Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘betyg’

Lars Anders Johansson skriver mycket bra på Correns ledarsida idag, under rubriken ”Normlösheten är boven”. Han inleder med beskrivningen: ”Svenska ungdomar mår allt sämre. Problem med oro och nedstämdhet bland unga har fördubblats de senaste decennierna och andelen som äter psykofarmaka ökar. Individuella programmet är gymnasieskolans största program. Självmorden ökar, störst är ökningen bland unga flickor.

Detta är ett problem som ofta omtalas idag, men sällan med annat än plattityder som inte har mycket koppling till verkligheten. Precis som ledaren skriver så har inte kraven på unga ökat, utan snarast minskat, vad gäller krav från tidigare självklara källor. Skolan, föräldrar och omgivande samhälle ställer idag allt mindre krav på unga i vardagen. Istället har media tillåtits ta över rollen som normskapare, med orealistiska idealbilder om att vara bäst på alla områden som resultat.

Alla människor behöver ett ramverk av normer för att leda dem genom livet, och framförallt genom ungdomsåren. Om de naturliga instanserna för förmedlandet av dessa normer, genom att dessa ställer tydliga men realistiska krav, drar sig tillbaka, ja då finner människor nya vägar att få normerna och kraven. Idag handlar det ofta om den bild av människor som media förmedlar, men även för vissa grupper om en intern moral inom gäng och subkulturer. Auktoriteter är något nödvändigt och bra för människans mognad och utveckling, men av detta följer inte att alla auktoriteter är bra.

För min del kopplar jag gärna detta till frågan om betyg tidigare i skolan. Från motståndarhållet beskrivs detta gärna som att ställa allt för hårda krav på små barn. Intressant är dock att det är just svenska ungdomar, med exceptionellt sena betyg som känner sig mest stressade över dessa, medan barn och ungdomar i länder med mycket tidigare betyg känner en klart mindre press av dem.

Det handlar om att realistiska, men tydliga krav som faktiskt har relevans för den som de ställs på stärker människan, medan avsaknaden av sådana gör det lätt att anamma kravbilder från t.ex. media som varken är relevanta för den enskildes situation av idag (men kanske till viss del kommer vara det om många år) eller är nedbrytna på kortsiktiga mål. Att dessa krav anpassade efter barnets utvecklingsnivå har ersatts av allmänna mål som, om de alls kan uppnås, endast är uppnåbara oftast årtionden efter att barnen tar till sig dem är inte svårt att förstå ha utvecklats till en uppgivenhet och känsla av misslyckande.

Personligen tror jag att mer än bara den psykiska situationen hos unga kan, åtminstone till del, förklaras med just detta. T.ex. viljan hos allt yngre barn att se ”sexiga” ut och behovet hos vissa grupper att tillhöra gäng av olika slag. Tvärt emot vad vänstern kräver så är lösningen på ungdomars problem inte att minska kraven på dem, utan att ställa tydligare krav som är mer realistiska för dessa att kunna uppnå.

Annonser

Read Full Post »

När man ser SvDs presentation av nyheten att Stockholms kommun inför betygsliknande omdömmen i alla kommunala grundskolor så får man en tydlig illustration om hur vänstervriden debatten i Sverige ofta är, och särskilt hur vinklade medier ofta är. Detta ska alltså vara den borgerligaste rikstidningen, men väljer att publicera en serie artiklar om hur hemskt det är att detta genomförs.

En artikel om själva ämnet, där de givetvis letar upp en pedagog som får utala sig om att betyg inte hjälper alla och att ett barn inte skulle förstå att betyget handlar om dettas kunskap, samt att det ju är att skolan stärker elevens självförtroende, inte betyg, som är det viktigaste. Har någon sagt att skolan inte ska jobba med båda två?

Efter det en artikel där en liten flicka får berätta hur konstigt det känns att hon ska få betyg, och hennes mamma som får förklara att detta tror hon inte på.

Vi vet att svenska elever sticker ut i mängden genom att de känner större betygspress på sig, samtidigt som de lär sig mindre och får betyg senare än andra länder i vår omgivning. Är då slutsatsen att felet ligger i betygens existens, eller att de kommer för tidigt? I de flesta länder är betyg tidigt något självklart, och där ser man den mycket viktiga positiva effekten: man kan faktiskt få ett verktyg att kunna ta tag i och hjälpa de elever som har det svårt. Samtidigt så är det något naturligt att man får betyg, då blir det inte lika stressande när man helt plötsligt i slutet av högstadiet ska få sitt första betyg som det har varit tidigare.

Hela denna debatt är en del i den sjuka, egalitära uppfattning som regerar i Sverige: ingen är bättre än någon annan på något, och är den ändå det så ska man inte avslöja det för någon. Jag ser inte det hemska i att människor är olika, att vi alla är unika, med unika färdigheter och förmågor. Istället ser jag i detta något positivt, något som bör uppmuntras och lyftas upp. Vi är bra på olika saker, och kan därför komplettera varandra. Mänsklig gemenskap bygger i mycket på just detta beroende av andra, att vi inte själva är bäst på allt utan behöver hjälp av andra som är vårt komplement.

Samma fenomen orsakar de konstiga statistikbaserade uppfattningarna om jämställdhet som vi ständigt plågas av. Jag menar resonemang av typen: det är ju färre än 50% kvinnor bland brandmännen, då måste de förbättra sitt jämställdhetsarbete genom att sänka antagningskraven till brandmansutbildningen, för anledningen måste vara diskriminering. Snälla nån, jag ser fullt rimliga anledningar att fler män än kvinnor klarar styrkokrav inför en brandmansutbildning, det fulaste av allt: människor är olika. I det här fallet består olikheten i att män i genomsnitt är en bra bit starkare än kvinnor, vilket naturligtvis avspeglas även i yrken som kräver styrka. Sen för att ingen ska försöka sig på den poängen: nej, i genomsnitt betyder inte att alla män är starka och att alla kvinnor är svaga, det är jag själv ett bra bevis på.

Read Full Post »