Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Archive for the ‘Rättspolitik’ Category

Expressens ledarsida skriver om Kristdemokraternas valmanifest, eller mer specifikt om en punkt av de 89 som ingår i det. Det de har reagerat på är punkten ”Deltagande i och stöd till rasistiska, kriminella och terroriststämplade organisationer ska vara olagligt”. Än mer specifikt har de reagerat på delen om rasistiska organisationer, och det kan jag förstå.

Deras argumentation är att det vore en inskränkning i förenings- och organisationsfriheten om deltagande i rasistiska organisationer förbjöds. Det kan jag helt hålla med om. På samma sätt som Hägglund har försvarat Vilks rätt att uppröra muslimer och KDU kräver hetslagstiftningens avskaffande med hänvisning till yttrandefriheten så är det orimligt att förbjuda människor att ha även mycket otrevliga åsikter. Gränsen måste gå när de på grund av dessa åsikter gör något som i sig är olagligt.

Det råder dock en viss tveksamhet om exakt vad som åsyftas med skrivelsen. När frågan har ställts i Kristdemokraternas interna forum så har svar givits att det bara skulle åsyfta organisationer som har rasistiskt motiverad brottslighet som en del av sin ”affärsidé”. Skrivelsen gör dock inte detta tydligt. Ett klargörande från högre ort vore önskvärt.

Jag ser dock helt klart varför det kan finnas en poäng i att kriminalisera deltagande i organisationer som har våld och brottslighet som sin huvudsakliga verksamhet. Som det är idag så är det väldigt svårt att komma åt t.ex. kriminella MC-gäng och politiska terrororganisationer såsom Antifascistisk Aktion (AFA).

Tänk bara om vi kunde komma åt en organisation såsom AFA. Tänk en valrörelse utan mordbrandsförsök, utan sönderslagna partikanslier, utan förstörda partiinventarier och utan misshandlade politiker. Att helt bli av med vänsterextremisternas terrorverksamhet är tyvärr med all sannolikhet omöjligt, men nog kan vi stävja den.

Read Full Post »

Göran Hägglund skriver idag tillsammans med Inger Davidsson och Otto von Arnold (kristdemokrater i justitieutskottet) om att många medborgare har känt sig som en ropandes röst i öknen när de önskar att polisen ska bry sig om den vardagsbrottslighet som de har utsatts för. Även som politiker har man under lång tid fått känna sig som en vox clamantis in deserto om man har framfört den lite udda idén att polisen borde utreda brott och lagföra brottslingar, och särskilt när man har menat att ett särskilt fokus borde läggas på lokal polisnärvaro och utredandet av alla de små brott som i vardagen gör människor otrygga.

Jag kan inte nog uttrycka min glädje över att Hägglund väljer att lyfta upp och ta denna fråga på allvar. Ett samhälle kan inte i längden hålla samman om inte statens mest fundamentala uppgift utförs; att skydda medborgarna från brottslighet och våld.

Det verkar faktiskt vara så fantastiskt bra att skribenterna lyfter fram det mesta av det som jag ser som fundamentala för ett återupprättat rättsväsende i Sverige, och för att åter göra vårt land till en relativt trygg plats att vistas och bo. Ett utökat antal lokala poliser, och då patrullerande, synliga sådana. Att polisen tar även mindre brott på allvar och försöker ställa de ansvariga till rätta för sitt handlande. Kombinera detta med krav på ”snabba, verkningsfulla och om nödvändigt tuffa [reaktioner från samhället]”!

Det är dagar som denna jag är riktigt glad att vara kristdemokrat. Efter det förfall som våra rättsvårdande myndigheter har varit i under lång tid så är det på tiden att några politiker vågar ta bladet från munnen och erkänna det som vanligt folk är helt på det klara med: det är ett orättvist samhälle som inte gör sitt yttersta för att straffa den som kränker en annan människa, må det så handla om misshandel, våldtäkt eller något så ”enkelt” som stöld av en cykel.

Detta är en fråga som har den fantastiska kombinationen att vara moraliskt förpliktigad och samtidigt kunna ge ett större väljarstöd. Andra politiker, och kriminologer, må tjafsa hur mycket som helst om att det är elakt att straffa brottslingar. Vanligt folk vet bättre än så.

Read Full Post »

Har alldeles nyligen idag debatterat kriminal- och rättspolitik med Jytte Guteland, förbundsordförande i SSU på Jensens Gymnasium Öst. Sällan står två debattörer så långt ifrån varandra. SSUs åsikt byggde helt på att det är synd om den som begår brott eftersom man inte har något val/det är någon annans fel, medan jag fokuserade på att alla faktiskt i slutändan har möjlighet att välja om man ska begå brott eller inte, oavsett bakgrund, och då måste ta konsekvenserna av det valet. Det är brottsoffren det är synd om, inte brottslingarna.

Jag kan dock inte låta bli att fascineras över det dubbeltänk som måste vara nödvändigt för att kunna argumentera för en linje såsom hennes. Mot slutet av sitt anförande talade hon om en vän till henne som slutade med kriminalitet efter tid på den brottslig banan. Denna vän berättade hon glatt hade dock kommit på bättre tankar. Det verkligen sken i ansiktet på Jytte när hon berättade detta. Och hon berättade, utan att verka reflektera över det, hur han kommit bort ifrån det kriminella. Jo, han fick sig nämligen en tankeställare den gången han faktiskt åkte fast för misshandel. Polisen markerade, socialtjänsten markerade, skolan markerade, ja till och med hans föräldrar markerade mot hans beteende och han vände om. Men till och med detta såg Jytte som exempel på att det inte är viktigt att brottslingar faktiskt åker fast och får påföljder utan ett bevis för att brottslighet är ett ”samhällsfenomen”, något som jag märkte att även en del av eleverna som lyssnade reagerade på.

Gång på gång upprepar hon tesen att ingen har ett eget val kring sina handlingar utifall att dessa är kriminella. Antingen får man då acceptera att ingen har någon fri vilja alls utan bara är maskiner, eller så menar man att människor kan fatta egna val och då blir hela resonemanget absurt. För mig och KDU är det uppenbart vad som krävs. Inte ytterligare ”tyck synd” om den som begår brott, utan att man åker fast, får ett straff och därigenom en tydlig markering om att sådant beteende inte är acceptabelt.

Anledningen att brott begås var i Gutelands retorik att förövarna är fattiga och har det svårt. Visst finns det många som har det svårt, och nog blir det enklare att göra fel val när man är utsatt, men det är ändå ett eget val. Eller hur förklarar hon att Riccardo kunde bli mördad? Hans mördare var snorrika, men ändå begick de ett sådant fruktansvärt brott.

Jag blir kraftigt fascinerad över hur mycket ideologisk indoktrinering som måste krävas innan man kan övertyga sig själv om att man inte har någon fri vilja. Hur en normalt tänkande person kan internalisera en sådan tankegång till den grad att hon själv tror på den. George Orwell skrev om dubbeltänk, när man tvingar sig själv att tänka omöjliga och inkorrekta saker tills man är övertygad om dem. Utifall det är detta som krävs för att vara SSUare så är jag mycket tacksam över att istället vistas inom kristdemokratin.

Read Full Post »

Jag har precis sett debatten mellan Daniel Sturesson (KD) och Amelia Andersdotter (PP) som ligger uppe på youtube. Ett av de första intrycken är givetvis att det märks att Daniel har varit aktiv i politiken att tag, och han hanterar därför själva debattsituationen klart bättre än Amelia gör, då hon i allt för hög grad stakar sig och i övrigt pratar som man gör vid ett vanligt samtal, något som fungerar klart sämre i inspelade sammanhang. Men då piratpartiet inte har existerat så länge, och Amelia därmed inte hunnit få så mycket erfarenhet,  så får man väl ändå ge henne godkännt då hon onekligen kunde leverera bra poänger under debattens gång. Jag tänkte avlämna mina spontana tankar och kommentara kring det som sägs, och kanske specifikt kring det Daniel säger, då han ändå representerar mitt eget parti.

Till att börja med så är jag glad att han dels öppnar för att upphovsrättslagstiftningen kan behöva förändras, och särskilt att han markerar att avstängning från internet aldrig kan vara rimligt att genomföra. Som jag ser det så är den senare frågan rätt enkel. För att använda ett väldigt bra exempel som en av mina motdebattörer lyfte i min senaste EP-valsdebatt så bör de vilka har begått ett så allvarligt brott att internet inte bör vara tillgängligt för dem dömas till fängelse i en straffrättslig process och sedan är det en smal sak att inte ge dem internetuppkoppling i cellen. Idag är internet en minst lika grundläggande infrastruktur som någonsin telefonnätet eller postsystemet, och det är inte rimligt att frånta en medborgare som inte är frihetsberövad tillgång till denna.

För att gå till det som inte var lika positivt så tycker jag alltid att det är lika skrämmande att höra en kristdemokrat som försvarar IPRED, även om det som i detta fall var ytterst indirekt. Lagstiftning som upphäver grundläggande rättssäkerhet och som gör enskilda personer till medel för ett högre mål bör vara självklart för en kristdemokrat att motarbeta med alla tillgängliga medel.

På samma sätt så är det alltid tråkigt att höra när kristdemokrater kritiserar fildelning med dessa uttjatade och rent empiriskt felaktigt argument som brukar komma upp. Att tala om att fildelning leder till att människor spenderar mindre på musik och film?!? Borde vi inte vara förbi den diskussionen? Det finns tillräkligt bra underlag för att inte längre behöva betvivla att fildelningen leder till större ekonomisk spendering på dessa sektorer. På samma sätt blir det lite småfånigt (om det hårda uttrycket tillåts mig) att mena att de små artisterna skulle vara förlorare i fildelningen, och att bara de storsäljande fortsätter klara sig bra. All statistik och forskning i frågan säger tydligt att en av de mycket konkreta effekterna av fildelningen är att allt mer resurser förskjuts från de stora artisterna till de små, dvs att konsumtionen i högre grad planas ut så att fler får del av den kaka som är musik- och filmkonsumtionen.

Det senare kan kanske tarva en viss förklaring för den oinsatte, då det kan te sig aningen kontraintiutivt. En av fildelningens tydligaste effekter är att den möjliggör en form av mycket effektivt prov av produkter, dvs den ser till att konsumenter kan leta sig fram bland det nästan oändliga utbud som existerar tills de hittar just de produkter som passar bäst för dem själv. Genom att dessa produkter då, naturligt, blir mer spridda än vad som klassisk radioreklam o.dyl. kan erbjuda och att det som den enskilde landar i erbjuder större ”nytta”, i nationalekonomisk mening, så blir fördelningen dels mer spridd, men den enskilde är även beredd att spendera allt större belopp på konsumtion, i olika avseenden, av det som den finner eftersom det har ett högre värde för denna än vad den ”rätt bra” musik som denne annars hade funnit har. Människor spenderar alltså mer pengar, och på fler artister än tidigare. (För ett exempel se STIMs statistik.)

Nu hoppas jag att Daniel bara sa som han gjorde för att han kände sig tvungen att representera partiets nuvarande ståndpunkt i frågorna, och inte uttryckte sin egen åsikt. Min förhoppning är att han åtminstone stödjer KDUs motstånd mot IPRED och kanske även vår vilja att reformera upphovsrättslagen för att passa den nya tiden?

Read Full Post »

Till en börja med så tänker jag säga att det var ett tag sedan jag skrev här. Jag tänker inte be om ursäkt för att mitt tidigare höga tempo har brutits, då det av diverse skäl har känts nödvändigt, men jag hoppas att jag kommer ha tid och kraft att återuppta bloggandet ordentligt då det ger mig själv mycket, särskilt genom de intressanta kommentarer som inkommer, oavsett om de är jakande eller polemiska.

Men för att gå till ämnet för dagen så ser jag att TT skriver, refererat av SvD och HD, att Centerpartiet vill införa ”en ny svensk modell”. Vad det handlar om är då att centern vill luckra upp delar av den svenska arbetsmarknadslagstiftningen. Fine, kör på, jag tycker förslagen låter vettiga, åtminstone i de delar som rör LAS och arbetsgivaravgifter, men jag fastnar vid ordet ”ny”.

Här levde jag i villfarelsen att själva kärnan i den svenska modellen var att parterna på arbetsmarknaden gjorde upp om villkor i förhandlingar istället för att staten gick in och reglerade vad som skulle gälla på arbetsmarknaden, men uppenbarligen var så inte fallet. Den ”gamla” svenska modellen ter sig i denna nyhetstext handla om att staten reglerar arbetsmarkanden så att parterna inte förhandlar om den?

Det centern föreslår är ingen ny svensk modell, det är ett första steg mot att återta den svenska modellen efter årtionden av socialdemokratiska inskränkningar av densamma i form av lagar om anställningstrygghet och medbestämmanderätt. Att sedan LO, och därigenom SAP, givetvis inte har något emot inskränkningar i den svenska modellen om de är till dessas fördel förändrar inte grundprincipen.

När skulle någon tidning få för sig att kalla det ett stärkande av den svenska modellen utifall riksdagen stiftade lag för att stadfästa Svenskt Näringslivs nuvarande förhandlingsposition så att de kunde kräva ytterligare eftersom de ju nu bara följer lagen? Kan någon förklara för mig på vilket sätt det ena är mer inskränkning av den svenska modellen än det andra?

Nej, låt parterna lösa sina förhandlingar utan att riksdagen lägger sig i, vare sig inblandningen sker idag eller vilar kvar från 1982, och när vi ändå håller på, skulle det inte vara trevligt att tillåta alla som tillhör ”arbetarkollektivet” att organisera sig fackligt utan att behöva finansiera socialdemokraternas partikassa? När c:a 60% av LO-medlemmarna inte vill att deras fackförening stödjer SAP så borde det kunna finnas underlag för breda fackliga organisationer där även den som inte röstar ”rätt” kan arbeta för sin sak.

Helt plötsligt blir jag sugen att återuppta KDUs kampanj ”a non-facking generation”…

Read Full Post »

Det börjar ju inte så bra med PirateBay-rättegången direkt. Förutom den lilla detaljen som tidigare har uppmärksammats att polisen som ansvarade för den tekniska delen av förundersökningen (och som är en av åklagarens huvudvittnen) fick en välbetald tillfällig anställning av en av de målsägande direkt när han väl hade lämnat in den rapport som ligger till grund för rättegången, eller den om att rättegången kommer hållas i en så liten sal att det inte kommer finnas mer än enstaka platser för allmänheten så trillar det nu in lite mer ”roliga” fakta.

Brokep, som är en av anklagade som driver thepiratebay, skriver om att tingsrätten kontrollerar alla media som vill reservera sittplatser under rättegången. Det de kontrollerar är inte huruvida de har pressleg, utan att de inte tycker ”fel” i skuldfrågan. Brokep citerar tingsrätten som sägande att media inte får ha ”en koppling till rörelsen” för att få en plats, dvs de får inte ha anknytning till den piratrörelse som de tilltalade tillhör. Noteras kan ju att Bonnier står som en av de målsägande, så jag antar att DN, Expressen, DI och TV4 inte heller får några platser i salen? Eller är det bara den ena sidan som inte får vara med?

Det andra som precis har dykt upp har ändå löst sig. En nämndeman har fått bytas ut p.g.a. jäv. Detta eftersom han är kompositör och är medlem i en av de organisationer som arbetar mot piratkopiering i Sverige. Själv anser han sig absolut inte vara jävig. Han ”håller [ju] inte alls på med någon sådan här nedladdning”.

Vi får väl också se hur det går med det förslag som ligger på europaparlamentets bord där de bland annat ska rösta om vilket utslag stockholms tingsrätt bör komma fram till. I vanliga fall brukar det ju ses som aningen olämpligt att lagstiftande församlingar beslutar om vad självständiga domstolar ska besluta, så vi får väl hoppas att de plockar bort den detaljen.

Read Full Post »

KDU presenterar just nu vår nya rättspolitiska rapport. Den tycker jag känns glädjande att ställa mig bakom. Vårt tydliga fokus är på brottsoffren, de som under så lång tid har glömts bort i den allmänna välviljan och strävan efter att ”inte bara” tala om hårda straff och fler poliser.

Hårda straff och fler poliser är viktiga komponenter, men givetvis inte de enda. Att ta brottsoffrens perspektiv är så mycket mer än bara ”hårda tag”. Det handlar om att den som får en cykel stulen eller råkar ut för ett inbrott ska få sin sak utredd, att rättsprocessen fokuserar på upprättelse av brottsoffret och att medborgare ska kunna känna sig trygga på stan. Det är inte ”hårda” värden, det är medmänskliga värden.

Rapporten lägger ett tydligt fokus på familjens brottsförebyggande funktion, något som inte kan underskattas, men lyfter även upp förslag på en tydligare åtgärder för att se till att ungdomar som börjar falla in i kriminialitet inte fastnar där. T.ex. genom besväringssamtal och nolltolerans mot brott.

Men vi kräver även att ”mängdrabatten” får multipla brott ska slopas, stärkt vittnesskydd och att interner som rymmer eller fortsätter med kriminalitet medan de sitter på anstalt.

Mycket behöver göras, och det vore av godo om de fyra allianspartierna kunde bli överens om att rättspolitik måste få vara ett prioriterat område. Det kan inte låtas fortsätta i sitt förfall, och jag är övertygad om att KDUs förslag är ett bra steg på vägen.

Read Full Post »

Older Posts »