Ska inte sluttande planet komma i efterhand?

Inte helt oväntat så planeras det nu att man ska lösa den del av problemet med IPRED som innebar att företag fick större befogenheter än polisen genom att ge polisen extra stora befogenheter att få del av ”trafikdata”. Dvs information om vilken person, eller snarare vilken persons abbonemang, som kommunicerar med vilken annan och var personen befann sig.

Glöm nu inte bort att regeringen är i full färd med att genomföra tvång för alla operatörer att lagra en hel massa information om medborgarnas kommunikation, detta givetvis för att förhindra grov brottslighet, terrorism och annat hemskt. Redan nu öppnas dock dammluckorna, och denna lagrade information ska bli tillgänglig för staten vid misstanke om småbrott, i detta fall motiverat med att stoppa de som tar del av fel musikfiler.

Det är läskigt när man avskaffar ens illusionerna om brevhemlighet genom teledatalagring och sedan redan innan detta är genomfört ändrar lagarna så att det inte ska vara en massa sådana där jobbiga hinder för staten att nyttja sig av den data som lagrats för att övervaka medborgarna. Kom ihåg att även information om exakt var du, eller snarare din mobiltelefon, befinner sig hela tiden ska lagras, utifall staten visar sig vara intresserad av att hålla koll exakt vad du sysslat med.

Myndigheter som sysslar med underrättelseverksamhet, som t.ex. Säpo (vilka fler? MUST? FRA?) ska inte ens behöva gå igenom formaliteten med domstolsbeslut. Integriteten ska tillgodoses på ”annat sätt”. Vad sägs om att inte lagra information om allt jag säger och överallt var jag rör mig? Det skulle tillgodose min integritet.

Fildelning och terrorism, de två områden där alla medel är bra och inga principer verkar vara viktiga nog om förslagen bara motiveras med att de vill stoppa detta brott.

Read Full Post »

Plebem observabunt

Nu har det alltså kommit ut lite information om hur regeringen tänker genomföra teledatalagringsdirektivet. Dvs det direktiv som Thomas Bodström drev igenom i EU under den förra regeringen, vilket säger att trafikdata för all kommunikation ska lagras.

Det innebär att information om vilka man ringer och när ska lagras. Lagras ska även information om var man befinner sig (som fås ut ur mobiltelefonen) vilka man SMS:ar, all mail man skickar och precis när man är uppkopplad mot internet. Minimilagringstiden är sex månader, men (m) anser att det borde lagras ett helt år.

Det hävdas ju givetvis att man bara menar att använda detta för att stoppa grova brott, terrorism har ofta nämnts. Men utan att börja rabla upp de tillfällen som det redan nu har börjat diskuteras alternativa användningsområden för denna data så måste man reflektera över det faktum att det alltid sker ändamålsglidningar när en sådan här möjlighet väl är på plats.

Staten och politiker kan inte hålla sig när man nu kommer ha tillgång till ett så bra verktyg att ta reda på information om medborgarna, så andra användningsområden kommer dyka upp. Det handlar om människans ofullkomlighet. Så länge man accepterar att människor är ofullkomliga så är det farligt att ge någon alltför stor tillgång till maktmedel som kan missbrukas så enormt som detta. Dvs samma anledning som att jag inte anser det vara rimligt att kopiera all medborgarnas datatrafik och sedan ge regeringen tillgång till att plocka ut den information de känner är intressant (FRA-lagen).

Ny teknik har mycket fördelar, men de erbjuder också väldigt lockande möjligheter för stater och politiker att kunna övervaka och kontrollera sina medborgare. För den borgerligt sinnade så är denna utveckling något att verkligen oroa sig över. Grundregeln bör vara att civilsamhället fråntas så lite autonomi som möjligt, och medborgaren ska inte behöva oroa sig över att staten kontrollerar allt man gör och vad som kan tänkas komma ur det.

Som många gånger har nämnts så börjar den riktiga faran redan när människor vet att de är övervakade. Bara det faktum att allt vad man ringer till lagras gör att människor blir väldigt mycket mer försiktiga med vilka de kommunicerar med av oro för att deras legitima handlingar kan uppfattas negativt. Ett mycket konkret exempel är att väldigt många blir mycket mer tveksamma att ringa till hjälplinjer som skulle kunna skada dem om det kom ut, som skulle göra att de uppfattades som svaga. T.ex. hjälplinjer för alkoholister, sluta-röka-linjer och linjer för suicidprevention.

Sedan har vi det faktum att information alltid läcker ur alla register. Även om man inte behöver vara lika klantig som den brittiska staten har varit med sina USB-minnen och CD-skivor så anser jag att Beatrice Ask har helt rätt när hon för något år sedan sa, om just denna lag:

Vem tror på honom? Dessutom läcker alla register. Och det är en gigantisk historia för operatörerna.

Johanna Nylander har sammanställt lite av vad justitieministern sa om lagen innan hon tillträdde på sin nuvarande position. Några ytterligare smakprov:

Förslaget är dåligt. Jag är inte mycket till att tvinga operatörerna att lagra all information. Dels kostar det för mycket, dels ger det för litet tillbaka.

samt

Jag ifrågasätter hur effektivt det egentligen är för brottsbekämpningen. Det kostar mycket och det är ett problem ur integritetssynpunkt. Allvarligast är att man kan se precis på vilka hemsidor du har surfat.

Behöver jag ens diskutera det som Ask rör vid här, att det är offantligt dyrt att genomföra detta? För den som har lite begrepp om saken så inser man vilka väldigt datamängder det är som ska lagras, och allt pekar på att man kommer tvinga operatörerna att stå för detta. Som om det inte var nog att det blir väldiga extrakostnader för att FRA ska kunna avlyssna datatrafiken. Vi får alla betala en hel del i höjda kostnader för att politiker har så svårt att låta bli att nyttja ny teknik för att hålla koll på sina väljare.

Read Full Post »

Non ante sed post rivo clamas

Frågan för dagen är hur man ska ställa sig till regeringens nya förslag till FRA-lag. Möter det oron som har framförts, och är det trovärdigt? Jag har en försiktigt skeptisk utgångspunkt, men tycker ändå att förslaget verkar vara rätt genomarbetat och genomtänkt.

Väldigt mycket förändringar har genomförts som möter upp mot viktiga problemområden. En del detaljer är lite oklara, men givet att jag har uppfattat allt rätt så ser jag stora ljusningar i förslaget. En mycket viktig principiell skillnad är att FRA inte ska få direkt tillgång till all trafik för egen filtrering utan att den data som levereras ska vara endast resultatet av filtreringen, framtaget genom begrepp och kriterier som har fastslagits av en specialdomstol.

All användning av systemet ska gå genom och beslutas av denna domstol, även den som efterfrågas av regeringskansliet. Detta är en viktig punkt för att minska risken för godtycklighet. Kombinerat med det faktum att vad som ska kunna efterspanas ska specifieras i lag istället för förordning och förtydligas så känns det faktiskt inte helt tokigt. Det ska också tydligt stadgas att all rådata, även trafikdata, måste förstöras inom max ett år, vilket minskar riskerna avsevärt för långsiktig kartläggning av medborgarna en masse.

De punkter som jag spontant reagerar på som osäkra, och som kräver att man fortsatt granskar implementeringen av dem är dels vad regeringen menar med ”trafikstråt” och dels hur den där lagen om ändamål för spaningen faktiskt formuleras. Det är även värt att vara uppmärksam på vad underrättelseskyldigheten till enskild faktiskt kommer innebära.

Just punkten om trafikstråt är dock den som är mest osäker. Ordet kan ju betyda precis vad som helst. Som jag ser det så är det här förslaget främst bär eller brister. Specifieringen av detta begrepp kan antingen innebära att FRA endast får tillgång till mycket specifik, särskilt efterfrågad data, eller att de fortsatt har möjlighet till en väldigt bred avlyssning av medborgarna. Det första är precis vad de måste ha tillgång till, och det senare är vad de absolut inte ska ha tillgång till.

Förslaget kommer inte räcka för de som helt är emot alla möjligheter för staten att avslyssna datatrafik i kabel, och många kommer även med all rätt vara kraftigt skeptiska till om förslaget faktiskt innebär vad som sägs. Detta förslag har dock alla möjligheter att göra många av oss som är skeptiska rätt nöjda. Men vi måste vara uppmärksamma ett tag till för att se hur det nu presenterade förslaget faktiskt genomförs, man ska ju inte ropa hej innan man har kommit över ån.

Read Full Post »

Abundans cautela non nocet

FRA-frågan har diskuterats friskt på bloggar och i andra sammanhang de senaste månaderna, men den seriösa debattviljan från förespråkarna måste anses saknas. Jag tror mig förstå helt varför denna (eller snarare dessa) lagstiftning är eftertraktad, men måste ändå sätta vissa principer högre än vad som är praktiskt för staten. Debattartikeln i DN i förrgår kan nog inte ha missats av  särskilt många som är intresserade av frågan, och den borde läsas av alla som är det minsta intresserade av samhällsfrågor.

Den presenterar det faktum att regelverket för FRA:s nya arbetsområde är uppbyggt så, och en del av syftet verkar vara, att man kan skapa en rätt detaljerad kartläggning av alla svenskar som använder sig av någon form av digital teknik, såsom internet eller mobiltelefoni. Denna kartläggning får, och måste, innehålla registrering av politisk och religiös övertygelse, och har sin funktion i att staten genom detta kan finna avvikande individer, vilka är intressanta för närmare övervakning.

Det är därmed helt sant som har sagts att sökningar endast sällan kommer ske direkt på individer, och att det faktiska innehållet i kommunikationen inte kommer vara det som primärt är av intresse i granskningen. Det stämmer också mycket väl med det som har påpekats ofta i debatten att FRA:s ”sökord” inte ska vara ord eller begrepp utan tekniska parametrar som inte påverkas av kryptering o.dyl.

Resultatet blir att FRA faktiskt kan, och troligen kommer, lagra mycket detaljerad information om svenska medborgare, deras kontaktnät och uppfattningar över tid. Anledningen att det måste ske över tid och en masse är för att de inte har någon möjlighet att finna de ”avvikande” individerna och sociala näten som bör granskas närmare om de inte har en basinformation att utgå ifrån, och något att jämföra mot.

Det spelar för min del ingen som helst roll om staten vill lagra all denna information om medborgarna för de bästa av syften, det är oacceptabelt. Kombinera denna väldiga data om medborgarna med det urusla skydd för medborgarnas rättigheter och mot ”galna” beslut av den sittande majoriteten så löper vi mycket stor risk att detta kommer börja användas till diverse nu oavsedda ändamål.

För mig är det en självklarhet att det är det civila samhället och personerna däri som utgör basen i samhället. Jag tror också att staten bör hålla fingrarna borta så mycket som möjligt från dessa, och att det är väldigt farligt för ett samhälle när staten har starka maktmedel mot medborgarna men det civila samhället inte ha jämförbar kraft att sätta emot.

Vi har redan idag lagstiftning som beslutar vilka åsikter som är acceptabla (hetslagstiftningen) och det är inte direkt ett område där statens inblandning verkar vara på avtagande, och här skapar vi ett system som möjliggör att effektivt finna alla avvikare och anknytna till dessa, baserat på att de verkar höra hemma i kretsar med ”fel åsikter”. Känns det som ett system som på ett bra sätt garanterar det fria samhället mot statens intrång, även på sikt?

Read Full Post »

Qui custodet ipso custodes?

Så som många andra så är jag orolig över den lag om ”signalspaning”, även kallad FRA-lagen, som riksdagen klubbade innan sommaruppehållet. Fakta och argument i denna fråga har radats upp av många andra, och diverse diskutabla omständigheter lika så, och jag tänkte därför inte spotta ur mig allt det även jag. Jag tänkte istället diskutera denna fråga i ett större perspektiv (som visserligen många andra har gjort, även det).

Som jag ser det så är denna fråga en del av en oroväckande utveckling i västvärlden. Den oroväckande utvecklingen handlar om att många separata förslag på alla tänkbara områden presenteras och klubbas igenom, alla med goda syften och stundvis med helt acceptabla resonemang bakom. Det stora problemet är att alla förslagen tillsammans skapar en otrevlig bild. Förslagen handlar om att på område efter område införa övervakning, spårning, granskning och avlyssning i högre grad än vad som har ansetts acceptabelt eller varit tekniskt möjligt tidigare.

Några exempel är:

• lättare att få genomföra hemlig rumsavlyssning
• nästan all datatrafik ska skannas
• information om vilka samtal medborgarna har och vilka de mailar ska lagras
• fysiska brev ska förses med spårsändare
• datorer och usb-minnen ska kunna avläsas utan brottsmisstanke
• polisen ska få tillgång till DNA-register på nästan alla svenskar
• mängden övervakningskameror ökar snabbt

Jag förstår mycket väl att det finns de bästa syften bakom alla förslagen även om jag anser att vissa av dem är både korkade och fullkomligt orimliga. Historien säger dock att alla metoder att samla in information om medborgarna förr eller senare (ofta förr) kommer användas för även andra syften än de som de var tänkta för. Allt för många politiker tror att de kan och bör detaljstyra stora delar av människors liv ”för deras egen skull”, och det är allt för lätt att börja använda de övervakningsmöjligheter som finns när det ju ändå ”är för ett gott syfte”. Samtidigt har alldeles för få politiker den ryggrad som krävs för att våga stå på sig och kräva att staten håller sig borta, även när det handlar om ”medborgarens bästa”.

Sammantaget så kan jag inte se att allt detta är förenligt med ett användande av försiktighetsprincipen som politisk ledstjärna. Som alla vet, som inte är odelat positiva till statens expansion, så är det ofantligt mycket svårare att minska statens makt, omfång och kontrollmekanismer än att utöka dem med hjälp av den aldrig sinande strömmen av i sig små, oftast ganska harmlösa, förslag på beslut som ju alla inser är till medborgarens bästa eller som ska rätta till någon liten orättvisa eller problem.

Read Full Post »