Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘göran hägglund’

Göran Hägglund skriver idag tillsammans med Inger Davidsson och Otto von Arnold (kristdemokrater i justitieutskottet) om att många medborgare har känt sig som en ropandes röst i öknen när de önskar att polisen ska bry sig om den vardagsbrottslighet som de har utsatts för. Även som politiker har man under lång tid fått känna sig som en vox clamantis in deserto om man har framfört den lite udda idén att polisen borde utreda brott och lagföra brottslingar, och särskilt när man har menat att ett särskilt fokus borde läggas på lokal polisnärvaro och utredandet av alla de små brott som i vardagen gör människor otrygga.

Jag kan inte nog uttrycka min glädje över att Hägglund väljer att lyfta upp och ta denna fråga på allvar. Ett samhälle kan inte i längden hålla samman om inte statens mest fundamentala uppgift utförs; att skydda medborgarna från brottslighet och våld.

Det verkar faktiskt vara så fantastiskt bra att skribenterna lyfter fram det mesta av det som jag ser som fundamentala för ett återupprättat rättsväsende i Sverige, och för att åter göra vårt land till en relativt trygg plats att vistas och bo. Ett utökat antal lokala poliser, och då patrullerande, synliga sådana. Att polisen tar även mindre brott på allvar och försöker ställa de ansvariga till rätta för sitt handlande. Kombinera detta med krav på ”snabba, verkningsfulla och om nödvändigt tuffa [reaktioner från samhället]”!

Det är dagar som denna jag är riktigt glad att vara kristdemokrat. Efter det förfall som våra rättsvårdande myndigheter har varit i under lång tid så är det på tiden att några politiker vågar ta bladet från munnen och erkänna det som vanligt folk är helt på det klara med: det är ett orättvist samhälle som inte gör sitt yttersta för att straffa den som kränker en annan människa, må det så handla om misshandel, våldtäkt eller något så ”enkelt” som stöld av en cykel.

Detta är en fråga som har den fantastiska kombinationen att vara moraliskt förpliktigad och samtidigt kunna ge ett större väljarstöd. Andra politiker, och kriminologer, må tjafsa hur mycket som helst om att det är elakt att straffa brottslingar. Vanligt folk vet bättre än så.

Annonser

Read Full Post »

Jag har inte ännu orkat kommentera Göran Hägglunds utspel om alkoholskatten, men känner att jag ändå borde. Jag har nämligen sätt få bättre exempel på hur man kan totalt misslyckas med att etablera en fungerande och trovärdig profil. Jag tror stenhårt på det som Göran sa i sitt almedalstal när han ville stoppa bilden av kristdemokraterna som ett förbudsparti och snarare se oss som ett moraliskt grundat frihetsparti. Tyvärr verkar det inte som att Göran riktigt tror på det själv, eller så är han bara lite förvirrad.

Han talade i sitt tal om de vanliga människorna, de som är trötta på att kulturvänstern och de sociala ingenjörerna ständigt ska lägga sig i deras liv och säga att de inte duger, att de måste ändra på sig och som vill använda förbud och regleringar för att få detta till stånd. Det är en politisk retorik som jag känner mig hemma i, en politik som inte försöker ändra människorna via staten utan istället vill göra sitt för att möjliggöra ett drägligt liv för dem.

Om man dock vill vara det partiet som står upp för dylika värderingar och ståndpunkter, vilket vi faktiskt ideologiskt är, då kan man inte någon dag senare gå ut i ett utspel för ännu mer höjda skatter på alkoholen. Tyck vad ni vill om alkoholen men att kunna ta en vin till maten, öl till helgen eller en snaps på högtider är en del av just det vanliga liv som Hägglund talar om. Vi har redan det mest restriktiva systemet för alkohol, så varför bråka om ännu mer höjda skatter?

Vi kan inte tala om att driva en politik baserad på en moralisk grund istället för förbud och regleringar och samtidigt säga att: ja, just det, det gäller ju inte på alkoholområdet. Menar vi allvar med att vi inte tror att staten kan lösa problem, utan att det istället handlar om värderingar och attityder baserade i moral, ja då kan vi faktiskt inte driva rakt motsatt ståndpunkt när det passar oss. Så enkelt är det.

Därmed inte sagt att vi måste vara de som driver på för liberaliseringar av alkoholområdet. Men vi bör inte gå ut i pressmeddelanden om höjda skatter på området, för att vi inte tror att människor skulle kunna klara av att hantera det själva.

Jag tycker Dick Erixon sammanfattar hur detta ser ut för utomstående bäst:

Det parti som inte tror att människor kan hantera alkohol, har naturligtvis ingen tilltro till människorna överhuvudtaget. Kristdemokraterna har i så fall förstatliga vad som helst. Varför inte barnens uppfostran? Om KD inte litar på att föräldrar kan köpa vin under eget ansvar, hur i helvete ska de då kunna tillförtros omsorgen om de egna barnen?

Fattar inte Kristdemokraterna att allt det som de säger sig stå för saknar varje uns av trovärdighet om de driver alkoholförmynderi?

Och jag tappar nu förtroendet för att Göran Hägglund är en hederlig person. Han står i Almedalen och ljuger besökarna rakt upp i ansiktet. Han menar ingenting av det han säger. Hur ska jag i fortsättningen kunna ta något alls på allvar när det kommer från Hägglund?

För lite mer resonemang i själva sakfrågan så rekommenderar jag Aron Modigs inlägg.

Read Full Post »

Har nyss lyssnat på Göran Hägglunds tal till kristdemokraternas riksting. Överlag så var det ett väldigt bra tal där många viktiga principiella frågor lyftes och gavs goda besked.

Till exempel så gjorde han det tydligt att fler aktörer på sjukvårdsmarkanden är nödvändigt för konkurrens, då det ju har visat sig vad som händer i ett system utan konkurrans och med statliga monopol: vi får köer och enskilda får lida för politikers ideologiska principer.

Men något som kan verka så avlägset för svensken i gemen som situationen i Iran fick bra kommentarer. Det glädjer mig att Hägglund vågar tala klarspråk och kalla en diktatur för en diktatur, samt hoppas på att detta är början till slutet för den teokratiska regimen.

Vi vet inte vad som kommer att hända i Iran, men vi kan vara säkra på att det nuvarande systemet lever på lånad tid. Liksom världens alla andra kvarvarande diktaturer eller halvdemokratier.

Men för mig så var något av det mest glädjande att Göran tydligt markerade att han förstår kritiken rörande den personliga integriteten och inser problematiken med alla de förändringar och lagändringar som gjorts, även om det stundvis var lite undflyende. Nu får vi bara hoppas att det får konkreta effekter i regeringen och i den utredning om personlig integritet som partiet ska genomföra.

Vi har på kort tid skapat ett samhälle där möjligheterna till övervakning tar sig många nya uttryck. Det handlar om kameror, register och alla de elektroniska spår vi dagligen lämnar efter oss.

Han talade även en del om vikten att skydda vårt kulturarv, och hur mycket av det nu förfars av olika anledningar. Av vilket har lyfte upp den förstörelse och förfulelse av våra stadsmiljöer som alltjämt fortgår. Man kunde nästan tro att han hade läst denna blogg 🙂

ramåtskridande behöver inte vara synonymt med förfulning. Det är inte säkert att hus från 17- och 1800-talen vid centrala torget måste rivas för att ge plats åt en stor försäkringskassa i betong. Bredvid ett varuhus i kolossalformat. Det är inget tvunget sätt att utveckla en stad. Under några år förstördes enorma mängder svensk kulturhistoria. Och de värsta avarterna av det nya som tog plats väcker fortfarande sorg hos de som minns hur det en gång såg ut.

Även tydliga skrivningar om moral fick plats:

I Sverige har vi alltsedan tjugotalet plågats av den akademiskt uppfunna värdenihilismen. Alla värden förklarades vara utan allmängiltighet och bara uttryck för den enskildes tillfälliga tycke. I mångt och mycket har företrädarna för denna moralsyn kommit att vara kristdemokraternas huvudmotståndare ända sedan vårt bildande. Och är det, vill jag påstå, än i dag. Denna sorts konflikt berör grundvalarna för det goda samhället och därför har vi kristdemokrater ställt oss i konfliktens mitt. Och där har vi ofta fått stå ensamma.

Mycket mer positivt kan återfinnas, men detta är några av de höjdpunkter jag vill lyfta fram.

Read Full Post »

Sitter och lyssnar på Göran Hägglund som talar på Kristdemokraternas kommun- och landstingsdagar. Han presenterade nyss partiets nya energipolitiska paket.

Spontana applåder bröt ut när han meddelade att vi nu kommer driva att förbudet mot att bygga nya kärnkraftsverk ska avskaffas. Mycket glädjande måste jag säga.

Det var på tiden att även Kristdemokraterna insåg att kärnkraften är en helt nödvändig del av en modern energipolitik. Detta talar för att vi kanske inom en rimlig framtid kanske kan få se förslaget bli verklighet. Nu väntar vi bara på centerpartiet…

Read Full Post »

Idag har någon mycket ovanligt hänt. Christer Sturmark (Humanisterna), Anders Arborelius (Katolska Kyrkan), Sten-Gunnar Hedin (Pingst) med flera skriver en gemensam Brännpunktare, och de är överens i sak! De skriver gemensamt om ett kompromissförslag i äktenskapsfrågan som innebär att staten reglerar ett rent juridiskt avtal om samlevnad, och kyrklig vigsel då blir ej juridiskt bindande. Denna samlevnadslag skulle då vara könsneutral, för att homosexuella par inte ska behöva få ett annat ord använt om sina juridiska samlevnadsförehavanden. Effekter skulle bli att kyrkorna skulle bli fria att själva definiera sitt äktenskapsbegrepp, och man slipper mycket av de absurda kraven på att kyrkorna ska tycka rätt (och därmed basta!)

Jag anser själv att det bästa vore om det klassiska äktenskapet kvarstod i lag med den därav följande särställningen det får, och att lagen sedan öppnas upp för civilrättsliga avtal rörande samlevnad. Då markeras äktenskapets särställning, samtidigt som staten inte lägger sig i och reglerar all annan samlevnad. Då kan homosexuella par, sambos, kombos, mambos och alla andra varianter som kan kommas på få bestämma själva hur och i vilken grad de vill ha juridisk reglering av sin samlevnad, oberoende av ifall den är romantisk eller endast praktisk. Nu har jag ju dock inga illusioner om att jag kommer få som jag vill i denna fråga, utan man får anpassa sig efter verkligheten. Utifrån verkligheten så tycker jag att förslaget i artikeln är rätt bra.

Det intressanta är ju dock att detta förslag är nästan precis det som Göran Hägglund har lyft upp som ett förslag till kompromiss för att möjliggöra en överenskommelse inom regeringen. Detta noteras dock bara mycket försiktigt i en mening, medan man i inledningen av artikeln verkar vilja få det till att alla partierna i regeringen har låst sig och att detta externa förslag skulle behövas för att lösa låsningen.

Den låsning som finns är inte från kristdemokraterna, vi inser att vi inte kan få som vi vill och försöker då i denna fråga precis som i alla andra hitta en lösning som alla fyra allianspartier kan vara överens om. Någon liknande vilja till samarbete syns dock inte från de andra allianspartierna. Där står man på sig, inget annat än statligt reglerat könsneutralt äktenskap kan accepteras. Att staten lägger sig i mindre av hur människor lever är nämligen djupt oliberalt. Som liberal är det viktiga inte vad du tillåts, utan att staten uppmuntrar detsamma. Eller?

Jag är inte liberal, och tycker följaktligen inte att det är självklart att staten alltid ska hålla sig neutral till hur folk lever sina liv, dock att den hållningen är en god utgångspunkt i de flesta frågor. Om jag får välja så ser jag hellre att staten håller händerna borta från viktiga områden än att den går in med tokigheter och negativ påverkan. Erfarenheten säger också att det väldigt ofta blir just tokigheter som kommer när politiker ska påverka saker, och min grundläggande reflex blir därför att det är säkrast att de för det mesta inte lägger sig i alls. Jag kan därför acceptera den föreslagna kompromisslösningen, dock inte förslagen om att i övrigt behålla äktenskapslagstiftningen, men göra den könsneutral.

Det är fascinerande att den enda fråga som Reinfeldt och de liberala allianspartierna inte verkar kunna tänka sig att komma överens i alliansen om är en där alternativet är att välja en kompromiss som är mer liberal än ursprungsförslaget. Om man nu ska ge upp den grundläggande principen i samarbetet, att alla partier ska kunna stödja förslagen som läggs, vore det inte smakfullt av så kallat liberala partier att göra det till förmån för ett mer liberalt förslag, inte för ett mindre liberalt sådant?

Read Full Post »