Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘antisemitism’

För den som fortfarande vill låtsas som att det inte ryms en hel del av antisemitism i det väldiga hatet mot Israel som ofta manifesteras i detta land så publicerar SvD ännu en nyhet om antisemitiska attacker. Denna gång är det någon som kastat in vad som låter som molotov cocktails i det judiska begravningskapellet i Malmö. Fler attacker, bl.a. mot judiska församlingen i Helsingborg refereras och beskrivs närmare i den artikel som jag tidigare länkat till.

Mellanösternkonfliken ger uppenbart spelrum för att lufta en antisemitism som annars inte längre är rumsren i Sverige. Med detta inte sagt att kritik mot Israel med nödvändighet är detsamma som antisemitism, men nog finns det ett sådant problem som många inte vill erkänna. Hur kommer det sig annars att svenska judar återkommande finner sig som måltavla för angrepp baserade på ”Israelfrågan”?

Addendum: En liten nyhet som jag hade missat, om ett försök att med bilbomb bränna ner synagogan i Toulouse.

Annonser

Read Full Post »

Jag läser om en demonstration till stöd för Israel i Olso som attackerats. Jag har inget tvivel om att ”motdemonstranterna” är vänsterextremister av olika slag, de samma som alltid brukar bli vansinniga över att inte alla tycker som dem, särskilt när det handlar om Israel, och som anser sig ha rätt att göra vad de vill för att stoppa avvikande åsikter från att yttras. Från TT-AFP-presset:

– Det fanns en stor aggressivitet från motdemonstranterna nästan omedelbart, säger Johan Fredriksen på Oslopolisen.

Enligt honom attackerades runt 500 proisraeliska demonstranter vid Stortinget av ett tusental motdemonstranter som ”visade mycket liten respekt för åsiktsfriheten”.

Motdemonstranterna kastade molotovcocktails, stenar och ägg och brände israeliska flaggor. Även fyrverkerier sköts in i folkmassan och bland poliserna.

– Det är fortfarande oklart om någon skadats. En polis togs till akuten men jag vet inte varför, säger Fredriksen.

Efter att ha väntat ”så länge som möjligt” använde polisen till sist tårgas och bussade de proisraeliska demonstranterna i säkerhet.

Jag har själv deltagit i två manifestationer till stöd för Israel. Den ena var en lite större sådan med ett antal kända namn som talare i Stockholm. Vid den så fick vi ha massivt polisskydd. Innan manifestationen så kom det fram vänsterfolk och fotograferade alla som var där, gammal hederlig åsiktsregistrering du vet. Under själva manifestationen så var det vänsterungdomar från alla läger, inkl. Ung Vänster, där och skrek för att försöka störa oss och hindra talarna. En hel bunt av dem försökte kasta saker på oss och anfalla de stillastående demonstranterna, men ett tjugotal poliser lyckade övermanna dem och höll dem borta.

Den andra var nu vid Israels 60-årsdag i maj. Då deltog jag i en mindre manifestation med tema födelsedagsfest som hölls på stora torget i Linköping. Den var relativt sett lugn. En vänsterextremist med polare dök dock upp, slet ner våra banderoller, skrek, betedde sig allmänt hotfullt och hotade mig. Som tidigare nämnt så står rättegång om den saken i slutet av denna månaden.

Detta är inte något unikt, utan väljer man att i Sverige idag uttrycka offentligt stöd för Israel och deras rätt att existera, så får man tyvärr mer eller mindre räkna med åtminstone lite hotfullheter, om inte direkt våld. Oavsett vad man tycker i sakfrågan så borde man kunna enas om att demonstrations- och åsiktsfrihet är värt att bevara, samt att man inte ska behöva riskera misshandel för sina åsikter. Tyvärr delas inte den ståndpunkten av stora grupper av vänsteraktivister.

Jag har tidigare nämnt de antisemitiska attacker mot judar som har genomförts i Sverige och Europa, samt skrivit ett kort inlägg om just bristen på tolerans av avvikande åsikter i denna fråga.

Read Full Post »

När konflikten i mellanöstern debatteras eller rapporteras så finns det en väldig tendens till att tala om israeler och palestinier, alternativt judar respektive palestinier som de två parterna, något som är väldigt felaktigt. De två parterna är Israel respektive diverse palestinska terroristorganisationer.

I Gaza finns det idag c:a 1,5 miljoner palestinier, varav de allra flesta inte tillhör varken Hamas eller andra terrororganisationer. Stora grupper av invånare drabbas av det som genomförs av en minoritet. Visst ska man inte ringakta det stöd som väldigt många invånare ger till terrorn, men jag tror inte heller att man ska lasta dem för mycket för det.

Israel å sin sida är en stat där c:a 1,5 miljoner palestinier är medborgare, vilka uppgår till 20% av landets befolkning. Så har det varit sedan statens grundande, och de har samma demokratiska rättigheter som alla andra medborgare. Överlag så står dessa palestinier bakom sitt land, Israel, mot terroristerna. Detta glöms ofta bort, särskilt av de som vill odla judehat, eller få detta till någon form av etnisk konflikt. Visst finns det etniska aspekter av konflikten, men det är inte de som definierar den.

Via FiM uppmärksammas jag på ett citat av Salim Joubran, den första araben att bli permanent domare vid Israels högsta domstol, från 1962 där han berättar om 1948 när Israel grundades och arabländerna anföll Israel:

The Arab High Command asked us to leave the country for two weeks to make the battle easier for them. They told us, ‘A cannon cannot differentiate between a Jew and an Arab. Leave the country for two weeks and you will come back victorious…’ I heard the Haganah microphone asking the Arabs to remain and live peacefully with their Jewish brethren. The late Jewish Mayor of Haifa also asked us to go back to our homes. The Histadruth, our trade union, was distributing leaflets asking the Arabs to come back. I still have that leaflet.

Tro inte heller att det är en irrelevant aspekt vilka parterna i konflikten är. Den senaste tiden har varit full av antisemitiska attacker i Sverige och resten av Europa. Judar hotas och attackeras. Antisemitisk propaganda sprids brett.

Read Full Post »

Jag lyssnade för en stund sedan på P1 där man hade någon programpunkt ang. att FNs deklaration om de mänskliga rättigheterna idag fyller 60 år. Man fick då höra två korta klipp från ettårsfirandet i FNs generalförsamling 1949. Först Eleanor Roosevelt och sedan FNs dåvarande ordförande för generalförsamlingen José Acre. Det var klippet från den senare som fick mig att reagera lite. Man får höra slutet på hans anförande där han avslutar med ”this [declaration] makes people see that that the UN stands for … something”. Efter en halvsekund eller så så kompletterar han med ”for them.”, men under den halvsekunden så han jag fundera över hur ordföranden för generalförsamlingen kan stå och så uppgivet deklarera att han inte vet vad FN egentligen står för.

I dag skulle jag hävda att något sådant vore mycket förståligt, men på årsdagen av FNs MR-deklaration? Då om någon gång måste man väl ha kunnat tro på att FN faktiskt stod för något. Nu visade det sig visserligen att han inte alls sa det jag ett kort ögonblick tyckte det lät som, något som visade sig så kort som en halvsekund senare.

Men tanken stannar kvar. Vad står egentligen FN för? Det är en organisation som inte kan stoppa folkmord, för det gillar inte diktaturerna, där de som ska bevaka de mänskliga rättigheterna är desamma som kränker dem, där det enda land som man konstant lyckas enas om att fördöma är Israel – detta för att alla diktaturer kan enas om att judar, det är inget de gillar.

Tanken med FN var bra, men vad står det för idag? Som jag ser det så skapar organisationen mer illusioner och falsk tro på att något ska hända än något verkligt. Den bidrar alltså till att motarbeta alternativa lösningar på de ursprungliga problemen, genom att ställas som den ”rättmätige” motpolen till allt annat. Är det verkligen rimligt att hänskjuta någon form av moraliskt ansvar till en organisation i vilken en majorietet är diktaturer? Där Kina har veto över alla försök att göra något konkret? Nej, det är nog dags att börja leta efter livbåtarna och fundera över varåt färden nu ska gå.

Read Full Post »