Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘liberalism’

Roland PM fortsätter på sina trevliga resa av att skriva intressanta inlägg om vad kristdemokraterna bör göra, och nog tycker jag han har rätt i det mesta han skriver, även i sitt senaste inlägg i SvD. Mer talande är dock LUF:s nye ordförande Adam Cwejmans blogginlägg där han förklarar dels att Alliansen inte kan innefatta ett kristdemokraterna som står upp för våra grundvärderingar och dels att det där med socialliberal paternalism uppenbarligen inte är framträdande inom t.ex. folkpartiet.

För att ta den senare delen först så är det intressant att från det ungdomsförbund och parti som ju mycket bestämt vill driva politik för att alla barn ska till dagis, oavsett vad föräldrarna önskar, kommer kritik mot att en värdekonservativ inriktning skulle vilja bestämma över människors liv. Om Cwejman menar allvar med det han skriver så ser jag fram emot att han och LUF går ut och kräver antingen höjt vårdnadsbidrag, eller än hellre att subventionerna till förskolan slopas och pengarna går till skattesänkningar för alla barnfamiljer, så att familjer faktiskt blir fria att välja, och inte bara fria att välja det som socialliberaler tycker är rätt. Vad säger du Adam? Vill du följa i KDUs fotspår och arbeta för att frihet ska vara något som gäller alla familjer?

I övrigt så missar dagens liberaler det som lärofäder betonade: ett samhälle med frihet fungerar inte bara av sig själv. Det som gör friheten möjlig och som gör ett livet i ett fritt samhälle verkligt fritt och inte bara ensamt, fattigt, otrevligt, brutalt och kort, för att tala med Hobbes, är att människor präglas av en tydlig moral och därmed följande förtroende för sina medmänniskor.

Liberaler av idag accepterar dock inte denna del av resonemanget eftersom de är alltför lockade av den tradition, från Rousseau och framåt, som låtsas att människan innerst inne är god och inte har onda drifter. En av de viktigaste saker som brukar skilja en frihetligt konservativ från en sansad liberal är att vi förstår att den moral och det beteende mot medmänniskan som möjliggör friheten inte är självklar utan kräver uppfostran och social sammanhållning.

Om inte omgivningen upprätthåller tydliga normer om rätt och fel och om staten verkar för normer som strävar från de dygder som friheten kräver, ja då blir friheten blott en illusion oavsett skattetryck och hur smal lagboken är. Ju mindre lagar vi har desto starkare måste människors moraliska tryck på varandra vara för att se till att samhället fortsätter vara fritt.

Det innebär inte att allt detta är något som ska, eller kan, genomföras med statens makt. Staten är dålig på att bygga upp värderingar, men bra på att riva ner dem. Men staten kan aldrig vara normlös, och det är just den insikten vi måste ta till oss. Om staten skapar ett skattesystem som inte tar hänsyn till att föräldrar har en ytterligare försörjningsbörda, och som ignorerar äktenskapslagens påståenden om att ett gift par har en gemensam ekonomi, ja då påverkar det.

Jag vill ha en liten stat som inte tvingar folk att leva si eller så, men jag inser också att i det som staten gör så måste den uppmuntra ett leverne som är till frihetens fördel, och en kamp för ökad frihet från staten är inte kompatibel med att kräva total frihet från omgivningens åsikter om ens val i livet. Nog finns det mycket där det är rätt och riktigt att kämpa för att människor ska tolerera och acceptera andra för vad de är, men lurar man sig att generalisera det till att omgivningen ska acceptera i princip allt (som inte direkt skadar någon annan) ja då gräver man frihetens och samhällets grav.

Read Full Post »

Trots en hel del tendentiöst och olämpligt innehåll i artikeln, som att jämföra äktenskapslagen med apartheid så är det glädjande att även expressens ledarredaktion ser det anmärkningsvärda i att Folkpartiet ”Liberalerna” ställer ultimatum på att få köra över Kristdemokraterna i regeringen till förmån för just ett mindre liberalt förslag än det kompromissförslag som Hägglund har föreslagit.

Regeringen har kunnat fungera så bra trots att den innehåller fyra olika partier just för att man har varit tydlig med principen om att alla fyra partier måste kunna stå bakom alla förslag som regeringen lägger. Det är då fascinerande att (fp) anser att man ska kasta ut den principen och därmed faktiskt äventyra grunden för hela allianssamarbetet, och allt detta för att försäkra sig om mindre liberal politik!

Världen är bra underlig ibland, och folkpartiet tillhör något av det mest underliga i den. Om liberaler någonsin gör statskupp så är nog det mest sannolika skälet att kunna tvinga folkpartiet byta namn…

(Mitt tidigare inlägg om saken kan läsas här)

Read Full Post »

Idag har någon mycket ovanligt hänt. Christer Sturmark (Humanisterna), Anders Arborelius (Katolska Kyrkan), Sten-Gunnar Hedin (Pingst) med flera skriver en gemensam Brännpunktare, och de är överens i sak! De skriver gemensamt om ett kompromissförslag i äktenskapsfrågan som innebär att staten reglerar ett rent juridiskt avtal om samlevnad, och kyrklig vigsel då blir ej juridiskt bindande. Denna samlevnadslag skulle då vara könsneutral, för att homosexuella par inte ska behöva få ett annat ord använt om sina juridiska samlevnadsförehavanden. Effekter skulle bli att kyrkorna skulle bli fria att själva definiera sitt äktenskapsbegrepp, och man slipper mycket av de absurda kraven på att kyrkorna ska tycka rätt (och därmed basta!)

Jag anser själv att det bästa vore om det klassiska äktenskapet kvarstod i lag med den därav följande särställningen det får, och att lagen sedan öppnas upp för civilrättsliga avtal rörande samlevnad. Då markeras äktenskapets särställning, samtidigt som staten inte lägger sig i och reglerar all annan samlevnad. Då kan homosexuella par, sambos, kombos, mambos och alla andra varianter som kan kommas på få bestämma själva hur och i vilken grad de vill ha juridisk reglering av sin samlevnad, oberoende av ifall den är romantisk eller endast praktisk. Nu har jag ju dock inga illusioner om att jag kommer få som jag vill i denna fråga, utan man får anpassa sig efter verkligheten. Utifrån verkligheten så tycker jag att förslaget i artikeln är rätt bra.

Det intressanta är ju dock att detta förslag är nästan precis det som Göran Hägglund har lyft upp som ett förslag till kompromiss för att möjliggöra en överenskommelse inom regeringen. Detta noteras dock bara mycket försiktigt i en mening, medan man i inledningen av artikeln verkar vilja få det till att alla partierna i regeringen har låst sig och att detta externa förslag skulle behövas för att lösa låsningen.

Den låsning som finns är inte från kristdemokraterna, vi inser att vi inte kan få som vi vill och försöker då i denna fråga precis som i alla andra hitta en lösning som alla fyra allianspartier kan vara överens om. Någon liknande vilja till samarbete syns dock inte från de andra allianspartierna. Där står man på sig, inget annat än statligt reglerat könsneutralt äktenskap kan accepteras. Att staten lägger sig i mindre av hur människor lever är nämligen djupt oliberalt. Som liberal är det viktiga inte vad du tillåts, utan att staten uppmuntrar detsamma. Eller?

Jag är inte liberal, och tycker följaktligen inte att det är självklart att staten alltid ska hålla sig neutral till hur folk lever sina liv, dock att den hållningen är en god utgångspunkt i de flesta frågor. Om jag får välja så ser jag hellre att staten håller händerna borta från viktiga områden än att den går in med tokigheter och negativ påverkan. Erfarenheten säger också att det väldigt ofta blir just tokigheter som kommer när politiker ska påverka saker, och min grundläggande reflex blir därför att det är säkrast att de för det mesta inte lägger sig i alls. Jag kan därför acceptera den föreslagna kompromisslösningen, dock inte förslagen om att i övrigt behålla äktenskapslagstiftningen, men göra den könsneutral.

Det är fascinerande att den enda fråga som Reinfeldt och de liberala allianspartierna inte verkar kunna tänka sig att komma överens i alliansen om är en där alternativet är att välja en kompromiss som är mer liberal än ursprungsförslaget. Om man nu ska ge upp den grundläggande principen i samarbetet, att alla partier ska kunna stödja förslagen som läggs, vore det inte smakfullt av så kallat liberala partier att göra det till förmån för ett mer liberalt förslag, inte för ett mindre liberalt sådant?

Read Full Post »

Det är inte ovanligt att det fnyses lite lätt åt den politiker som vågar tala om vikten av moral i samhället. Den rätta politiska metoden är ju att tala om vad som ska förbjudas, stävjas, understödjas eller helt enkelt ses som en rättighet, inte att komma och försöka pracka på folk sina idéer genom någon förlegad moral. Är det något riktigt illa så ska det förbjudas, annars har väl varje människa rätt att göra som den vill?

Men vi kristdemokrater tillhör oftast den lilla grupp som vågar tala om att moralen i samhället normalt sett är av än större vikt än lagstiftningen för samhällets hälsa. Att det finns en poäng med att politiker använder sin plattform för att diskutera vad som är rätt och fel, inte bara var som ska vara tillåtet eller förbjudet. I längden kan man lagstifta hur mycket som helst, men lagarna är egentligen inte det som gör människor trygga utan det är det faktum att vi antar att de flesta människor vi möter dagligen har samma grundläggande moral som oss själv och därför inte kommer råna, misshandla eller döda oss. Lagarna springer till stor del ur samhällets vilja att markera mot och ytterligare reducera vissa fenomen som anses vara omoraliska.

I ett samhälle där det inte finns en grundläggande samstämmighet i moralen skulle det inte spela någon roll hur många lagar som stiftades, de skulle ändå inte kunna göra medborgarna rimligt trygga. Det kan ses på alla de platser där brottsligheten är hög: rättssamhället har svårt att kunna göra något effektivt för att minska den trots att lagen finns där. Rättsväsendet kan göra en hel del, men i slutändan måste en moralisk samsyn växa fram där man inte accepterar brottslighet för att få ett slut.

I dagens SvD kan man läsa några citat ut kvällens Uppdrag Granskning. En av de personer som säljer narkotika på nätet är intervjuad. Hans affärsidé är att sälja nya preparat innan de hinner narkotikaklassas eftersom de då är lagliga. Artikeln tar upp det faktum att han fortsatte sälja en drog efter att den hade orsakat flera dödsfall och runt 150 fall med behov av akutvård. Svaret som ges är att han inte ville slänga bort de pengar som drogen var värd:

Visst är det oerhört tråkigt att det ska vara på det sättet att folk dör, men det handlar om pengar. Man vill inte spola ner tusentals kronor i toaletten, så vi sålde slut det sista som fanns. Sen slutade vi.

Att åtgärda detta lagstiftningsvägen är dömt att misslyckas, staten kommer alltid att ligga flera steg efter de som säljer drogerna. Om man ser på moralen ur ett rättspositivistiskt sätt, dvs att det bara är fel att göra det som är olagligt och att man inte har rätt att säga vad människor får och inte får göra (”moralisera”) så länge det är lagligt, så finns det ju inget att invända mot denna killes beteende eller hans resonemang.

Här närmar vi oss det område som jag nog har allra svårast för många liberaler på: det naiva hävdandet av att allt är rätt att göra så länge man själv vill det, att andra inte har någon rätt att säga vad du ska eller inte ska göra. Gränsen för när det i allmänhet är moraliskt neutralt med olika beteenden varierar från det rättspositivistiska till ståndpunkten ”allt som inte direkt inskränker andras frihet”.

Det är ju utan tvekan de som köper och använder drogerna som gör det valet, och den som säljer kan ju inte på något sätt hävdas ha inskränkt på dennes frihet att göra valet, följdaktligen så är ju också väldigt många nyliberaler för total legalisering. För mig är det uppenbart att detta inte kan ses med bara en så förenklad frihetssyn. För mig är det uppenbart att denne 18-årige kille som säljer livsfarlig narkotika genom ett juridiskt kryphål, och som fortsätter sälja ett preparat när han vet att människor dör genom att han gör det, är moraliskt ansvarig för följderna.

Man kommer aldrig komma till en situation där rättsväsendet alltid kan straffa de som gör sådant här, men låt oss för den skulle inte låtsas som att det är moraliskt likgiltigt. Det som bör eftersträvas är att moraliska utgångspunkter blir mer självklara i samhället, att en 18-årig kille inte tycker att det är OK att orsaka andra ungdomars död för att inte förlora några tusen.

Det ska bli intressant att se programmet ikväll och se om denne kille har något mer försvar för sitt beteende, annars är det bara sorgligt och ytterligare en anledning att inte acceptera moralrelativistiska strävanden.

Read Full Post »