Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Inlägg märkta ‘våldsbrott’

Förundersökningsdomaren har nu kommit fram till att den journalist som kastade skor mot George Bush ska åtalas för ”aggression mot utländsk statschef på statsbesök”, ett brott som kan ge upp till 15 år i fängelse. Har han tur så kan han istället åtalas för ”försök till aggression” då han missade, det ger bara upp till fem år i fängelse.

Det kan jämföras med det svenska straffet för mord. Sedan en tid tillbaka så ger mord i Sverige fängelse i upp till tio år, med undantag för mass-/seriemord och särskilt bestialiska mord vilka kan ge även livstid som påföljd. Efter 2/3-delsfrigivning så innebär det ett maxstraff på strax under sju år för ett ”vanligt” mord. Med vänsterpartiets förslag på halvtidsfrigivning så skulle det bli max fem år.

Nu vet vi ju inte vilket straff journalisten faktiskt får, men vilket som så känns det som rätt oproportionerliga straff. Det vi ser är alltså två extremer på rättsområdet: Irak med alldeles för höga straff, och Sverige med skamligt låga straff. Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen: att ta ifrån någon annan människa dess liv är det grövsta av alla ”normala” brott (exkl. brott mot mänskligheten m.m.) och måste straffas därefter. Vi kan inte accepter att vi fortsätter värdera brottsoffer så lågt som vi gör idag.

Regeringens förslag om att höja det maximala tidsbegränsade straffet till 18 år är bra, och ett steg i rätt riktning, men är inte nog. Överlagt mord borde ge livstid, punkt. Även om inget av allianspartierna hitintills har velat göra detta till en valfråga så ska man vara mycket medveten om att det är en tydligt blockskiljande fråga. Borgerligheten är som princip för att straffen för våldsbrott måste höjas, medan vänsterpartiet vill reducera straffen kraftigt ytterligare och (s) + (mp) ligger i samma riktning.

Read Full Post »

Läser att statsministern under sitt jultal talade om behovet av hårdare tag mot brottsligheten, något som verkligen glädjer mig. Är det något vi behöver idag så är det starkare brottsbekämpning och hårdare straff för vålds- och sexualbrott. Och genast tänker många: usch vad hårt och elakt. Men det anser jag vara väldigt enögt och djupt felaktigt.

Vad är det verkligt hårda och elaka: att stå upp för brottsoffren och verka för verklig upprättelse för dem, eller att kämpa emot detta? Utöver det grundläggande att hårdare straff och större risk att åka fast minskar brotten, så handlar det om moral och den förorättades rätt till upprättelse.

När någon drabbas av ett brott så innebär detta att såväl denna persons inneboende rättigheter som dess grundläggande värdighet som människa kränks. Rättsväsendet har två grundläggande uppgifter: att minska brotten och att återställa rättvisan i samhället.

Det är nödvändigt att satsa på att uppmuntra försoning samt verklig ånger från brottslingar, då det är såväl gott i sig som positivt för att minska framtida brott, men detta är inte nog. Vi måste också satsa på påföljder som står i proportion till brotten, som verkligen bidrar till att återupprätta brottsoffren.

Dagens system med låga straff för livspåverkande våldsbrott, som t.ex. högsta domstolens fastslagna 10 år för mord, är djupt orättfärdigt, och har inget stöd i den allmänna rättskänslan. Det är dags att vi satsar på att faktiskt utreda brott och anställa poliser nog. Och det är också dags att vi ser till att straffen för grova brott åter står i proportion till brotten.

Jag glädjer mig att statsministern också verkar inse det, även om det är aldrig så lite. Justitieministern och straffnivåutredningen har tidigare gjort en del positiva uttalanden i denna riktning, men det är besluten som talar, och dem väntar vi andäktigt på.

Read Full Post »

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.