Britten Mark Lynas skriver på SvD Brännpunkt idag saker som knappt borde behöva sägas. Han kritiserar miljörörelsen för sitt dogmatiska, och i verkligheten oförankrade, motstånd till kärnkraften. Som han skriver är kärnkraften det enda egentliga alternativet till fossila bränslen, och Sverige har en unik situation i att vi faktiskt skulle kunna frigöra oss helt från all fossilbaserad elgenerering. Men det intresserar ju inte de som skriker mest om miljö och klimatförändringar.
De verkar ofta snarare vara intresserade av sämre levnadsvillkor för människor som egensyfte. Jag hittar inte citatet nu, men Naturskyddsföreningens ordförande kläckte för ett tag ur sig att han skulle vara emot möjligheten till oändlig energi utan miljöpåverkan om den dök upp, därför att det skulle kunna leda till att människor inte sänkte sin levnadsstandard. Försämringar för människor är alltså ett egenmål.
Lynas går punkt för punkt igenom den kritik som finns och påvisar varför den inte har något med dagens kärnteknik att göra. De fjärde generationens kärnkraftverk som nu är aktuella har inte problem som man klassiskt sett brukar klaga på. Men de är även otroligt effektiva. 60 ggr effektivare skriver han, samt kan använda plutonium från skrotade kärnvapen, en klart bättre lösning än att bara lagra den på hög som idag.
Att de är otroligt säkra gör ju inte saken sämre, men det som är den riktiga höjdpunkten är att de kan drivas på dagens kärnavfall istället för nytt kärnbränsle. Det resulterande avfallet från den reaktionen kräver inte alls de långa lagringstider som krävs för vanligt kärnavfall. Jag har i tid och otid när energi- och miljöpolitik kommit upp talat om dessa nya reaktorer och att vi måste genomföra den tvåfaldiga reformen att stoppa SKB från att börja försöka gräva ner avfallet vi har, och samtidigt satsa på att bygga nya reaktoranläggningar med den nya tekniken. Vi kan ju hoppas att fler snart börjar lyssna.
Maud Olofssons besked nyligen att hon vill behålla den kärnkraft vi har är glädjande, men alla partier skulle behöva inse att en utbyggnad är nödvändig. För miljöpartiet, samt en del inom centerpartiet och mitt eget parti, så är frågan en helig ko. Men frågan är vad som är viktigast, att drömma sig tillbaka till sin ungdoms spännande dagar då man kämpade mot kärnkraften, eller att hantera dagens situation ansvarsfullt?
Ta inspiration från Finland där man nu satsar mer på kärnkraft. För mig som kristdemokrat är frågan enkel. Naivt önsketänkande och icke verklighetsanpassade flummerier måste stå tillbaka för det som verkligen kan bidra till en bättre framtid. Det finns idag inga bra skäl att inte satsa rejält på mer kärnkraft, men många skäl att göra så. Jag har tyvärr ytterst små förhoppningar om att miljöpartiet skulle ta sitt förnuft till fånga, men klart högre vad gäller centerpartiet. Så jag hoppas nu att vi kan få en överenskommelse om utbygd kärnkraft om Alliansen vinner valet 2010.
Read Full Post »
