständiga representationerna beslutade att de skulle ske ändå. När de nu är igång så är det försent för folkvalda att stoppa dem.

Ett bindande avtal av detta slag borde inte få genomföras innan ett offentligt tillgängligt beslut av folkvalda har fattats vilket tydligt definierat ramarna för förhandlingarna, och med grundläggande öppenhet om vad som sker i dessa, gärna även med möjlighet för folkvalda att faktiskt säga stopp för delar av avtalet vilka man inte anser kan godkännas.

Men tyvärr så är dessa förhandlingar inte annat än ytterligare ett exempel på vilka enorma problem som ligger inbyggda i dagens EU. För att EU ska kunna bli en verkligt legitim struktur så måste mycket till. Dels så behöver de direkt folkvalda få den avgörande makten i sakfrågorna, man kan inte som idag låta tjänstemän ha större beslutsmakt än de folkvalda. Och folket måste också få rätt att ta del av de beslut och förslag som läggs fram. Det räcker inte med att medborgarna informeras när ny lag är ett faktum, vi måste ha möjligheten att säga eller ryta till redan när förslag läggs fram.

Jag vet att det finns de som tycker att jag är alldeles för hård och negativ mot EU när jag skriver på detta sätt, som anser att den som stödjer EU (som jag faktiskt gör) istället borde lyfta fram allt det positiva som är tanken med unionen. Det jag vill fråga dem är på vilket sätt EU blir bättre i sig, och bättre på att ge de positiva effekter vi är ute efter, om man inte ställer krav på att vissa grundläggande principer följs? Hur kan det vara att gnälla för mycket när man säger att det vore en bra idé med demokratiska beslutsprocesser, insyn för medborgarna och någon möjlighet alls för medborgarna att säga till om vilken riktning man vill ta unionen, t.ex. att man inte tvingar Irland att folkomrösta tills de röstar ”rätt” om Lissabonfördraget?

Read Full Post »

Ja vi är medlemmar, kan vi tala om sakfrågorna nu?

Jag är så trött på ”EU-debatten” i Sverige. Jag sätter det inom citationstecken då det inte är mycket till debatt. De borgerliga partierna och socialdemokraterna är alla fortfarande helt fast i EU-omröstningen 1994. Man tror att det enda som debatten handlar om är ja eller nej, trots att den frågan är över sedan länge. Man beter sig som att kritik mot EUs arbetssätt eller beslut är något hemskt som man måste bemöta under rubriken ”EU-kritik” istället för att stödja eller bemöta sakkritiken på dess egna villkor.

Jag har fortfarande inte sett något parti gå till riksdagsval på ”Ja till Sverige!”, men folkpartiet kan fortfarande få för sig att gå till val på en liknande kampanj när det är europaparlamentsval. Borgerliga företrädare försvarar huvudlösa beslut och en korruption som man med kraft skulle ha bekämpat om det hade rört sig om Sverige, endast därför att det är i EU som beslutet har tagits eller korruptionen genomförts. Jag hoppas att alla partier hade ställt ultimatum om riksrevisionen i över 15 år på raken hade meddelat att det inte fanns bokföring nog för att veta var stora delar av statskassan hade försvunnit.

Jag är för EU, och anser att vi behöver en dylik organisation, något som idag inte ska vara nödvändigt att säga innan man framför kritik. Jag anser också att frågan om EUs existens och vårt EU-medlemskap är dags att släppa. Vi är medlemmar och kan vi inte då snälla gå vidare och börja diskutera EU sansat som vilken annan politisk beslutsnivå som helst? Om detta visar sig omöjligt, om man inte kan ha debatt om och försöka åtgärda all galenskap som pågår på nivån, ja då är EU ett projekt dömt att misslyckas, och något ohyggligt odemokratiskt. Jag framför kritik mot beslut fattade i regering och riksdag ständigt och jämt, men har aldrig blivit kallad för Sverigekritiker, om jag dock framför mindre kritik mot mycket större beslut i EU, då klassas jag automatiskt som EU-kritiker.

Om nedanstående klipp hade visat vice statsministern i Sverige, istället för vice ordförande i europeiska kommissionen, då hade det blivit ramaskri bland medier och politiker. Om riksrevisionen hade meddelat att stora summor ”försvunnit” ur statskassan massor av år på raken, då hade det blivit en enorm valfråga och stor debatt. Om det hade varit svenska staten som la mängder med pengar på protektionism och därigenom försäkrade sig om att afrikanska bönder stannade kvar i misär för att skydda egna bönder, då hade det varit en fråga kring vilken politisk strid rasade. När kan vi börja behandla EU som den politiska nivå den är, och utkräva åtminstone samma ansvar och sunda förnuft därifrån som vi gör från riksdagen?

Vilken är den verkliga ”Europavännen”? Den som ignorerar problemen och bara talar om hur viktigt det är att vi har ett EU, för freden och gemenskapen, eller den som blir fly förbannad över dumheterna som pågår och vill se till att EU skärper sig och gör det den är till för?

Och så är någon förvånad över att folk i allmänhet inte har koll på att det är parlamentsval? Det är väl självklart om man fortsätter vägra diskutera och föra debatt kring de väldigt stora frågor som finns att diskutera i valet?

(Intervjun med Wallström finns för övrigt med översättning hos HAX)

Read Full Post »

Med världen som ände

En artikel i DN-kultur inleds med ett citat från Jürgen Habermas, ”Andra må tycka att allt tal om en ­europeisk offentlighet tråkar ut dem [...]”. Jag känner mig hemma i denna första del av citatet. Artikeln handlar om att en gemensam europeisk kulturdebatt nu äntligen har tagit fart, via diverse internetsidor. Jag anser att utgångspunkten är fel och att slutsatsen skulle kunna vara en mycket mer intressant.

Hela diskussionen om en gemensam europeisk debatt och offentlighet ter sig för mig vara mer kopplad till den politiska viljan att omvandla EU till en statsbildning än till någon verklighet som faktiskt föreligger i sinnevärlden. Europa är en samling länder, med sinsemellan stora skillnader. Detta är något man helt enkelt får acceptera och gilla läget. Det spelar ingen roll om EU försöker starta egna TV-kanaler eller vad nu nästa idé blir.

I verkligheten så existerar inte den gemensamma offentlighet som krävs för en gemensam debattmiljö av bredare art, och politiska försök att inympa en sådan är dömda att misslyckas. Intressantare är att se till vad internet faktiskt bidrar med, något som är klart mer värt.

De exempel som artikeln tar upp är internetsidor med en paneuropeisk debatt, men man glömmer det faktum att internet är uppfyllt med en global debatt. I hög grad gör internet att gränser blir obetydliga för debatten och att en debatt kan föras där det inte bara oftast är meningslöst var en debattör bor, utan även okänt.

I frågor som i någon mån är av gränsöverskridande intresse, vilket framförallt populärkulturella och tekniska är, så etableras en, för frågekomplexet specifik, gemensam offentlighet där debatten inte endast kan ske över hela europa utan över hela den del av världen där engelska är ett bekant språk.

Även i artikeln så tydliggörs det att den kultur och kulturdebatt som frodas bäst på internet är den som rör det mer populärkulturella, och jag måste då säga att det på många sätt känns onödigt smalt och snävt att vilja begränsa detta till en europeisk debatt, vad än Bryssel önskar.

Men inte heller ska man glömma att internet även möjliggör en debatt om de mest smala frågor som tänkas kan. Oavsett hur specifik eller unik den kulturyttring du intresserar dig för är så kommer du ha möjlighet att möta och diskutera denna med likasinnade, just eftersom internet etablerar en världsvid offentlighet med väldigt låga trösklar för inträde.

Jag läser och deltar i debatter mot inte bara svenskar eller europeer, utan även invånare från jorden runt. Detta är egentligen något väldigt fantastiskt och mer omvälvande än att några sidor för gemensam europeisk debatt har lyckats etableras.

Därmed inte sagt att det är något negativt med mer gemensam kulturdebatt i Europa. Men låt inte det geografiska begränsa tanken till att detta vore nog.

Read Full Post »

Anonymt förbud inleds

Så där ja, nu har det kommit som bara var en tidsfråga. Det första förslaget om att förbjuda anonymitet på internet har lyfts. Denna gång är det från socialdemokratiskt håll som man ogillar möjligheten att slippa statlig insyn i privatlivet och anser att IPRED-lagen kräver ett förbud mot anonymiserad kommunikation och öppna trådlösa nät.

Tyvärr så tror jag inte att detta blir det sista som vi hör i denna fråga. Med de lagar som genomförts hitintills, alternativt är på gång, så är det naturliga nästa steget att helt förbjuda alla möjligheter till anonym kommunikation. Jag orkar inte skriva en massa om det, för det borde vara uppenbart för varje sund människa varför det är vidrigt om staten går in med liknande förbud.

Argument om att det skulle stoppa grovt kriminella från att dölja sig är rätt fåniga. Den som verkligen är intresserad av det kommer inte ha något problem att hålla sig anonym oavsett lagar, och kriminella lär inte vara de som i första hand bryr som om vad lagen säger om det. Men möjligheten för vanligt folk att kunna kommunicera anonymt försvinner. Definitionsmässigt blir då alla som inte vill bli kontrollerad av det offentliga kriminell.

Ett samhälle där staten anser sig behöva och ha rätt att förbjuda medborgarna att kommunicera utan statlig insyn är inte ett samhälle jag vill se. Det finns en anledning att vi har brevhemlighet och meddelarskydd. Kan någon ge mig ett gott skäl till att dessa principer bör slopas?

Du har väl föresten inte missat att EU funderar på att införa rätten för staten att hacka människors datorer och installera spionprogram. Någon som ger staten tillgång till i princip all privat information om dig, bara det finns en misstanke om att du begått något brott. HAX & Engström skriver.

Read Full Post »

Att vara demokrati eller inte vara demokrati, det är frågan, vad är svaret?

Karl Sigfrid (m) skriver i Expressen en debattartikel som jag utan tvekan kan skriva under på i sin helhet. Den handlar om ACTA-förhandlingarna. Förhandlingar som, efter beslut av EU:s jordbruks- och fiskeministrar, är hemliga och inte får avslöjas för EU-medborgarna. Nämnas kan att Europaparlamentet har förkastat hela idén redan från början, men det hindrar ju inte kommissionen när de vill genomföra något.

Regeringen måste ta sitt ansvar och öppna denna process för medborgarna. När läckt information innebär att man förhandlar om att alla datorer som passerar gränsen, utan någon överklagansrätt, ska kunna krävas att den överlämnas för innehållsinspektion då måste medborgarna få veta om det.

När avtalet riskerar att innebära att DMCA:s princip om att tekniker som kan användas för att kringgå tekniska skyddsmetoder kriminaliseras, något som innebär att stora delar av IT-branschen hamnar på gränsen för att helt plötsligt bli grovt kriminell, och där nästan all riktigt innovativ IT-teknik blir olaglig, då måste medborgarna få veta om det.

EU måste bli mer demokratiskt. Detta är ett väldigt konkret exempel där viktiga och grundläggande demokratiska principer riskerar att raseras. Om man i denna fråga inte ens klarar av att tillåta medborgarna att veta om vad man tänker genomföra innan det redan är orubblig lag, då har man skaffat sig ett katastrofalt underkänt i det grundläggande demokratitestet.

Och nu tänker jag säga det direkt: Läs artikeln, klicka på länken!

P.S. För den som inte är bekant med dessa frågor så har det blivit lite av en tradition att ta beslut om lagstiftning som kan krossa IT-branschen inom ramarna för fiskefrågor. Fiskeriutskottet i parlamentet och jordbruks- och fiskeriministerrådet är de instanser som traditionellt har behandlat, givetvis som s.k. A-punkter där det inte genomförs debatt, frågor som riskerar att krossa den europeiska IT-branschen. Läs gärna på FFII för att lära dig mer om hur IT-frågor behandlas i EU.

Read Full Post »

In absurdum

Regeringen lägger nu fram propositionen om IPRED. Pressmeddelandet innehåller mycket snömos men visar att man faktiskt har läst åtminstone en del av kritiken, då formuleringarna uppenbart riktar in sig på att försöka desarmera vissa angreppsvägar. De lyckas inte. Intressant är att man faktiskt väljer att nämna det faktum att denna lag är helt på regeringens eget bevåg, dvs EU tvingar inte oss till detta. Det har hävdats från somliga inom borgerligheten att det är ett EU-krav, för att på så sätt slippa ta debatten. Detta är dock helt och totalt felaktigt. EG-domstolen har fastslagit att det är helt upp till medlemsstaterna huruvida man vill införa detta då det är en så avsevärd integritetskränkning att EU inte har mandat att tvinga fram den.

Det hävdas från regeringshåll att lagen nu är ändrar så att den endast ska rikta in sig på den där gruppen storfildelare som det ständigt oreras om. Nu innebär ju dock regeln om att uppladdning per automatik är grovt nog att uppgifterna ska lämnas ut att det inte blir någon som helst skillnad i praktiken. För att ladda ner så måste man ladda upp, det är grundprincipen som gör att fildelning kan fungera så effektivt som den gör.

Samtidigt i samma fråga så har SvD nu insett att man kan kolla på hur det fungerar i våra grannländer, i det här fallet Finland. Och inte helt förvånande så är slutsatsen att IPRED-lagen inte påverkar piratkopieringen alls. Den är alltså helt effektlös för det ändamål som den sägs vara skriven för!

Socialdemokraterna har fortfarande inte bestämt sig. Enligt Eva-Lena Jansson så behöver de inte vara konkreta i denna fråga, då de är i opposition. Vad som framkommer är ju att de verkar stå bakom principen i lagen, de verkar dock ha insett att det går som bäst för dem när de inte säger flaska om vad de själva vill och följer den principen hårt i IPRED-frågan.

Piratpartisterna visar å sin sida att de har följt politiken på andra sidan pölen och lånar det famösa ”läppstift på en gris”-citatet. Christian Engström recenserar det nya lagförslaget som så: ”Det är som att måla läppstift på en gris, det är fortfarande en gris”.

Read Full Post »

Tabacum

Ser att Handelsministern har gjort ett utspel angående EU:s snusförbud. Det var på tiden. Dagens situation, där en tämligen ofarlig produkt förbjuds för att tillverkarna av en livsfarlig produkt inte vill ha konkurrens, är helt orimlig.

Björling har nu skrivit till EU-kommissionären Charlie McCreevy, som ansvarar för frågor om den inre marknaden, och klargjort att man från svenskt håll anser att exportförbudet av svenskt snus inte uppfyller kraven på icke-diskriminering och icke-proportionalitet. Hon har också begärt att frågan tas upp till diskussion.

Farorna med rökning är ju väl bekanta, och att då stoppa en produkt som kan verka som ersättningsvara för att möjliggöra för fler rökare att sluta känns väldigt konstigt. Särskilt som det sker med folkhälsargument. Att snus i förhållande till cigaretter är en ganska harmlös produkt torde ju inte vara ett så kontroversiellt påstående. Nej, det är ju uppenbart att de egentliga skälen för förbudet (som är från innan det svenska EU-inträdet) är att de länder där cigaretter tillverkas vill slippa utländsk konkurrens.

När det handlade om en produkt som tillverkades utanför EU så kunde man ju komma undan med det, men det är konstigt att Sverige inte har bråkat om detta tidigare sedan EU-inträdet. Att det handlar om att diskriminera ett lands produkter på den inre marknaden till förmån till andras torde det ju inte råda någon tvekan om, och förbudet borde därmed vara otillåtet.

Read Full Post »

Unio Europaea

Vad gäller Lissabonfördraget som riksdagen godkände sent i går natt så kan man inte vara annat än uppgiven. Först röstar Frankrike och Nederländerna emot förslaget, och det faller. Då skriver man om samma förslag på främst kosmetisk nivå och lägger fram det under nytt namn, samt gör allt man kan för att absolut inte ha några folkomröstningar i frågan. Ett enda land röstar om det, ett av de mest EU-positiva i hela unionen, och de röstar emot. Slutsatsen från bryssel? Att det är ”odemokratiskt” att låta Irländarna bestämma ifall fördraget ska gå igenom över huvudet på alla andra invånare i unionen. Tanken att anledningen att inte fler länder röstat emot har att göra med att inga fler röstat om det har uppenbarligen inte slagit någon. Igår beslutade Sveriges riksdag att man tänker försöka driva igenom fördraget ändå, Irländarna får helt enkelt ta och anpassa sig. Vi kan ju inte låta demokratin stå ivägen för EU, det vore ju odemokratiskt!

Vad gäller själva sakfrågan, fördragstexten, så finns det mycket galenskaper i det som man kunde kommentera. Vad sägs om att EU självt ska kunna besluta att ge sig mer beslutandemakt. Vem tror att det kommer dröja innan den möjligheten används? Mycket talar för övrigt för att den beslutsgången bryter mot svensk grundlag, vilket ju bara gör det än mer barockt. I övrigt citerar och hänvisar jag till Mattias Svensson:

EU-minister Cecilia Malmström måste vara den enda människan i världen som tycker att EU har för svårt att fatta beslut. Finns det någon annan som tycker att det kommer för få beslut från Bryssel? IPRED, Datalagringsdirektivet, övervakning av vad vi äter på flyget, för att bara plocka några förslag från de senaste månaderna bara på integritetsområdet.

Read Full Post »

Omnibus idem

I dessa dagar när det finns så mycket anledning att vara frustrerad över regeringens hantering av upphovsrättsfrågan, så ska man inte glömma att det händer positiva saker. Vi kan anta att riksdagen kommer besluta enligt förslaget i Näringsutskottets betänkande 2008/09:NU9, Upphovsrätten i kunskapsekonomin, vilket ligger på bordet för beslut idag.

Betänkandet är ett svar på en grönbok från EU (KOM(2008)466) vilken så vitt jag kan se inte är helt feltänkt i allt, men som innehåller åtminstone en riktigt problematisk del. Utskottets förslag är att man ska ställa sig bakom regeringens linje att ställa sig avvisande till att dessa frågor ska beslutas på EU-nivå.

Det i EU-förslaget som jag reagerar på är att man vill göra ett undantag i upphovsrättslagstiftningen, så ”användarskapat innehåll” undantas från skydd i upphovsrättslagen. Användarskapat innehåll definieras som vad som helst som publiceras på internet och inte är skapat enligt yrkesmässiga metoder. Nog kan det vara värt att diskutera hur upphovsrätten bör hanteras i relation till den situation internet skapar, men nog sjutton vill jag ha rätt till samma skydd som någon annan.

Betänk en av de mer inkräktande effekterna av detta: alla bilder du tar och sedan lägger upp på nätet riskerar att bli allmänegendom. Att bilder som läggs upp riskerar att kopieras och spridas, visst, det får man nog ta om man väljer att publicera dem på nätet. Men att öppna upp för att företag skulle kunna gå in och använda dina bilder och texter i kommersiella sammanhang som du inte vill förknippas med? Upphovsrätten, oavsett hur den utformas, bör skydda verk oavsett vem skaparen är.

Read Full Post »