Varningsklockor ringer från Björcken

Jag noterar att Anders Björck har valt att avgå efter tolv år som ordförande för Försvarets underrättelsenämnd, och detta i protest mot FRA-lagen och dess genomförande. Vi utanför de slutna rummen kan anta och försöka uppskatta hur systemen och kontrollerna fungerar, men Björck har som få andra insyn i exakt hur det fungerar i praktiken. När han anser det vara så illa att han inte kan sitta kvar så bör det tas på största allvar. Tyvärr regeringen, jag har inte jättestort förtroende för att ni kommer se till att riskerna med FRA-lagen minimeras, så jag tar detta på största allvar.

Kan vi hoppas att detta blir en liten fågel som kan viska i riksdagsledamöternas öron att det faktiskt ligger något i den oro som så många uttrycker? Jag tror att det behöver finnas vissa möjligheter för försvarets underrättelsetjänster att kunna ta del av internet- och telefonitrafik, men jag gillar inte tanken att defaultläget ska vara att staten får all vår kommunikation.

Det som kommit fram om att ingen alls, ej heller FRA själva, har en aning om vad regeringen babblar om när man talar om ”trafikstråt”, samt beskrivningarna av hur filtreringen kommer gå till gör att jag inte kan se någon principiell skillnad mellan den övervakning som nu har trädit i kraft och den som kommer komma när regeringens modifierade förslag kommer. Båda varianterna innebär faktiskt att staten får del av all kommunikation och sedan själv fritt väljer vad man vill använda sig av. Ta detta på allvar nu och gör om, gör rätt.

Read Full Post »

Vilken kristdemokrat vill se ett samhälle där ingen vågar be en annan om hjälp?

Sanna Rayman skriver bra om den helhet som många i riksdag och regering tyvärr verkar vilja glömma. Även om man tycker att ett förslag i sig är acceptabelt så kan det vara värt att se hur det samspelar med andra förslag och beslut. Från kristdemokratiska håll brukar vi vara bra på att uppmärksamma risken till ”sluttande plan”, dvs att ett beslut öppnar för andra beslut och effekter som man inte hade accepterat utifall man hade förelagts situationen från början.

Integritetsfrågan är ett sådant område. Jag har så vitt jag kan påminna mig aldrig skickat ett klassiskt brev via posten. Ja blanketter, avier och ett och annat vykort passerar den vägen någon gång ibland. Men skrivna brev, som någon form av personlig kommunikation, det har jag aldrig använt mig av. Jag tillhör en generation för vilken metoderna till kommunikation ser helt annorlunda ut, och där detta alternativ aldrig riktigt har existerat.

Skulle jag skicka ett sådant brev så är skyddet för det jag skriver där väldigt starkt. Om någon, stat, post eller annan öppnar brevet så kan denna straffas relativt hårt. Ingen har koll på att just jag skickade det där brevet till denna person, för det kan göras helt anonymt, och den rätten är en självklarhet (nästan, en spårning av alla brev är faktiskt på gång via EU). För den som är uppvuxen med brev så kan jag förstå att man ser det som något särskilt, med ett skyddsvärde, men för mig så kan jag inte begripa varför min kommunikation är mindre värd bara för att jag inte använder papper-i-kuvert-med-frimärke-på-tekniken för att genomföra den.

När det klassiska brevet ges starka skydd så ses samtidigt all annan kommunikation som nästan självklar att man behöver ha kontroll och granskning av. Staten ska veta exakt vem som kommunicerar med vem och i vilket medium (teledatalagring), ska ha möjlighet att plocka ut valfri kommunikation och granska den (FRA) och om vi har otur så ska jag behöva riskera att få all min privata information genomläst för att få lämna landet (ACTA). När en polis intervjuas om teledatalagringen så anser han att vi som nästa steg måste förbjuda anonym kommunikation, vilket tyvärr inte låter allt för otroligt att det skulle bli verklighet. Och filtrering av kommunikationen finns redan (”barnporrfiltret”).

Denna information ska givetvis bara användas för ”grov brottslighet” och ”terrorism”, samt redan från början kunna lämnas ut till skiv- och filmbolag för att de ska kunna stämma fildelare. När man redan har börjat vandra på det sluttande planet innan lagstiftningen ens finns klar än, vem tror då att denna information inte kommer användas för än fler syften framöver. Ett mer upplagt fall för det sluttande planet tror jag aldrig att jag har sett.

Kristdemokraterna måste börja inse att detta är en fråga som berör väldigt många, och att man måste ta den på allvar. Om man inte är beredd att slopa brevhemligheten så ska man heller inte skrota möjligheten att kommunicera privat på andra vägar. Bland ungdomar finns det mycket litet stöd för denna typ av integritetskränkande åtgärder vad gäller den privata kommunikationen, just för att det innebär statlig kontroll över väldigt stora delar av våra liv. Om partiet faktiskt vill ha möjlighet att överleva på sikt så kräver det nyrekrytering underifrån. Den blir inte direkt enklare av att man så tydligt struntar i en fråga av denna vikt.

Bara för att något är möjligt så är det inte av godo, en princip man borde beakta mer. Vi vet från Tyskland att resultatet redan är att människor blir mycket försiktigare med kommunikation som kan upplevas som känslig. Man låter i högre grad bli att t.ex. söka hjälp för alkohol- och annat missbruk samt att kontakta psykvården och antisjälvmordslinjer. Man vill helt enkelt inte riskera att uppfattas som svag om det skulle läcka ut att man behöver någon annans hjälp. Det är inte ett samhälle som jag vill se, och jag tror inte att andra kristdemokrater vill se det heller. Det är dags att fler inom vårt parti tar dessa frågor på det allvar som de faktiskt innebär.

Addendum: Läs också Anders Mildner i Sydsvenskan. Hans slutkläm: ”För vad säger vi till de länder som vi tidigare har kritiserat för deras brutala syn på yttrandefrihet och mänskliga rättigheter? Att deras principer är okej, men att de möjligen bör se över sina straffskalor lite?”

Read Full Post »

Vem blir nobelpristagare? Nu vet FRA.

Ser att Horace Engdahl har valt att avgå som Svenska Akademiens ständige sekreterare för att efterträdas av Peter Englund. Det blir ju lite av en epok som går i graven, men min spontana känsla är att Englund låter som ett bra val. Han verkar som en person som kan vara lämplig för posten samtidigt som hans skrivförmåga är god.

När jag lite snabbt kollar på Twinglylänkar så ser jag att ett populärt ämne bland många andra är det faktum att Englund bloggar. Vet inte om det gör så väldigt stor skillnad i sig, men antyder ju en person som inte har fastnat utanför den moderna teknikens möjligheter. Kombinera detta med att han tidigare skrev sina blogginlägg direkt i html så kan det väl vara intressant att nämna.

Mer intressant fråga tycker jag är om inte detta kommer försvåra för honom att producera fler böcker? Sekreteraruppgiften torde ju vara tämligen tidskrävande. Med tanke på att Englunds verk är läsvärda och intressanta så vore det tråkigt om detta vore följden.

Måste inte detta dock betyda att FRA numera har gått in för att även före alla andra veta vem som blir nobelpristagare i litteratur? Englund är ju tidigare FRA-anställd. Som om det inte vore nog att de kan läsa alla våra responser på offentliggörandet. Vänta bara till nästa år, då kommer det första beskedet komma på http://www.twitter.com/fra

Read Full Post »

Plebem observabunt

Nu har det alltså kommit ut lite information om hur regeringen tänker genomföra teledatalagringsdirektivet. Dvs det direktiv som Thomas Bodström drev igenom i EU under den förra regeringen, vilket säger att trafikdata för all kommunikation ska lagras.

Det innebär att information om vilka man ringer och när ska lagras. Lagras ska även information om var man befinner sig (som fås ut ur mobiltelefonen) vilka man SMS:ar, all mail man skickar och precis när man är uppkopplad mot internet. Minimilagringstiden är sex månader, men (m) anser att det borde lagras ett helt år.

Det hävdas ju givetvis att man bara menar att använda detta för att stoppa grova brott, terrorism har ofta nämnts. Men utan att börja rabla upp de tillfällen som det redan nu har börjat diskuteras alternativa användningsområden för denna data så måste man reflektera över det faktum att det alltid sker ändamålsglidningar när en sådan här möjlighet väl är på plats.

Staten och politiker kan inte hålla sig när man nu kommer ha tillgång till ett så bra verktyg att ta reda på information om medborgarna, så andra användningsområden kommer dyka upp. Det handlar om människans ofullkomlighet. Så länge man accepterar att människor är ofullkomliga så är det farligt att ge någon alltför stor tillgång till maktmedel som kan missbrukas så enormt som detta. Dvs samma anledning som att jag inte anser det vara rimligt att kopiera all medborgarnas datatrafik och sedan ge regeringen tillgång till att plocka ut den information de känner är intressant (FRA-lagen).

Ny teknik har mycket fördelar, men de erbjuder också väldigt lockande möjligheter för stater och politiker att kunna övervaka och kontrollera sina medborgare. För den borgerligt sinnade så är denna utveckling något att verkligen oroa sig över. Grundregeln bör vara att civilsamhället fråntas så lite autonomi som möjligt, och medborgaren ska inte behöva oroa sig över att staten kontrollerar allt man gör och vad som kan tänkas komma ur det.

Som många gånger har nämnts så börjar den riktiga faran redan när människor vet att de är övervakade. Bara det faktum att allt vad man ringer till lagras gör att människor blir väldigt mycket mer försiktiga med vilka de kommunicerar med av oro för att deras legitima handlingar kan uppfattas negativt. Ett mycket konkret exempel är att väldigt många blir mycket mer tveksamma att ringa till hjälplinjer som skulle kunna skada dem om det kom ut, som skulle göra att de uppfattades som svaga. T.ex. hjälplinjer för alkoholister, sluta-röka-linjer och linjer för suicidprevention.

Sedan har vi det faktum att information alltid läcker ur alla register. Även om man inte behöver vara lika klantig som den brittiska staten har varit med sina USB-minnen och CD-skivor så anser jag att Beatrice Ask har helt rätt när hon för något år sedan sa, om just denna lag:

Vem tror på honom? Dessutom läcker alla register. Och det är en gigantisk historia för operatörerna.

Johanna Nylander har sammanställt lite av vad justitieministern sa om lagen innan hon tillträdde på sin nuvarande position. Några ytterligare smakprov:

Förslaget är dåligt. Jag är inte mycket till att tvinga operatörerna att lagra all information. Dels kostar det för mycket, dels ger det för litet tillbaka.

samt

Jag ifrågasätter hur effektivt det egentligen är för brottsbekämpningen. Det kostar mycket och det är ett problem ur integritetssynpunkt. Allvarligast är att man kan se precis på vilka hemsidor du har surfat.

Behöver jag ens diskutera det som Ask rör vid här, att det är offantligt dyrt att genomföra detta? För den som har lite begrepp om saken så inser man vilka väldigt datamängder det är som ska lagras, och allt pekar på att man kommer tvinga operatörerna att stå för detta. Som om det inte var nog att det blir väldiga extrakostnader för att FRA ska kunna avlyssna datatrafiken. Vi får alla betala en hel del i höjda kostnader för att politiker har så svårt att låta bli att nyttja ny teknik för att hålla koll på sina väljare.

Read Full Post »

Non ante sed post rivo clamas

Frågan för dagen är hur man ska ställa sig till regeringens nya förslag till FRA-lag. Möter det oron som har framförts, och är det trovärdigt? Jag har en försiktigt skeptisk utgångspunkt, men tycker ändå att förslaget verkar vara rätt genomarbetat och genomtänkt.

Väldigt mycket förändringar har genomförts som möter upp mot viktiga problemområden. En del detaljer är lite oklara, men givet att jag har uppfattat allt rätt så ser jag stora ljusningar i förslaget. En mycket viktig principiell skillnad är att FRA inte ska få direkt tillgång till all trafik för egen filtrering utan att den data som levereras ska vara endast resultatet av filtreringen, framtaget genom begrepp och kriterier som har fastslagits av en specialdomstol.

All användning av systemet ska gå genom och beslutas av denna domstol, även den som efterfrågas av regeringskansliet. Detta är en viktig punkt för att minska risken för godtycklighet. Kombinerat med det faktum att vad som ska kunna efterspanas ska specifieras i lag istället för förordning och förtydligas så känns det faktiskt inte helt tokigt. Det ska också tydligt stadgas att all rådata, även trafikdata, måste förstöras inom max ett år, vilket minskar riskerna avsevärt för långsiktig kartläggning av medborgarna en masse.

De punkter som jag spontant reagerar på som osäkra, och som kräver att man fortsatt granskar implementeringen av dem är dels vad regeringen menar med ”trafikstråt” och dels hur den där lagen om ändamål för spaningen faktiskt formuleras. Det är även värt att vara uppmärksam på vad underrättelseskyldigheten till enskild faktiskt kommer innebära.

Just punkten om trafikstråt är dock den som är mest osäker. Ordet kan ju betyda precis vad som helst. Som jag ser det så är det här förslaget främst bär eller brister. Specifieringen av detta begrepp kan antingen innebära att FRA endast får tillgång till mycket specifik, särskilt efterfrågad data, eller att de fortsatt har möjlighet till en väldigt bred avlyssning av medborgarna. Det första är precis vad de måste ha tillgång till, och det senare är vad de absolut inte ska ha tillgång till.

Förslaget kommer inte räcka för de som helt är emot alla möjligheter för staten att avslyssna datatrafik i kabel, och många kommer även med all rätt vara kraftigt skeptiska till om förslaget faktiskt innebär vad som sägs. Detta förslag har dock alla möjligheter att göra många av oss som är skeptiska rätt nöjda. Men vi måste vara uppmärksamma ett tag till för att se hur det nu presenterade förslaget faktiskt genomförs, man ska ju inte ropa hej innan man har kommit över ån.

Read Full Post »

Abundans cautela non nocet

FRA-frågan har diskuterats friskt på bloggar och i andra sammanhang de senaste månaderna, men den seriösa debattviljan från förespråkarna måste anses saknas. Jag tror mig förstå helt varför denna (eller snarare dessa) lagstiftning är eftertraktad, men måste ändå sätta vissa principer högre än vad som är praktiskt för staten. Debattartikeln i DN i förrgår kan nog inte ha missats av  särskilt många som är intresserade av frågan, och den borde läsas av alla som är det minsta intresserade av samhällsfrågor.

Den presenterar det faktum att regelverket för FRA:s nya arbetsområde är uppbyggt så, och en del av syftet verkar vara, att man kan skapa en rätt detaljerad kartläggning av alla svenskar som använder sig av någon form av digital teknik, såsom internet eller mobiltelefoni. Denna kartläggning får, och måste, innehålla registrering av politisk och religiös övertygelse, och har sin funktion i att staten genom detta kan finna avvikande individer, vilka är intressanta för närmare övervakning.

Det är därmed helt sant som har sagts att sökningar endast sällan kommer ske direkt på individer, och att det faktiska innehållet i kommunikationen inte kommer vara det som primärt är av intresse i granskningen. Det stämmer också mycket väl med det som har påpekats ofta i debatten att FRA:s ”sökord” inte ska vara ord eller begrepp utan tekniska parametrar som inte påverkas av kryptering o.dyl.

Resultatet blir att FRA faktiskt kan, och troligen kommer, lagra mycket detaljerad information om svenska medborgare, deras kontaktnät och uppfattningar över tid. Anledningen att det måste ske över tid och en masse är för att de inte har någon möjlighet att finna de ”avvikande” individerna och sociala näten som bör granskas närmare om de inte har en basinformation att utgå ifrån, och något att jämföra mot.

Det spelar för min del ingen som helst roll om staten vill lagra all denna information om medborgarna för de bästa av syften, det är oacceptabelt. Kombinera denna väldiga data om medborgarna med det urusla skydd för medborgarnas rättigheter och mot ”galna” beslut av den sittande majoriteten så löper vi mycket stor risk att detta kommer börja användas till diverse nu oavsedda ändamål.

För mig är det en självklarhet att det är det civila samhället och personerna däri som utgör basen i samhället. Jag tror också att staten bör hålla fingrarna borta så mycket som möjligt från dessa, och att det är väldigt farligt för ett samhälle när staten har starka maktmedel mot medborgarna men det civila samhället inte ha jämförbar kraft att sätta emot.

Vi har redan idag lagstiftning som beslutar vilka åsikter som är acceptabla (hetslagstiftningen) och det är inte direkt ett område där statens inblandning verkar vara på avtagande, och här skapar vi ett system som möjliggör att effektivt finna alla avvikare och anknytna till dessa, baserat på att de verkar höra hemma i kretsar med ”fel åsikter”. Känns det som ett system som på ett bra sätt garanterar det fria samhället mot statens intrång, även på sikt?

Read Full Post »

Qui custodet ipso custodes?

Så som många andra så är jag orolig över den lag om ”signalspaning”, även kallad FRA-lagen, som riksdagen klubbade innan sommaruppehållet. Fakta och argument i denna fråga har radats upp av många andra, och diverse diskutabla omständigheter lika så, och jag tänkte därför inte spotta ur mig allt det även jag. Jag tänkte istället diskutera denna fråga i ett större perspektiv (som visserligen många andra har gjort, även det).

Som jag ser det så är denna fråga en del av en oroväckande utveckling i västvärlden. Den oroväckande utvecklingen handlar om att många separata förslag på alla tänkbara områden presenteras och klubbas igenom, alla med goda syften och stundvis med helt acceptabla resonemang bakom. Det stora problemet är att alla förslagen tillsammans skapar en otrevlig bild. Förslagen handlar om att på område efter område införa övervakning, spårning, granskning och avlyssning i högre grad än vad som har ansetts acceptabelt eller varit tekniskt möjligt tidigare.

Några exempel är:

• lättare att få genomföra hemlig rumsavlyssning
• nästan all datatrafik ska skannas
• information om vilka samtal medborgarna har och vilka de mailar ska lagras
• fysiska brev ska förses med spårsändare
• datorer och usb-minnen ska kunna avläsas utan brottsmisstanke
• polisen ska få tillgång till DNA-register på nästan alla svenskar
• mängden övervakningskameror ökar snabbt

Jag förstår mycket väl att det finns de bästa syften bakom alla förslagen även om jag anser att vissa av dem är både korkade och fullkomligt orimliga. Historien säger dock att alla metoder att samla in information om medborgarna förr eller senare (ofta förr) kommer användas för även andra syften än de som de var tänkta för. Allt för många politiker tror att de kan och bör detaljstyra stora delar av människors liv ”för deras egen skull”, och det är allt för lätt att börja använda de övervakningsmöjligheter som finns när det ju ändå ”är för ett gott syfte”. Samtidigt har alldeles för få politiker den ryggrad som krävs för att våga stå på sig och kräva att staten håller sig borta, även när det handlar om ”medborgarens bästa”.

Sammantaget så kan jag inte se att allt detta är förenligt med ett användande av försiktighetsprincipen som politisk ledstjärna. Som alla vet, som inte är odelat positiva till statens expansion, så är det ofantligt mycket svårare att minska statens makt, omfång och kontrollmekanismer än att utöka dem med hjälp av den aldrig sinande strömmen av i sig små, oftast ganska harmlösa, förslag på beslut som ju alla inser är till medborgarens bästa eller som ska rätta till någon liten orättvisa eller problem.

Read Full Post »