Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘fildelning’

Karl Sigfrid noterar att det skadestånd som Joel Tenenbaum dömts till för att ha fildelat 30 låtar, $675 000, och som RIAA anser vara en rimlig kompensation för den mängden fildelning, är lite orimligt. Om 30 låtar har orsakat så mycket skada så har den totala fildelningen av musik, c:a 40 miljarder låtar per år enligt IFPI, orsakat en skada som är 30 000 gånger större än marknaden för CD-skivor var på sin topp.

Än mer intressant är att notera vad det skulle motsvara som andel av världsekonomin. Om en låt orskar en skada på $22 500 så orsakar alltså all fildelning en skada på $900 000 000 000 000, dvs $900 biljoner. Världens samlade BNP var $65 610 000 000 000 år 2007, dvs $66 biljoner.

Fildelningen av musik (nota bene att film m.m. inte är inkluderat) orsakar alltså en skada för musikbranschen som uppgår till 13,7 ggr världens totala BNP om man antar att de påståenden om skada som deras representanter lyfter fram är rimliga. Jag för min del tillåter mig att tvivla.

Då har vi inte ens talat om vad resultatet skulle bli om man applicerade samma formel på skadeståndet som Jammie Thomas-Rasset dömdes till, $1 920 000 för 24 låtar. Även det ett resultat som RIAA anser rimligt. Det blir $3 200 biljoner för alla fildelade låtar. Vilket motsvarar 48,8 ggr världens BNP år 2007…

Jag kan inte annat än avsluta med att citera Sigfrids slutpoäng: ”Att lobba fram vansinnig upphovsrättslagstiftning är en mycket lönsam affärsmodell.”

Read Full Post »

Ett nytt domstolsutslag i Spanien har bekräftat det som redan tidigare gällde, att icke-kommersiell kopiering av upphovsrättsskyddat material är tillåten för eget bruk. Det som så många i Sverige tror skulle vara så revolutionerande. Till del så gällde detta även i Sverige så sent som 2005, innan man kriminaliserade nedladdning.

Faktum är även att detta i allt väsentligt bara är den situation som rådde även här innan internet, då ar upphovsrättslagar något berörde företag och kommersiella användare. Vanligt folk kunde använde och kopiera material i princip fritt genom bl.a. det undantag som alltid har funnits i svensk lag om att du får sprida kopior till familjen och dina nära vänner.

Det påstås ibland att det inte skulle vara möjligt med legaliserad fildelning eftersom vi är bundna av internationella avtal. Men dessa avtal om upphovsrätt stadgar inte att icke-kommersiell kopiering ska regleras eller kriminaliseras, något som fallet Spanien sätter fingret på.

De internationella upphovsrättkonventionerna reglerar de kommersiella aspekterna och de ideella rättigheterna förknippade med ett verk. Privat kopiering ämnas inte täckas av detta.

Read Full Post »

Det finns en djup generationsklyfta i fildelningsdebatten, ingen tvekan om den saken. Det är enkelt för den ena sidan att hävda att de gamla helt enkelt inte begriper något av det nya, samtidigt som ”de gamla” kontrar med att påstå att de unga bara vill ha allt gratis. Egentligen är nog ingen av dessa ståndpunkter helt korrekt, men heller inte helt inkorrekt.

Utan tvekan är det ett problem att många på antipiratsidan inte förstår tekniken eller den nya verklighet som nätet har skapat för ungdomars vardag. Det finns samtidigt en viss sanning i påståendet att piraterna vill ha allt gratis, men kanske inte riktigt som de menar som hävdar det.

Nya omvälvande teknikförändringar leder till stora skiften i hur människor hanterar kunskap och kultur. I det avseendet så är inte fildelningstekniken så annorlunda mot introducerandet av tryckpressen, fotografiet, den inspelade musiken och rörliga bilden eller möjligheten till ”time-shifting” genom videobandspelare och kassettband. De är alla tekniker som på ett radikalt sätt öppnade nya sätt att använda och tillägna sig kunskap och kultur.

När tryckpressen var ny så försökte en del förgäves förbjuda den för att stoppa det okontrollerade masspridandet av skrifter, och tekniker som vi idag finner vara självklara var inte det i sin egen tid. Frågan om inte fotograferande av en byggnad eller ett konstverk bröt mot ägarens ensamrätt till detta hade inte en helt självklar lösning även om vi idag anser det naturligt att få fotografera tämligen fritt utan att betala för den rätten.

Det fanns uppriktig oro från de som livnärde sig på den gamla tekniken att den inspelade musiken skulle konkurrera ut musikerna genom att göra dem näst intill betydelselösa för avnjutandet av musik. På samma sätt var många inom musik- och filmindustri övertygade om att kassettband och videobandspelare skulle förstöra alla möjligheter att leva på musik och film, då det helt plötsligt blev väldigt enkelt att själv skapa kopior av verken utan kontroll från upphovsrättsinnehavare.

På sätt och vis så var både faror och förhoppningar rörande de nya teknikerna berättigade. Tryckpressen både tillgängligjorde litteratur för många fler och förenklade spridandet av subversiva skrifter. Den inspelade musiken fick verkligen till följd att mycket av den dåtida traditionen av levande musik kraftigt reducerades men samtidigt så bidrog den till en spridning och utökning av musiken av aldrig tidigare skådat slag. Möjligheten att spela in musik och tv för time-shifting bröt verkligen ner vår acceptans för den väldiga enkelriktningen hos radio och tv men skapade samtidigt grunden för hela den industri som idag säljer film för hemmabruk.

Det många inte riktigt vill acceptera är att även dagens nya teknik kraftigt kommer förändra hur vi använder och betraktar kunskap och kultur. Exakt hur det nya landskapet kommer se ut är fortfarande en fråga som i hög mån är öppen och som formas löpande. I många avseenden så börjar det dock bli tydligt. Ett sådant är att musik i allt mindre grad ses som en produkt med ett värde som paketerad handelsvara. Den blir mer och mer något som bara finns, används och omger människor mer som radio än som cd-skivor. På många sätt så genomgår tv-serier och tv-program en förändring i samma riktning, medan filmer i högre mån verkar behålla sin tidigare status.

I det avseendet så stämmer det att ungdomar vill ha saker gratis. Synen på vad det är som är en produkt att betala för genomgår en förändring som i stor mån inte går att stoppa. Det innebär dock inte att viljan till ”konsumtion” har försvunnit, eller att oviljan handlar om att skiljas från pengar. Konserter har t.ex. aldrig gått så bra som för närvarande.

Det man måste inse är att det tveklöst kommer ske, och sker, förändringar och att vissa kommer bli förlorare i dessa förändringar. När diskoteken kom så förlorade många dansband sin möjlighet att försörja sig till förmån för DJs och inspelad musik. De försvann dock inte, även om tyngdpunkten förflyttades från deras verksamhet.

Om man ska dra vissa slutsatser om förändringar så verkar försäljandet av fysiska musikexemplar vara på väg att reduceras till en mindre roll, och gissningsvis träder andra delar fram. Dels liveframträdanden och merchandise. Mer nytt är att tjänster som skapar ordning i den enorma mängden tillgänglig musik och annan kultur ter sig som något som har framtiden för sig.

Människan är dock ofta väldigt skeptisk till större förändringar vars konsekvenser inte kan överblickas. Som konservativ tror jag att den skepsisen i hög grad är sund och kan bidra till att barnet inte kastas ut med barnvattnet när världen förändras. Men det är också nödvändigt att inte låta den bli allenarådande så att man idkar kamp mot väderkvarnar. Att romantisera förändringarna och i revolutionär iver tro att de kommer kullkasta allt det som är leder ingen vart, men inte heller leder det någon vart att ignorera dem. Förändringar av liknande slag brukar bli mindre totala än förespråkarna drömmer om och ske över längre tid än de tror. Samtidigt brukar de bidra med mer och större positiva effekter än motståndarna kunde tänka sig.

Jag ser enorma möjligheter för en framtid där kunskap och kultur finns enkelt tillgängliga för var och en och samtidigt faror i den fragmentisering av samhället som i viss mån kan följa. Jag är övertygad om att mycket gott kommer komma, men har inga illusioner om att det inte kommer kosta på för de som inte kan anpassa sig efter de förändrade förutsättningarna. Faran med pirataggitatörerna är att de kan skapa illusionen av att allt kommer flyta in i framtiden utan några negativa sidor, men jag ser faran med antipiraterna som större: de bidrar aktivt till att reducera förändringstrycket på de som mest av alla skulle behöva anpassa sig. Faran är att det då, vilket redan börjar bli uppenbart, leder till onödigt mycket kreativ förstörelse under processen.

Read Full Post »

Har varit sjuk och sedan inte på humör för att skriva på några dagar, så det har blivit ett litet break här på bloggen. Jag hoppas att ingen har fått sin vecka förstörd genom denna beklagliga omständighet 😉

Under förra helgen så hade vi förbundsstyrelsemöte med KDU, under vilket jag för övrigt satt med feber. Inte det roligaste mötet någonsin. Klart roligare är att FS behandlade mitt förslag rörande upphovsrätts-/fildelningsfrågan. Beslutet blev att anta den föreslagna att-satsen, med ansatsen att behandla själva den fördjupande texten i frågan vid kommande möte, i april. Beslutet lyder alltså som så:

att kopiering av upphovsrättsskyddat material i icke-kommersiellt syfte ska vara tillåtet

Sedan tidigare så anser KDU att lagändringen från 2005 som gjorde nedladdning förbjuden måste upphävas då den inte är rimlig eller konsekvent med hänsyn till allmänna rättsprinciper. I och med detta beslut så ställer sig dock KDU bakom tanken på att helt legalisera fildelning.

Vi anser dock givetvis fortfarande att ensamrätten till kommersiellt nyttjande av det man skapar är en viktig moralisk princip att hålla på, samt att kopiering inte ska vara tillåten för icke-offentliggjort material. Den som sprider en förhandskopia av en film innan den har haft sitt släpp ska alltså fortfarade kunna ställas till ansvar.

Det är inget beslut som har gått snabbt att komma fram till. Den första gången jag var inblandad i resonemang kring hur upphovsrättsfrågan bör behandlas av KDU var 2005, och bearbetandet av den har i olika mån pågått sedan dess. Till slut har dock vår slutsats blivit att det i realiteten endast finns en väg att gå. Dagens lagstiftning är baserad på en verklighet som inte längre föreligger och bygger på premisser som inte har visat sig stämma när de har prövats.

Det är förbundsstyrelsens ambition att denna fråga ska lyftas i samband med kommande riksmöte så att den kan behandlas även där i gängse ordning, men vi har valt att i avvaktan av detta anta den föreslagna linjen då vi inte fann det hållbart att stå på vaklande fot i denna fråga längre.

Addendum: Ett kort uttalande rörande frågan finns nu uppe på KDUs hemsida.

Read Full Post »

Jag har en skivsamling som även om den inte är enorm ändå är av relativt acceptabel nivå. Jag räknade inför detta inlägg mina skivor och insåg att jag äger 192 album, samlingsboxar räknat endast som ett album. Faktiskt klart fler än ens jag själv trodde. Vid liknande räkning har jag insett att jag äger strax över 200 filmer i köpformat, mer än 90% av vilka jag har i DVD-format.

Jag har dock inte lyssnat på någon av mina CD-skivor i en CD-spelare på åtminstone 2-3 år. Jag har lyssnat en del på några LP-skivor som jag äger t.ex. när jag diskar eller gör annat samtidigt, men primärt så har jag endast lyssnat på digital musik. Jag lyssnar dock mycket på musik som är lagrad just digitalt. Jag förstår inte varför jag ska behöva krångla en massa för att lyssna på den musik jag är intresserad av, vare sig jag vill lyssna genom min mobil eller genom en stationär musikspelare. Inte heller utifrån om just den artist som jag är sugen på att lyssna på har släppt sin musik fri eller fortfarande vill stoppa sina fans från att lyssna.

Jag äger skivan ”Vapen & ammunition” av bandet Kent. Den är dock skyddad av så kallad DRM. Det innebär att jag inte kan, utan väldigt mycket krångel, kopiera in den i god kvalitet till min hårddisk. Jag lyssnar dock numera inte alls på CD-skivor, utan endast på rippade versioner av dessa, och jag vill få in en kopia av den skiva som jag har betalat nästan 200:- för i mitt system. Det enda sätt som jag kan få en sådan kopia är dock genom att tanka hem den illegalt.

Jag erkänner öppet att jag har piratkopierat en kopia av det albumet, detta för att jag vill kunna spela den skiva som jag redan innan detta har betalat dyrt för genom den teknik som jag faktiskt använder mig av. Varför i hela friden ska jag inte ha tillgång till det som jag faktiskt har betalat för? Musikindustrin har aktivt bekämpat oss som faktiskt är dess kunder, med metoder som innebär att de versioner av produkterna som vi betalar för är undermåliga. Det är inte ett rimligt beteende av företag som verkar på en konkurrensutsatt marknad.

Read Full Post »

Genomläsningarna av regeringens proposition om IPRED-lagen börjar nu generera en del än mer förbluffande delar än de som tidigare har varit uppe. Enligt regeringen så handlar det hela bara om att du ska kunna få ett brev som lite snällt ber dig att sluta, alternativt få försvara dig i domstol om det skulle vara gå riktigt illa.

Även om man accepterar regeringens beskrivning så innebär det fortfarande att privatpersoner måste lägga ut stora belopp i advokatkostnader utan att det har presenterats några bevis för att man är skyldig, samt att privata företag i praktiken får större befogenheter än polisen, trots det faktum att man smyger in ändringa av även polisens befogenheter i slutpropositionen.

Intressant är att notera de ytterligare åtgärder som lagen tillåter: den som anklagar en internetabbonent för upphovsrättsintrång kan innan den personen ens har givits möjlighet att försvara sig få en husransakan genomförd av kronofogden, samt intressantast spärra alla den anklagades tillgångar innan anklagelsen ens meddelas denne.

Läs det igen: man får frysa alla tillgångar för den som är anklagad, innan den ens har blivit informerad om att den är anklagad. Detta är alltså ett brott som endast ger böter, dvs detta är verktyg som polisen aldrig skulle få tillgång till, och aldrig borde få tillgång till. Det är verktyg man använder mot de grövsta brottslingarna, som terrorister, där man tror att det är en överhängande risk att de flyr landet. Förutom att nu ska det även kunna användas mot den som har sett på en film utan tillstånd.

Jag skulle vilja att någon av mitt eget partis riksdagsledamöter förklarade på vilket sätt den anklagade har kvar någon rättssäkerhet om staten inte erbjuder någon rättshjälp, dvs man måste betala alla sina egna advokatkostnader, samtidigt som man fryser alla den anklagades tillgångar innan den ens har blivit informerad om anklagelsen? Och detta i en process då bevisbördan i allt väsentligt kommer ligga på den anklagade.

Detta är alltså vad IFPI kan få göra med den nya lagen: hävda (med låga beviskrav) att ett visst IP-nummer har fildelat, få ut vem som står på abbonemanget (dvs inte vem som har använt det), frysa alla dennes tillgångar, skicka ut ett brev med ett större peningkrav som ska betalas snarast. Den anklagade har ju nu inga tillgångar och kan inte betala detta (eller mat för den delen). Det går då till en rättsprocess där den anklagade ska bevisa sin oskuld, och detta utan att inför processen kunna skaffa sig en advokat, den anklagades tillgångar var ju frysta om ni minns?

Lägg märke till att under ingen punkt i denna process har det behövts läggas fram några bevis på att den som utsätts för detta faktiskt är den person som har genomfört intrånget, bara att det sannolikt är ett internetabbonemang ägt av denna som har använts i intrånget…

Hur kan kristdemokratiska riksdagsledamöter ställa sig bakom ett lagförslag som så tydligt reducerar enskilda människors värde till en bricka i ett propagandaspel? Där man öppnar för att förstöra enskildas liv, och detta för att försöka kontrollera när och hur kultur konsumeras?

Mer länkar på opassande.

Read Full Post »

Regeringen lägger nu fram propositionen om IPRED. Pressmeddelandet innehåller mycket snömos men visar att man faktiskt har läst åtminstone en del av kritiken, då formuleringarna uppenbart riktar in sig på att försöka desarmera vissa angreppsvägar. De lyckas inte. Intressant är att man faktiskt väljer att nämna det faktum att denna lag är helt på regeringens eget bevåg, dvs EU tvingar inte oss till detta. Det har hävdats från somliga inom borgerligheten att det är ett EU-krav, för att på så sätt slippa ta debatten. Detta är dock helt och totalt felaktigt. EG-domstolen har fastslagit att det är helt upp till medlemsstaterna huruvida man vill införa detta då det är en så avsevärd integritetskränkning att EU inte har mandat att tvinga fram den.

Det hävdas från regeringshåll att lagen nu är ändrar så att den endast ska rikta in sig på den där gruppen storfildelare som det ständigt oreras om. Nu innebär ju dock regeln om att uppladdning per automatik är grovt nog att uppgifterna ska lämnas ut att det inte blir någon som helst skillnad i praktiken. För att ladda ner så måste man ladda upp, det är grundprincipen som gör att fildelning kan fungera så effektivt som den gör.

Samtidigt i samma fråga så har SvD nu insett att man kan kolla på hur det fungerar i våra grannländer, i det här fallet Finland. Och inte helt förvånande så är slutsatsen att IPRED-lagen inte påverkar piratkopieringen alls. Den är alltså helt effektlös för det ändamål som den sägs vara skriven för!

Socialdemokraterna har fortfarande inte bestämt sig. Enligt Eva-Lena Jansson så behöver de inte vara konkreta i denna fråga, då de är i opposition. Vad som framkommer är ju att de verkar stå bakom principen i lagen, de verkar dock ha insett att det går som bäst för dem när de inte säger flaska om vad de själva vill och följer den principen hårt i IPRED-frågan.

Piratpartisterna visar å sin sida att de har följt politiken på andra sidan pölen och lånar det famösa ”läppstift på en gris”-citatet. Christian Engström recenserar det nya lagförslaget som så: ”Det är som att måla läppstift på en gris, det är fortfarande en gris”.

Read Full Post »

Older Posts »