Ja vi är medlemmar, kan vi tala om sakfrågorna nu?

Jag är så trött på ”EU-debatten” i Sverige. Jag sätter det inom citationstecken då det inte är mycket till debatt. De borgerliga partierna och socialdemokraterna är alla fortfarande helt fast i EU-omröstningen 1994. Man tror att det enda som debatten handlar om är ja eller nej, trots att den frågan är över sedan länge. Man beter sig som att kritik mot EUs arbetssätt eller beslut är något hemskt som man måste bemöta under rubriken ”EU-kritik” istället för att stödja eller bemöta sakkritiken på dess egna villkor.

Jag har fortfarande inte sett något parti gå till riksdagsval på ”Ja till Sverige!”, men folkpartiet kan fortfarande få för sig att gå till val på en liknande kampanj när det är europaparlamentsval. Borgerliga företrädare försvarar huvudlösa beslut och en korruption som man med kraft skulle ha bekämpat om det hade rört sig om Sverige, endast därför att det är i EU som beslutet har tagits eller korruptionen genomförts. Jag hoppas att alla partier hade ställt ultimatum om riksrevisionen i över 15 år på raken hade meddelat att det inte fanns bokföring nog för att veta var stora delar av statskassan hade försvunnit.

Jag är för EU, och anser att vi behöver en dylik organisation, något som idag inte ska vara nödvändigt att säga innan man framför kritik. Jag anser också att frågan om EUs existens och vårt EU-medlemskap är dags att släppa. Vi är medlemmar och kan vi inte då snälla gå vidare och börja diskutera EU sansat som vilken annan politisk beslutsnivå som helst? Om detta visar sig omöjligt, om man inte kan ha debatt om och försöka åtgärda all galenskap som pågår på nivån, ja då är EU ett projekt dömt att misslyckas, och något ohyggligt odemokratiskt. Jag framför kritik mot beslut fattade i regering och riksdag ständigt och jämt, men har aldrig blivit kallad för Sverigekritiker, om jag dock framför mindre kritik mot mycket större beslut i EU, då klassas jag automatiskt som EU-kritiker.

Om nedanstående klipp hade visat vice statsministern i Sverige, istället för vice ordförande i europeiska kommissionen, då hade det blivit ramaskri bland medier och politiker. Om riksrevisionen hade meddelat att stora summor ”försvunnit” ur statskassan massor av år på raken, då hade det blivit en enorm valfråga och stor debatt. Om det hade varit svenska staten som la mängder med pengar på protektionism och därigenom försäkrade sig om att afrikanska bönder stannade kvar i misär för att skydda egna bönder, då hade det varit en fråga kring vilken politisk strid rasade. När kan vi börja behandla EU som den politiska nivå den är, och utkräva åtminstone samma ansvar och sunda förnuft därifrån som vi gör från riksdagen?

Vilken är den verkliga ”Europavännen”? Den som ignorerar problemen och bara talar om hur viktigt det är att vi har ett EU, för freden och gemenskapen, eller den som blir fly förbannad över dumheterna som pågår och vill se till att EU skärper sig och gör det den är till för?

Och så är någon förvånad över att folk i allmänhet inte har koll på att det är parlamentsval? Det är väl självklart om man fortsätter vägra diskutera och föra debatt kring de väldigt stora frågor som finns att diskutera i valet?

(Intervjun med Wallström finns för övrigt med översättning hos HAX)

Read Full Post »

Tabacum

Ser att Handelsministern har gjort ett utspel angående EU:s snusförbud. Det var på tiden. Dagens situation, där en tämligen ofarlig produkt förbjuds för att tillverkarna av en livsfarlig produkt inte vill ha konkurrens, är helt orimlig.

Björling har nu skrivit till EU-kommissionären Charlie McCreevy, som ansvarar för frågor om den inre marknaden, och klargjort att man från svenskt håll anser att exportförbudet av svenskt snus inte uppfyller kraven på icke-diskriminering och icke-proportionalitet. Hon har också begärt att frågan tas upp till diskussion.

Farorna med rökning är ju väl bekanta, och att då stoppa en produkt som kan verka som ersättningsvara för att möjliggöra för fler rökare att sluta känns väldigt konstigt. Särskilt som det sker med folkhälsargument. Att snus i förhållande till cigaretter är en ganska harmlös produkt torde ju inte vara ett så kontroversiellt påstående. Nej, det är ju uppenbart att de egentliga skälen för förbudet (som är från innan det svenska EU-inträdet) är att de länder där cigaretter tillverkas vill slippa utländsk konkurrens.

När det handlade om en produkt som tillverkades utanför EU så kunde man ju komma undan med det, men det är konstigt att Sverige inte har bråkat om detta tidigare sedan EU-inträdet. Att det handlar om att diskriminera ett lands produkter på den inre marknaden till förmån till andras torde det ju inte råda någon tvekan om, och förbudet borde därmed vara otillåtet.

Read Full Post »

Unio Europaea

Vad gäller Lissabonfördraget som riksdagen godkände sent i går natt så kan man inte vara annat än uppgiven. Först röstar Frankrike och Nederländerna emot förslaget, och det faller. Då skriver man om samma förslag på främst kosmetisk nivå och lägger fram det under nytt namn, samt gör allt man kan för att absolut inte ha några folkomröstningar i frågan. Ett enda land röstar om det, ett av de mest EU-positiva i hela unionen, och de röstar emot. Slutsatsen från bryssel? Att det är ”odemokratiskt” att låta Irländarna bestämma ifall fördraget ska gå igenom över huvudet på alla andra invånare i unionen. Tanken att anledningen att inte fler länder röstat emot har att göra med att inga fler röstat om det har uppenbarligen inte slagit någon. Igår beslutade Sveriges riksdag att man tänker försöka driva igenom fördraget ändå, Irländarna får helt enkelt ta och anpassa sig. Vi kan ju inte låta demokratin stå ivägen för EU, det vore ju odemokratiskt!

Vad gäller själva sakfrågan, fördragstexten, så finns det mycket galenskaper i det som man kunde kommentera. Vad sägs om att EU självt ska kunna besluta att ge sig mer beslutandemakt. Vem tror att det kommer dröja innan den möjligheten används? Mycket talar för övrigt för att den beslutsgången bryter mot svensk grundlag, vilket ju bara gör det än mer barockt. I övrigt citerar och hänvisar jag till Mattias Svensson:

EU-minister Cecilia Malmström måste vara den enda människan i världen som tycker att EU har för svårt att fatta beslut. Finns det någon annan som tycker att det kommer för få beslut från Bryssel? IPRED, Datalagringsdirektivet, övervakning av vad vi äter på flyget, för att bara plocka några förslag från de senaste månaderna bara på integritetsområdet.

Read Full Post »

Consilium societatis, anno MMVIII

Helgen har spenderats med förbundsråd för KDU, för vilket mitt distrikt stod som värd. Utöver de mer formella delarna, som budget och verksamhetsplan, så antogs två politiska program. Dels så antogs äntligen det försvars- och säkerhetspolitiska handlingsprogramet, c:a ett och ett halvt år efter att riksmötet beslutade att det skulle tas fram. Det blev i stora drag väldigt lyckat, med en genomgående rimlig linje, även om jag inte är nöjd med alla detaljer.

Det allra viktigaste i det programet anser jag vara de tre grundläggande principerna att försvarets viktigaste uppgift måste vara att försvara Sverige mot väpnat angrepp, den egentligen självklara lilla satsen ”att budgeten anpassas efter försvarets behov” samt att försvarsbeslut ska utgå från försvarets operativa förmåga och inte t.ex. regionalpolitik. Det borde inte behöva drivas särskilt, men tyvärr är de ju inga självklarheter i detta land.

På en punkt så blev vi även hörsammade väldigt fort, faktiskt innan vi ens hade hunnit godkänna texten, och det gällde frågan om Sveriges undertecknande av konventionen mot klusterbomber. Sverige är ju ett av de länder som tillverkar klusterbomber, Bombkapsel 90, och har därför varit rätt ovilligt att gå med på ett förbud mot dem, men under dagen då detta behandlades så kom det ut att Sverige nu skulle underteckna förbudet.

En mer tidsmässigt baserad produkt var dock det europapolitiska handlingsprogramet som ju givetvis antogs för att vi ska ha en tydlig och uppdaterad EU-politik inför vårens valrörelse. Överlag tycker jag att det blev lyckat, med många viktiga principiella beslut, som t.ex. att Lissabonfördraget bör anses ha fallit och man bör sluta försöka implementera det. Det etableras även att de fyra friheterna måste vara i fokus i EU-samarbetet, inte en massa sidofrågor. Förutom att de fyra friheterna är principiellt rätt så är de hela grunden för att EU ska kunna uppfylla sin ursprungligen åsyftade funktion som en fredsbevarande kraft.

Själv är jag mycket nöjd över de skarpa skrivningarna mot CAP (EU:s jordsbrukspolitik). Jag motionerade redan 2006 om att denna fråga skulle lyftas upp som profilfråga i EU-politiken med vederbörlig tyngd, och jag tycker att programets skrivningar tydligt markerar frågans dignitet. Att det var jag som skrev den text i frågan som blev antagen kan ju givetvis spela in något

Utöver det rent politiska så måste jag säga att det var ett trevligt förbundsråd, med rätt god stämning trots de väldigt skilda viljorna. Jag kände mig som helhet nöjd med helgen när det hela var över.

Read Full Post »