Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Böcker’

jrrt_logoGenom de filmer som lanserades för något år sedan så skapades ett större intresse för J.R.R. Tolkiens boktriologi Sagan om Ringen. För den som ser på statistiken över biobesök så är filmernas lansering väl synlig. Det som visserligen ibland lyftes upp men inte så väldigt ofta diskuterades var Tolkiens budskap med boken.

Han var själv stark motståndare mot alla former av allegoriska läsningar, men inkluderade uppenbart budskap i enlighet med sina egna uppfattningar i böckerna. Böckerna har givetvis en mångfald av teman, så som varje mytologi, en form som han medvetet sökte eftersträva. Att ett av de viktigaste teman i boken var tydligt konservativt är dock tveklöst.

Böckerna inleds med den ganska idylliska skildringen av Hobernas liv i Fylke, och mot slutet så skildras det som känslomässigt blir något av det värsta i serien, när denna idyll invaderas och förstörs av de onda makterna. Denna konflikt är de tydligaste illustrationerna av ett genomgående tema.

Fylke är en idealbild av det gamla England, och ondskans makten visar upp de värsta sidorna av industrialiseringen. Tolkien sörjde över det gamla Englands pågående och i allt högre grad fullföljda bortgång, att industralisering och urbanisering ersatte naturnära småsamhällen med anonyma och färglösa industrisamhällen. Över hur det traditionella livet och dess lugna lunk ersattes med ett mer hektiskt och produktionsinriktat liv.

shire1Han var inte någon framstegsfiende per se, eller emot förbättrad levnadsstandard. Men han sörjde över det vackra och värdefulla som offrades på vägen dit. Han sörjde över när naturen skövlades för dess råvaror, när träden höggs ner för att bli bränsle och när luften förorenades för att driva maskinerna. För dessa industrialismens effekter hyste han ett djupt förakt.

Han upprördes över när den familjära miljön och gemenskapen människor mellan byttes ut mot en instrumentell syn på människan och över den massmänniska som det moderna samhället i allt högre grad baserade sig på, och utifrån vilken ett stort krig rasade runt omkring honom och människor offrades för påstått högre ändamål.

Buskapet är ett djupt konservativt sådant, liksom Tolkiens syn i stort. Den typ av konservatism som kanske inte vet vart man vill, men som ser hur viktiga värden låtes falla till föga och hur människans värdighet förnedras, och då inte kan vara stilla. Den typ av konservatism som uppskattar den goda vi har i livet och som ser med skepsis på allt som nedvärderar eller förnekar människans inneboende värdighet.

(Tidigare publicerat på Tradition & Fason)

Read Full Post »

lovecraft1934Jag tycker att skräckförfattaren H. P. Lovecraft (1890-1937) är väldigt bra. Faktum är att jag har hans samlade verk i en av bokhyllorna i mitt sovrum. Har även en bunt DVD-filmer baserade på hans verk, detta trots att deras kvalitet är minst sagt tveksam. Upphovsrätten till hans verk gick ut i EU vid senaste årsskiftet. Situationen är dock lite mer osäker vad gäller upphovsrättssituationen i förenta staterna. Ingen vet egentligen säkert vem som har upphovsrätten till de verk som har publicerats efter 1923, eller när/om upphovsrätten på dem har gått ut.

Jag får nu helt säkert ladda hem en digital kopia av hans verk så länge som jag befinner mig inom EU. För exakt ett år sedan hade det varit ett brott så grovt att regeringen vill luckra upp rättssäkerheten för att kunna komma åt det. Hade jag å andra sidan laddat hem en kopia av samma verk för fyra år sedan så hade det varit lagligt att göra för eget bruk, dock hade man kunnat straffa den som satt i andra änden av kabeln. Troligen är det inget lagbrott om jag gör detsamma när jag befinner mig i USA sedan april i år, men möjligen är det ett brott, ingen vet säkert. Kanske var det helt lagligt även innan april, men återigen så är det ingen som vet säkert.

Att veta vilken kultur som är lagligt att ta del av är alltså inte alltid det enklaste, men egentligen tycker jag att två andra frågor är mer intressant:a kommer Lovecraft bli uppmuntrad att skriva fler verk 71 år efter sin död om det visar sig att jänkare inte får ladda hem en kopia av hans tidigare verk, och på vilket sätt hade jag orsakat honom skada om jag förra året hade laddat hem en kopia på de verk som jag alltså även har i vanligt klassiskt pappersformat?

Read Full Post »

Ying Toijer-Nilssons recension av årets skörd av historiska ungdomsromaner är glädjande. Även om man kan hålla med skribenten om att citat som ”Den tid vi lever i kommer en dag att kallas Den mörka medeltiden.” är mer än lovligt anakronistiska och skapar en känsla av att författaren inte har försökt skapa en trovärdig fond för sin bok, så upplever jag artikeln som övergripande positiv och lovande. Övriga recenserade författare verkar ha lagt mer ansträngning på efterforskning innan pennan sattes till pappret. Inledningens budskap var det som gjorde mig intresserad av att läsa igenom artikeln:

Det gamla äventyrsbegreppet tycks ha kommit till heders igen, konstaterar Ying Toijer-Nilsson efter att ha läst flera av årets historiska ungdomsromaner. Sociala frågor är borta till förmån för pilgrimsfärder och samurajer.

Mer än något annat anser jag att ungdomsromaner bör fylla funktionen att fängsla läsaren och locka denna att söka vidare bland litteraturen, för att hitta fler sådana spännande upplevelser av det slag som romanen oöverträffat kan leverera medan filmen endast kan eftersträva. Romaner med djupare sociala perspektiv och med ambitioner om att leverera bilden av vanligt folks situation i historiern är inget jag fnyser åt, utan kan vara både givande och positivt, men jag tror inte att det är den typ av litteratur som främst bör riktas mot ungdomar som håller på att etablera sina framtida läsvanor.

Ännu 2004, då jag sist gick igenom aktuella historiska romaner, dominerade de tillbakablickande indignationsskildringarna av ett fattig-Sverige, präglat av fördomar, orättvisor och förtryck.

Jag har trott att skönlitteraturen inte längre kopplade historia till äventyr och att krigarbedrifter avglorifierats. Men i år har det gamla äventyrsbegreppet kommit till heders igen. Spänningen är viktigast.

Nog kan man leverera samhällskritiska böcker i historisk miljö där känslan av äventyr fortfarande blir drivande för läsaren. Maria Gripes skuggserie kommer osökt till tanken, även om den skildrar en historisk epok klart mer närliggande vår egen. Och en spännande bok behöver inte vara episk. Det finns dock en avsevärd fara i att man i sin vilja att skildra en socialrealistisk miljö förlorar just den känsla av äventyr och spänning som effektivt drar in läsaren och hindrar den från att lägga ner boken innan sista sidan är passerad.

Det är bra om böcker av alla slag produceras, smaken skiljer sig åt, så även i ungdomen, men äventyret som drivkraft och form får gärna ta sig en renässans även i den historiska ungdomslitteraturen. Jag tror inte att det är för intet som såväl Harry Potter som diverse mer eller mindre episka fantasyböcker fångar så många unga läsare och sedan förhoppningsvis håller dem kvar i litteraturens garn även framgent.

Read Full Post »

Som de flesta troligen har märkt så har ju latinet idag nästan försvunnit helt som aktivt använt språk. Ska man finna en plats där språket används aktivt och regelbundet får man troligen ta en tur till Vatikanen. Det är sorgligt att den långa tradition av användande och utvecklande av latinet i stort sett har upphört även inom akademin. Idag är det inte ovanligt med historiker som inte förstår det språk på vilket gångna tiders texter huvudsakligen är författade, och genom att latinet nu till stor del bara är en akademisk disciplin och inte ett aktivt använt språk så försvåras förståelsen av alla de texter på nylatin som har författats fram till tämligen nyligen.

Det finns dock en del roliga undantag. Från YLE i Finland kan man avnjuta webbradiosändningar på latin, och de två första Harry Potter-böckerna finns översatta till latin. Rubriken på detta inlägg är den idag tämligen kända inledningsmeningen av första Potterboken, men från den latinska utgåvan. Något man kan fråga sig är ju dock hur det kommer sig att Vatikanens hemsida är så tom och tråkig på latin, trots att det är dess officiella språk. En komplett sida innehållande en massa info och texter finns på sex moderna språk, medan den latinska sidan har lämnats efter.

Read Full Post »