Det finns en djup generationsklyfta i fildelningsdebatten, ingen tvekan om den saken. Det är enkelt för den ena sidan att hävda att de gamla helt enkelt inte begriper något av det nya, samtidigt som ”de gamla” kontrar med att påstå att de unga bara vill ha allt gratis. Egentligen är nog ingen av dessa ståndpunkter helt korrekt, men heller inte helt inkorrekt.
Utan tvekan är det ett problem att många på antipiratsidan inte förstår tekniken eller den nya verklighet som nätet har skapat för ungdomars vardag. Det finns samtidigt en viss sanning i påståendet att piraterna vill ha allt gratis, men kanske inte riktigt som de menar som hävdar det.
Nya omvälvande teknikförändringar leder till stora skiften i hur människor hanterar kunskap och kultur. I det avseendet så är inte fildelningstekniken så annorlunda mot introducerandet av tryckpressen, fotografiet, den inspelade musiken och rörliga bilden eller möjligheten till ”time-shifting” genom videobandspelare och kassettband. De är alla tekniker som på ett radikalt sätt öppnade nya sätt att använda och tillägna sig kunskap och kultur.
När tryckpressen var ny så försökte en del förgäves förbjuda den för att stoppa det okontrollerade masspridandet av skrifter, och tekniker som vi idag finner vara självklara var inte det i sin egen tid. Frågan om inte fotograferande av en byggnad eller ett konstverk bröt mot ägarens ensamrätt till detta hade inte en helt självklar lösning även om vi idag anser det naturligt att få fotografera tämligen fritt utan att betala för den rätten.
Det fanns uppriktig oro från de som livnärde sig på den gamla tekniken att den inspelade musiken skulle konkurrera ut musikerna genom att göra dem näst intill betydelselösa för avnjutandet av musik. På samma sätt var många inom musik- och filmindustri övertygade om att kassettband och videobandspelare skulle förstöra alla möjligheter att leva på musik och film, då det helt plötsligt blev väldigt enkelt att själv skapa kopior av verken utan kontroll från upphovsrättsinnehavare.
På sätt och vis så var både faror och förhoppningar rörande de nya teknikerna berättigade. Tryckpressen både tillgängligjorde litteratur för många fler och förenklade spridandet av subversiva skrifter. Den inspelade musiken fick verkligen till följd att mycket av den dåtida traditionen av levande musik kraftigt reducerades men samtidigt så bidrog den till en spridning och utökning av musiken av aldrig tidigare skådat slag. Möjligheten att spela in musik och tv för time-shifting bröt verkligen ner vår acceptans för den väldiga enkelriktningen hos radio och tv men skapade samtidigt grunden för hela den industri som idag säljer film för hemmabruk.
Det många inte riktigt vill acceptera är att även dagens nya teknik kraftigt kommer förändra hur vi använder och betraktar kunskap och kultur. Exakt hur det nya landskapet kommer se ut är fortfarande en fråga som i hög mån är öppen och som formas löpande. I många avseenden så börjar det dock bli tydligt. Ett sådant är att musik i allt mindre grad ses som en produkt med ett värde som paketerad handelsvara. Den blir mer och mer något som bara finns, används och omger människor mer som radio än som cd-skivor. På många sätt så genomgår tv-serier och tv-program en förändring i samma riktning, medan filmer i högre mån verkar behålla sin tidigare status.
I det avseendet så stämmer det att ungdomar vill ha saker gratis. Synen på vad det är som är en produkt att betala för genomgår en förändring som i stor mån inte går att stoppa. Det innebär dock inte att viljan till ”konsumtion” har försvunnit, eller att oviljan handlar om att skiljas från pengar. Konserter har t.ex. aldrig gått så bra som för närvarande.
Det man måste inse är att det tveklöst kommer ske, och sker, förändringar och att vissa kommer bli förlorare i dessa förändringar. När diskoteken kom så förlorade många dansband sin möjlighet att försörja sig till förmån för DJs och inspelad musik. De försvann dock inte, även om tyngdpunkten förflyttades från deras verksamhet.
Om man ska dra vissa slutsatser om förändringar så verkar försäljandet av fysiska musikexemplar vara på väg att reduceras till en mindre roll, och gissningsvis träder andra delar fram. Dels liveframträdanden och merchandise. Mer nytt är att tjänster som skapar ordning i den enorma mängden tillgänglig musik och annan kultur ter sig som något som har framtiden för sig.
Människan är dock ofta väldigt skeptisk till större förändringar vars konsekvenser inte kan överblickas. Som konservativ tror jag att den skepsisen i hög grad är sund och kan bidra till att barnet inte kastas ut med barnvattnet när världen förändras. Men det är också nödvändigt att inte låta den bli allenarådande så att man idkar kamp mot väderkvarnar. Att romantisera förändringarna och i revolutionär iver tro att de kommer kullkasta allt det som är leder ingen vart, men inte heller leder det någon vart att ignorera dem. Förändringar av liknande slag brukar bli mindre totala än förespråkarna drömmer om och ske över längre tid än de tror. Samtidigt brukar de bidra med mer och större positiva effekter än motståndarna kunde tänka sig.
Jag ser enorma möjligheter för en framtid där kunskap och kultur finns enkelt tillgängliga för var och en och samtidigt faror i den fragmentisering av samhället som i viss mån kan följa. Jag är övertygad om att mycket gott kommer komma, men har inga illusioner om att det inte kommer kosta på för de som inte kan anpassa sig efter de förändrade förutsättningarna. Faran med pirataggitatörerna är att de kan skapa illusionen av att allt kommer flyta in i framtiden utan några negativa sidor, men jag ser faran med antipiraterna som större: de bidrar aktivt till att reducera förändringstrycket på de som mest av alla skulle behöva anpassa sig. Faran är att det då, vilket redan börjar bli uppenbart, leder till onödigt mycket kreativ förstörelse under processen.
