KDU:s kravlista i integritetsfrågor inför rikstinget

Detta är ett pressmeddelande från KDUs riksorganisation med mig som ansvarig angående att integritetsfrågorna ska behandlas på Kristdemokraternas riksting i helgen.

————————————–

Kristdemokraternas riksting sammanträder i Västerås under de kommande dagarna. Det förväntas då bland annat besluta att tillsätta en arbetsgrupp som ska utforma integritetspolitiska principer och ståndpunkter för partiet. Kristdemokratiska Ungdomsförbundet välkomnar detta, men ställer samtidigt upp vissa krav som vi anser är grundläggande att de tas med i resultatet av detta arbete. Det säger David Högberg, integritetspolitisk talesman för KDU i en kommentar.

Vi tillhör ett parti och en rörelse som tror att ingen människa är perfekt, och inte heller någon stat eller något system. Vi tror på att den personliga sfären är en mer grundläggande nivå av samhället än den politiska och därför har rätt att lämnas ifred när inte goda skäl föreligger för annat, men även att få leva och verka utan otillbörlig insyn från politiskt eller annat utomstående håll.

Kristdemokraterna har alltid varit drivande för försiktighetsprincipen inom till exempel medicinsk etik, men även när det gäller databehandling eller annan informationssamling om medborgarna. Vi kan inte vara annat än besvikna över att partiet de senaste åren helt verkar ha glömt bort i denna grundläggande moraliska kompass när det har rört den personliga integriteten.

Vi ställer därför upp dessa principiella krav som vi anser att partiet måste ställa sig bakom för att leva upp till de grundprinciper som man säger sig bygga politiken på:

• Staten får inte tillägna sig medborgarnas privata kommunikation utan brottsmisstanke
• Staten får inte direkt eller genom ombud samla information om vilka kontakter enskilda har i sitt privat- eller yrkesliv om inte brottsmisstanke föreligger
• Staten får inte övergripande samla information om hur enskilda rör sig eller var de befinner sig om inte synnerliga skäl föreligger i de enskilda fallen
• Lagstiftning som riskerar att inkräkta på enskildas integritet måste utformas så att ingen information utöver den specifikt beslutade av riksdagen kan bli tillgänglig för den som förvaltar lagstiftningen
• Integritetskränkande information som lagras av staten eller på order av staten får inte tillgängliggöras för privata aktörer
• Full öppenhet måste råda, så långt det är praktiskt möjligt, kring vilken information som lagras och hur länge
• Tillgång till kommunikationsinfrastruktur får aldrig fråntas enskilda utan domstolsbeslut och då endast i synnerliga fall
• Tillgång till kommunikationsinfrastruktur får aldrig fråntas enskilda som en bestraffning för brott endast därför att infrastrukturen användes i brottet
• Förhandlingar om lagstiftning eller avtal som riskerar inkräkta på den privata integriteten måste ske i öppenhet så att medborgarna kan ha synpunkter på dessa

Utöver detta, och delvis som en följd av det, så kräver vi följande:

• Teledatalagringen måste upphöra
• FRA-lagstiftningen måste rivas upp och omformas i enlighet med principerna ovan
• IPRED måste rivas upp
• ACTA-förhandlingarna måste öppnas för offentligheten

David Högberg
Integritetspolitisk talesman
0706-30 59 15
david@kdu.se

Simon Westberg
Förbundssekreterare
08-723 25 33
simon.westberg@kdu.se

Read Full Post »

Ska inte sluttande planet komma i efterhand?

Inte helt oväntat så planeras det nu att man ska lösa den del av problemet med IPRED som innebar att företag fick större befogenheter än polisen genom att ge polisen extra stora befogenheter att få del av ”trafikdata”. Dvs information om vilken person, eller snarare vilken persons abbonemang, som kommunicerar med vilken annan och var personen befann sig.

Glöm nu inte bort att regeringen är i full färd med att genomföra tvång för alla operatörer att lagra en hel massa information om medborgarnas kommunikation, detta givetvis för att förhindra grov brottslighet, terrorism och annat hemskt. Redan nu öppnas dock dammluckorna, och denna lagrade information ska bli tillgänglig för staten vid misstanke om småbrott, i detta fall motiverat med att stoppa de som tar del av fel musikfiler.

Det är läskigt när man avskaffar ens illusionerna om brevhemlighet genom teledatalagring och sedan redan innan detta är genomfört ändrar lagarna så att det inte ska vara en massa sådana där jobbiga hinder för staten att nyttja sig av den data som lagrats för att övervaka medborgarna. Kom ihåg att även information om exakt var du, eller snarare din mobiltelefon, befinner sig hela tiden ska lagras, utifall staten visar sig vara intresserad av att hålla koll exakt vad du sysslat med.

Myndigheter som sysslar med underrättelseverksamhet, som t.ex. Säpo (vilka fler? MUST? FRA?) ska inte ens behöva gå igenom formaliteten med domstolsbeslut. Integriteten ska tillgodoses på ”annat sätt”. Vad sägs om att inte lagra information om allt jag säger och överallt var jag rör mig? Det skulle tillgodose min integritet.

Fildelning och terrorism, de två områden där alla medel är bra och inga principer verkar vara viktiga nog om förslagen bara motiveras med att de vill stoppa detta brott.

Read Full Post »

Vilken kristdemokrat vill se ett samhälle där ingen vågar be en annan om hjälp?

Sanna Rayman skriver bra om den helhet som många i riksdag och regering tyvärr verkar vilja glömma. Även om man tycker att ett förslag i sig är acceptabelt så kan det vara värt att se hur det samspelar med andra förslag och beslut. Från kristdemokratiska håll brukar vi vara bra på att uppmärksamma risken till ”sluttande plan”, dvs att ett beslut öppnar för andra beslut och effekter som man inte hade accepterat utifall man hade förelagts situationen från början.

Integritetsfrågan är ett sådant område. Jag har så vitt jag kan påminna mig aldrig skickat ett klassiskt brev via posten. Ja blanketter, avier och ett och annat vykort passerar den vägen någon gång ibland. Men skrivna brev, som någon form av personlig kommunikation, det har jag aldrig använt mig av. Jag tillhör en generation för vilken metoderna till kommunikation ser helt annorlunda ut, och där detta alternativ aldrig riktigt har existerat.

Skulle jag skicka ett sådant brev så är skyddet för det jag skriver där väldigt starkt. Om någon, stat, post eller annan öppnar brevet så kan denna straffas relativt hårt. Ingen har koll på att just jag skickade det där brevet till denna person, för det kan göras helt anonymt, och den rätten är en självklarhet (nästan, en spårning av alla brev är faktiskt på gång via EU). För den som är uppvuxen med brev så kan jag förstå att man ser det som något särskilt, med ett skyddsvärde, men för mig så kan jag inte begripa varför min kommunikation är mindre värd bara för att jag inte använder papper-i-kuvert-med-frimärke-på-tekniken för att genomföra den.

När det klassiska brevet ges starka skydd så ses samtidigt all annan kommunikation som nästan självklar att man behöver ha kontroll och granskning av. Staten ska veta exakt vem som kommunicerar med vem och i vilket medium (teledatalagring), ska ha möjlighet att plocka ut valfri kommunikation och granska den (FRA) och om vi har otur så ska jag behöva riskera att få all min privata information genomläst för att få lämna landet (ACTA). När en polis intervjuas om teledatalagringen så anser han att vi som nästa steg måste förbjuda anonym kommunikation, vilket tyvärr inte låter allt för otroligt att det skulle bli verklighet. Och filtrering av kommunikationen finns redan (”barnporrfiltret”).

Denna information ska givetvis bara användas för ”grov brottslighet” och ”terrorism”, samt redan från början kunna lämnas ut till skiv- och filmbolag för att de ska kunna stämma fildelare. När man redan har börjat vandra på det sluttande planet innan lagstiftningen ens finns klar än, vem tror då att denna information inte kommer användas för än fler syften framöver. Ett mer upplagt fall för det sluttande planet tror jag aldrig att jag har sett.

Kristdemokraterna måste börja inse att detta är en fråga som berör väldigt många, och att man måste ta den på allvar. Om man inte är beredd att slopa brevhemligheten så ska man heller inte skrota möjligheten att kommunicera privat på andra vägar. Bland ungdomar finns det mycket litet stöd för denna typ av integritetskränkande åtgärder vad gäller den privata kommunikationen, just för att det innebär statlig kontroll över väldigt stora delar av våra liv. Om partiet faktiskt vill ha möjlighet att överleva på sikt så kräver det nyrekrytering underifrån. Den blir inte direkt enklare av att man så tydligt struntar i en fråga av denna vikt.

Bara för att något är möjligt så är det inte av godo, en princip man borde beakta mer. Vi vet från Tyskland att resultatet redan är att människor blir mycket försiktigare med kommunikation som kan upplevas som känslig. Man låter i högre grad bli att t.ex. söka hjälp för alkohol- och annat missbruk samt att kontakta psykvården och antisjälvmordslinjer. Man vill helt enkelt inte riskera att uppfattas som svag om det skulle läcka ut att man behöver någon annans hjälp. Det är inte ett samhälle som jag vill se, och jag tror inte att andra kristdemokrater vill se det heller. Det är dags att fler inom vårt parti tar dessa frågor på det allvar som de faktiskt innebär.

Addendum: Läs också Anders Mildner i Sydsvenskan. Hans slutkläm: ”För vad säger vi till de länder som vi tidigare har kritiserat för deras brutala syn på yttrandefrihet och mänskliga rättigheter? Att deras principer är okej, men att de möjligen bör se över sina straffskalor lite?”

Read Full Post »