Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘normer’

Lars Anders Johansson skriver mycket bra på Correns ledarsida idag, under rubriken ”Normlösheten är boven”. Han inleder med beskrivningen: ”Svenska ungdomar mår allt sämre. Problem med oro och nedstämdhet bland unga har fördubblats de senaste decennierna och andelen som äter psykofarmaka ökar. Individuella programmet är gymnasieskolans största program. Självmorden ökar, störst är ökningen bland unga flickor.

Detta är ett problem som ofta omtalas idag, men sällan med annat än plattityder som inte har mycket koppling till verkligheten. Precis som ledaren skriver så har inte kraven på unga ökat, utan snarast minskat, vad gäller krav från tidigare självklara källor. Skolan, föräldrar och omgivande samhälle ställer idag allt mindre krav på unga i vardagen. Istället har media tillåtits ta över rollen som normskapare, med orealistiska idealbilder om att vara bäst på alla områden som resultat.

Alla människor behöver ett ramverk av normer för att leda dem genom livet, och framförallt genom ungdomsåren. Om de naturliga instanserna för förmedlandet av dessa normer, genom att dessa ställer tydliga men realistiska krav, drar sig tillbaka, ja då finner människor nya vägar att få normerna och kraven. Idag handlar det ofta om den bild av människor som media förmedlar, men även för vissa grupper om en intern moral inom gäng och subkulturer. Auktoriteter är något nödvändigt och bra för människans mognad och utveckling, men av detta följer inte att alla auktoriteter är bra.

För min del kopplar jag gärna detta till frågan om betyg tidigare i skolan. Från motståndarhållet beskrivs detta gärna som att ställa allt för hårda krav på små barn. Intressant är dock att det är just svenska ungdomar, med exceptionellt sena betyg som känner sig mest stressade över dessa, medan barn och ungdomar i länder med mycket tidigare betyg känner en klart mindre press av dem.

Det handlar om att realistiska, men tydliga krav som faktiskt har relevans för den som de ställs på stärker människan, medan avsaknaden av sådana gör det lätt att anamma kravbilder från t.ex. media som varken är relevanta för den enskildes situation av idag (men kanske till viss del kommer vara det om många år) eller är nedbrytna på kortsiktiga mål. Att dessa krav anpassade efter barnets utvecklingsnivå har ersatts av allmänna mål som, om de alls kan uppnås, endast är uppnåbara oftast årtionden efter att barnen tar till sig dem är inte svårt att förstå ha utvecklats till en uppgivenhet och känsla av misslyckande.

Personligen tror jag att mer än bara den psykiska situationen hos unga kan, åtminstone till del, förklaras med just detta. T.ex. viljan hos allt yngre barn att se ”sexiga” ut och behovet hos vissa grupper att tillhöra gäng av olika slag. Tvärt emot vad vänstern kräver så är lösningen på ungdomars problem inte att minska kraven på dem, utan att ställa tydligare krav som är mer realistiska för dessa att kunna uppnå.

Annonser

Read Full Post »

Johan Lundberg gör sig i en, som alltid, välskriven text på Axess MAO-blogg lustig över en ny bok sponsrad av Friends för vilken det uttalade syftet är att stoppa mobbing. Detta genom att bryta ner elevernas normer, för en person utan normer är ju mycket mer trolig att respektera andra människor?

Den som tror att antimobbingkampanjen Friends handlar om att stoppa mobbing, genom att vädja till vissa fundamentala normer, såsom att flera starka personer inte ska slå en svag, ensam person, bör tänka om. Genom någon sorts bakvänd logik har man kommit fram till att mobbing beror på – håll i er nu: för mycket normer.

”Normen står i vägen för en elevs utveckling. (…) Ungdomarna måste få vara sig själva”. Så säger Renita Sörensdotter som intervjuas i City med anledning av en ny lärobok i skolan som uppenbarligen har som syfte att befria elever från de sista rester av normsystem som de möjligtvis härbärgerar.

I boken, som alltså har som sitt yttersta syfte att motverka mobbing, ska eleverna stimuleras till att exempelvis ”ifrågasätta varför skolans litteratur domineras av manliga, västerländska författare”. Om det p-pillerknaprande rökrutegäng som trakasserar stackars Carl-Evert som snubblar över plintar men läser Strindberg redan i årskurs sju, därmed inte får tillräckligt med argument erbjuder Sörendotters bok även ett antal ”metoder” såsom ”Jakten på Nobelpriset – Känn igen Nobelpristagaren och se vilket kön den har” – allt för att diskreditera de läsglada glasögonormarna.

Man upphör ju aldrig att förvånas över de tokigheter som presenteras som självklarheter idag. Hur kan man på allvar få fram resonemanget i sitt huvud: Vi har ett problem med att vissa barn gör saker som vi, enligt våra normer att alla människor har rätt till grundläggande värdighet, anser vara förkastligt. Deras brist på normenligt beteende ska alltså lösas genom att det lilla mått av normer som de ändå har lärs bort.

Den självklara inställningen måste ju vara att det som behövs är mer normer, inte mindre. Barn och ungdommar ska visst kunna forma sin egna personlighet, men laissez faire i uppfostran är rent vansinne. För både samhällets och den enskilda personens fromma så är det självklart av största vikt att vuxenvärlden är tydlig med vilka normer som gäller, var gränsen går inom vilken det är acceptabelt att forma sin egen personlighet och utanför vilka gränser det inte handlar om personlighet utan kort och gott om felaktigt beteende.

Vissa saker är inte OK, och det har inget med frihet eller ”att vara sig själv” att göra, det är helt enkelt grundläggande krav som såväl föräldrar som skola bör vara tydliga med. Att visst beteende, som t.ex. mobbing, trakasserier och misshandel, inte är acceptabelt. Ett av grundproblemen med såväl skolan som på många andra områden i samhället är att människor i för liten mån inser och efterlever grundläggande normer för civiliserat beteende. Att egocentrism och självtillräcklighet i många sammangang ses som norm, istället för som ett brott mot normen.

Read Full Post »