Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘lo’

Till en börja med så tänker jag säga att det var ett tag sedan jag skrev här. Jag tänker inte be om ursäkt för att mitt tidigare höga tempo har brutits, då det av diverse skäl har känts nödvändigt, men jag hoppas att jag kommer ha tid och kraft att återuppta bloggandet ordentligt då det ger mig själv mycket, särskilt genom de intressanta kommentarer som inkommer, oavsett om de är jakande eller polemiska.

Men för att gå till ämnet för dagen så ser jag att TT skriver, refererat av SvD och HD, att Centerpartiet vill införa ”en ny svensk modell”. Vad det handlar om är då att centern vill luckra upp delar av den svenska arbetsmarknadslagstiftningen. Fine, kör på, jag tycker förslagen låter vettiga, åtminstone i de delar som rör LAS och arbetsgivaravgifter, men jag fastnar vid ordet ”ny”.

Här levde jag i villfarelsen att själva kärnan i den svenska modellen var att parterna på arbetsmarknaden gjorde upp om villkor i förhandlingar istället för att staten gick in och reglerade vad som skulle gälla på arbetsmarknaden, men uppenbarligen var så inte fallet. Den ”gamla” svenska modellen ter sig i denna nyhetstext handla om att staten reglerar arbetsmarkanden så att parterna inte förhandlar om den?

Det centern föreslår är ingen ny svensk modell, det är ett första steg mot att återta den svenska modellen efter årtionden av socialdemokratiska inskränkningar av densamma i form av lagar om anställningstrygghet och medbestämmanderätt. Att sedan LO, och därigenom SAP, givetvis inte har något emot inskränkningar i den svenska modellen om de är till dessas fördel förändrar inte grundprincipen.

När skulle någon tidning få för sig att kalla det ett stärkande av den svenska modellen utifall riksdagen stiftade lag för att stadfästa Svenskt Näringslivs nuvarande förhandlingsposition så att de kunde kräva ytterligare eftersom de ju nu bara följer lagen? Kan någon förklara för mig på vilket sätt det ena är mer inskränkning av den svenska modellen än det andra?

Nej, låt parterna lösa sina förhandlingar utan att riksdagen lägger sig i, vare sig inblandningen sker idag eller vilar kvar från 1982, och när vi ändå håller på, skulle det inte vara trevligt att tillåta alla som tillhör ”arbetarkollektivet” att organisera sig fackligt utan att behöva finansiera socialdemokraternas partikassa? När c:a 60% av LO-medlemmarna inte vill att deras fackförening stödjer SAP så borde det kunna finnas underlag för breda fackliga organisationer där även den som inte röstar ”rätt” kan arbeta för sin sak.

Helt plötsligt blir jag sugen att återuppta KDUs kampanj ”a non-facking generation”…

Read Full Post »

Jag tycker det är intressant att jämföra effekterna av jobbskatteavdraget med ett lönepåslag, och sedan fundera över varför LO är så emot det. Om man kollar på tabellen på regeringens hemsida och räknar bakåt lite så kan man se vilken reallöneökning som avdraget innebär.

För en inkomst på 150 000 / år: 8,2% ökad inkomst motsvarande ca 11,0% i bruttolöneökning

För en inkomst på 250 000 / år: 8,1% ökad inkomst motsvarande ca 11,4% i bruttolöneökning

För en inkomst på 350 000 / år: 7,4% ökad inkomst motsvarande ca 10,6% i bruttolöneökning

Och detta är ju givetvis utifrån att man inte har fått någon vanlig löneökning, annars blir den sammantagna effekten än större. Men det kanske är helt logiskt för LO att bli frustrerad och upprörd över att dess medlemmar får sådana lönehöjningar? Vanja Lundby-Wedin kallar ofta dessa skattesänkningar för orättvisa och annat hemskt, men varför om jag får fråga mig? Hennes medlemmar tjänar ju rätt rejält på dem. Kan det vara så att hon inte riktigt kan skilja på sin roll som socialdemokrat och som LO-ordförande? Kanske dags att de gör som i Danmark och ansöker om skiljsmässa från socialdemokraterna. Tänk vilken chockerande situation, ett LO som är mer intresserad av sina medlemmars väl och ve än av att Mona Sahlin ska få kontor i Rosenbad!

Nej, jag skämtar bara. En sådan situation är ju otänkbar. Alla vet ju att valrörelser är en fackförenings främsta uppgift…

Read Full Post »

Wanja Lundby-Wedin verkar ha fått psykbryt på Arbetsmarknadsministern för att han hade mage att anklaga henne för att vara socialdemokrat. De tu möttes i en debatt, efter vilken Lundby-Wedin ursinnig skällde ut Littorin för att han inte håller åtskillnad på hennes olika roller. Hon anser givetvis inte att man kan blanda in vad hon gör som socialdemokrat med vad hon gör som LO-ordförande.

Vi andra anser nog att man får räkna med att kallas socialdemokrat när man sitter i verkställande utskottet för just socialdemokraterna, dvs är en av de allra högsta partitopparna. Att hon även har den positionen just som en direkt följd  av att hon är LO-ordförande gör det än mer orimligt att mena att andra borde skilja på rollerna.

Den dag Lundby-Wedin själv skiljer på rollerna och inte driver kampanj för partiet i sin roll som LO-ordförande, den dag som LO bryter banden till (s), den dag som de slutar lägga pengar och arbetskraft på att driva kampanj för (s), den dagen så har hon rätt att kräva av andra att skilja på roller.

Att Lundby-Wedin sedan väljer att ge utlopp för sin irrationella ilska när Littorin står med sin 7-årige son gör det bara än mer smaklöst. Jag kan förstå att hon blir upprörd över att kallas sosse, upprördhet är en naturlig reaktion när man möts av sådana otrevliga invektiv, men jag skulle vilja hävda att det inte är Littorins fel att hon inbjuder till dylikt bruk genom att göra det sanningsenligt.w

Read Full Post »

Rubriken ovan (dock utan avslutande ”est”, verbet verkar ledarredaktionen ha glömt) är inledningen till en ledare i Svd som handlar om kritiken från LO-håll mot regeringens jobbskatteavdrag. Lundby-Wedin vill att avdraget ska avskaffas, för att det är orättvist och ineffektivt. Frågan om ineffektivitet tänker jag inte befatta mig med, eftersom det för mig är självklart att det är något gott i sig att medborgarna får behålla mer av sina egna pengar. De tillhör medborgarna och om det är möjligt så ska de få behålla dem. Det är därför inte heller konstigt att avdraget endast rör de som jobbar, det är de vars pengar bekostar alla andras inkomster.

Den intressanta delen är det faktum att den nettoreallöneökning som avdraget har inneburit för löntagare, särskilt för LO:s medlemmar, vida överstiger vad LO någonsin kommer kunna få fram genom kollektivavtalsförhandlingar. Jag tycker att detta tydligt visar på ett av de stora problemen med främst LO, att de återkommande i valet mellan det som gynnar medlemmarna och det som gynnar SAP väljer SAP. Jag har återkommande gångere hört resonemangen om att samarbetet gynnar medlemmarna på sikt eftersom SAP skulle ha den bästa politiken för dem, men jag köper inte det. Det är ju fascinerande att det krävs åtgärder som försämrar för medlemmarna för att förbättra för dem.

Fackföreningar har en viktig uppgift i att stödja enskilda löntagare och ge dem råg i ryggen att våga kämpa när arbetsgivare försöker blåsa dem eller beter sig ohederligt, för sådant händer, företagare och chefer precis som andra människor finns i alla varianter, snåla och gnälliga såväl som välvilliga och generösa. Det är däremot ett problem när fackföreningar dels har monopol inom sin bransch och dels stödjer ett enskilt politiskt parti. Vill du ha möjigheten att få det stöd som fackföreningar bidrar med så har du inget egentligt val i vilket fack du ska bli medlem i, och då inte heller i om du vill ge penga-, propaganda- och organisatoriskt stöd till Socialdemokratiska Arbetarpartiet. I det aktuella fallet innebär det att många har att välja mellan fackmedlemskap eller att avstå från att stödja försök att sänka ens reallön.

Read Full Post »