Med världen som ände

En artikel i DN-kultur inleds med ett citat från Jürgen Habermas, ”Andra må tycka att allt tal om en ­europeisk offentlighet tråkar ut dem [...]”. Jag känner mig hemma i denna första del av citatet. Artikeln handlar om att en gemensam europeisk kulturdebatt nu äntligen har tagit fart, via diverse internetsidor. Jag anser att utgångspunkten är fel och att slutsatsen skulle kunna vara en mycket mer intressant.

Hela diskussionen om en gemensam europeisk debatt och offentlighet ter sig för mig vara mer kopplad till den politiska viljan att omvandla EU till en statsbildning än till någon verklighet som faktiskt föreligger i sinnevärlden. Europa är en samling länder, med sinsemellan stora skillnader. Detta är något man helt enkelt får acceptera och gilla läget. Det spelar ingen roll om EU försöker starta egna TV-kanaler eller vad nu nästa idé blir.

I verkligheten så existerar inte den gemensamma offentlighet som krävs för en gemensam debattmiljö av bredare art, och politiska försök att inympa en sådan är dömda att misslyckas. Intressantare är att se till vad internet faktiskt bidrar med, något som är klart mer värt.

De exempel som artikeln tar upp är internetsidor med en paneuropeisk debatt, men man glömmer det faktum att internet är uppfyllt med en global debatt. I hög grad gör internet att gränser blir obetydliga för debatten och att en debatt kan föras där det inte bara oftast är meningslöst var en debattör bor, utan även okänt.

I frågor som i någon mån är av gränsöverskridande intresse, vilket framförallt populärkulturella och tekniska är, så etableras en, för frågekomplexet specifik, gemensam offentlighet där debatten inte endast kan ske över hela europa utan över hela den del av världen där engelska är ett bekant språk.

Även i artikeln så tydliggörs det att den kultur och kulturdebatt som frodas bäst på internet är den som rör det mer populärkulturella, och jag måste då säga att det på många sätt känns onödigt smalt och snävt att vilja begränsa detta till en europeisk debatt, vad än Bryssel önskar.

Men inte heller ska man glömma att internet även möjliggör en debatt om de mest smala frågor som tänkas kan. Oavsett hur specifik eller unik den kulturyttring du intresserar dig för är så kommer du ha möjlighet att möta och diskutera denna med likasinnade, just eftersom internet etablerar en världsvid offentlighet med väldigt låga trösklar för inträde.

Jag läser och deltar i debatter mot inte bara svenskar eller europeer, utan även invånare från jorden runt. Detta är egentligen något väldigt fantastiskt och mer omvälvande än att några sidor för gemensam europeisk debatt har lyckats etableras.

Därmed inte sagt att det är något negativt med mer gemensam kulturdebatt i Europa. Men låt inte det geografiska begränsa tanken till att detta vore nog.

Read Full Post »

Vad kommer härnäst?

För den tekniskt intresserade så är ju Google Tech Talks, som alltid publiceras på youtube, något helt fantastiskt. Ett företag som Google lyckas få de mest skiftande talare, som alla är väldigt duktiga på sitt respektive område, att resa runt halva jorden för att hålla ett en timmas anförande om något intressant ämne. Ett anförande som hela resten av (åtminstone västvärldens) världens befolkning kan ta del av via internet.

Poängen med detta inlägg är inte att uppmärksamma detta specifikt, då jag antar att alla som har intresse av saken är väl medvetna om dem, utan att reflektera över allt det fantastiska som den moderna tekniken faktiskt ger oss. Hela dagens internet bygger på teknik som för bara en bunt år sedan inte fanns, eller inte var allmänt tillgänglig, och idag kan den hugade se igenom hundratals intressanta föredrag av olika experter, oavsett var man är eller vilka övriga förutsättningar man har, och intressantast av allt: utan att det behöver kosta någonting att ta del av.

Det är lätt att underskatta de otroliga möjligheter som skapas idag, och hur mycket det faktiskt förändrar vår verklighet. För oss som i någon mån är uppvuxna med all denna teknik, och för vilka det är något ganska självklart att man givetvis kan se ett intressant anförande av en expert vilket avhölls i Kalifornien, så kan man lätt missa den enorma förändring som det faktiskt innebär.

I senaste numret av Axess så reflekteras det en del över i vilken mån den nya tekniken och det sätt som information idag är ständigt tillgänglig ändrar även en så grundläggande sak som hur vi kan bearbeta en skriven text. Det är en väldigt intressant fråga, och man ska nog inte underskatta de följeffekter som alla de fenomen som den nya tekniken ger upphov till har. Vi lever idag i en fascinerande tid, då mycket händer på grund av den nya tekniken. Bara en sådan idag så självklar sak som Wikipedia. I grund och botten är det en lika stor förändring som när de första encyklopedierna skapades.

När jag för några månader skaffade en ny mobil så var det för mig väldigt viktigt att den gav goda möjligheter till att vara ständigt uppkopplad och alltid ha tillgång till webben, så jag valde en HTC Diamond med obegränsad 7,2 Mbits-uppkoppling. När jag ibland har suttit på tåg och inte har kunnat nå internet på en stund (jag är inte villig att betala SJs hutlösa taxor för wlan-internet, något som mobilen dock stödjer) så har jag blivit väldigt frustrerad. Så van är jag vid att ha ögonblicklig tillgång till all information som jag kan komma på att jag behöver. Man tänker oftast inte på detta, men det är ju en väldigt fantastisk sak att jag idag kan vara upprörd över att jag under kortare stunder inte kan nå allt jag tänker på, och en förändring som är värd att begrunda.

Read Full Post »

Ut retro

Det är ju helt otroligt. Regeringens utredare om spelmonopolets framtid har nu presenterat sina slutsatser. Jag hoppas verkligen att regeringen tar sitt förnuft till fånga och slänger ut denna utredning för en verklig reform utan galenskaper i. Kortfattat så kan man säga att spelmonopolet behålls, med undantag för vadslagning i olika former. Den delen föreslås att man möjligen skulle kunna öppna upp. Övriga former av spel ska dock fortfarande vara drivna av det statliga monopolet.

Än mer markant, men inte längre förvånande, är att man förelår att en statlig internetcensur införs (utöver det nuvarande inofficiella filtret) för att hindra svenskar från att besöka spelsidor på internet. En hel del kan givetvis sägas om det faktum att det inte går att genomföra en sådan här filtrering på riktigt, den går alltid att gå runt, men att det sjukt läskigt att staten försöker.

Mer intressant är dock att om detta förslag genomförs, utifrån hur det förslås fungera, så har principen om operatörernas neutralitet slopats. Dvs den princip som säger att Posten inte är ansvarig för vad du skriver i ett brev. Eller i detta fall att en internetleverantör inte ska kontrollera och styra vad du använder din uppkoppling till. Det var just för att möta politiska hot om att slopa detta och införa lagstiftad internetcensur som operatörerna gick med på att ”frivilligt” börja censurera användarnas trafik.

Margareta Winberg (s), av någon anledning Svenska Spels ordförande, anser att censur är jättebra.

Read Full Post »

Circumvallare

Svenskan frågar sig om det är rimligt att en privat organisation ska kunna kontrollera vilka delar av internet som vi har tillgång till och spärra andra. Frågan kommer upp för att Internet Watch Foundation i Storbritannien har sättit upp en Wikipediaartikel på sin spärrlista, vilket orsakar att många internetanvändare i Storbritannien inte kan se den sidan. Artikeln i fråga är den om Scorpions album Virgin Killer från 1976, och anledningen är att omslaget som reproduceras på sidan på ett rätt smaklöst vis visar upp naken minderårig flicka. Markant är dock att bilden inte är olaglig, utan endast uppfattas som stötande av organisationen i fråga. Bilden kan givetvis ses även på sidor som Amazon, vilket föranleder dem till att nu utreda om britter även ska spärras från att köpa skivan via nätet.

Lite i förbigående sådär så nämns att Sverige också har ett filter, men artikeln verkar mena att det inte är något problem då det är polisen som sköter det. Det är bara att det filtret är mycket mer allvarligt än det som britterna har på ett principiellt plan. Det svenska systemet används av internetleverantörerna på ”frivillig” basis, under hot om lagstiftning. Men i och med att det på pappret är frivilligt att delta så räknas det inte som myndighetsutövning och att en sida sätts upp på listan kan inte överklagas. Det går inte heller att ta del av vilka sidor som på detta sätt är spärrade.

Filtret kallas för barnporrfilter, då det är den officiella anledningen till att ha det. Det spärras dock en hel del som inte är barnporr med hjälp av filtret. Sidor spärras för att de ses som olämpliga, eller så spärrar man dem för att man vill bli av med dem. Så som man tillfälligt gjorde med The Pirate Bay, en sida som nämnas ska inte är olaglig i Sverige.

Jag tycker personligen att det är rätt läskigt att staten censurerar vad vi har tillgång till på internet, helt utan insyn från allmänheten om vad som spärras, och helt utan någon form av rättssäkerhet eller möjlighet till upprättelse. Det uppmärksammas rätt ofta att Kina sysslar med detta, men inte lika ofta att Sverige gör det samma. Visst kan det ses som mycket värre när Kina spärrar politiskt jobbig information, men även i Sverige filtreras sidor utifrån mer eller mindre godtyckliga regler. Det är helt klart en gradskillnad men inte en artsskillnad.

Read Full Post »

IPRED

Eftersom jag misstänker att en del av de som läser min blogg inte har följt denna debatten så tänkte jag ge en kort presentation av en lagstiftning som verkligen måste stoppas. Regeringen har presenterat ett lagförslag som sägs ska underlätta jakt av fildelare, vilket i praktiken innebär att utpressning legaliseras och att delar av polisväsendet privatiseras. En effekt blir även att enskilda människors liv kan slås i spillror bara för att öka propagandaeffekten mot fildelning, och detta utan att det har bevisats med rimlig säkerhet att de har gjort sig skyldig till något.

Förslaget inkluderar ett mycket oroväckande förslag om att ge upphovsrättsinnehavare möjligheter att begära ut personuppgifter på enskilda internetabbonenter utifrån en IP-adress som de har sett fildelningsaktivitet på, något som inte ens polisen får i dessa fall. IP-adresser kan ju dock inte med någon rimlig säkerhet kopplas till en enskild internetanvändare, utan ansvaret för allt som kopplas till adressen läggs på den person som på detta sätt pekas ut. Kombinera detta med de otroligt låga beviskrav som gäller för att det ska anses vara rimligt bevisat att en viss IP-adress har gjort något så har du en obehaglig kombination.

Vidare så inkluderas en rätt för företag som innehar upphovsrätter att skicka ut kravbrev till de utpekade personerna. Detta har i bland annat Danmark konsekvent använts som en form av utpressning, ”betala 100’000 kr till oss så slipper du bli stämd i domstol”, helt utan några krav på egentliga bevis mot den utpekade. Allt för att detta ska verka avskräckande på övriga befolkningen. Lagen öppnar nämligen uttryckligen för att beloppen som den enskilde ska avkrävas ska kunna fastställas utifrån vad som fungerar avskräckande nog, utan att någon förlust för företagen överhuvudtaget måste kunna påvisas.

Sammanfattningsvis ett förlsag där enskilda människor offras för avskräckandets skull, utan att riktiga bevis anförs mot dem, är att göra människor till medel inte mål och är ett kränkande av människovärdet

För djupare presentation av problemen med lagstiftningen rekommenderas Rick Falkvinges bloggserie i frågan:

1. Förvaltning vs politik (23 oktober)
2. Polisen ska vara polis (24 oktober)
3. Politiska svek (26 oktober)
4. Rättssäkerhet och utpressning (28 oktober)
5. Operatörernas ansvar (29 oktober)
6. Digitala analfabeter (30 oktober)
7. Identitet och teknikutveckling (2 november)
8. Statens impartialitetsgaranti (4 november)
9. Perverterad upphovsrätt (5 november)
10. Lagen fungerar ändå inte (6 november)

Read Full Post »