Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘rättssäkerhet’

Det börjar ju inte så bra med PirateBay-rättegången direkt. Förutom den lilla detaljen som tidigare har uppmärksammats att polisen som ansvarade för den tekniska delen av förundersökningen (och som är en av åklagarens huvudvittnen) fick en välbetald tillfällig anställning av en av de målsägande direkt när han väl hade lämnat in den rapport som ligger till grund för rättegången, eller den om att rättegången kommer hållas i en så liten sal att det inte kommer finnas mer än enstaka platser för allmänheten så trillar det nu in lite mer ”roliga” fakta.

Brokep, som är en av anklagade som driver thepiratebay, skriver om att tingsrätten kontrollerar alla media som vill reservera sittplatser under rättegången. Det de kontrollerar är inte huruvida de har pressleg, utan att de inte tycker ”fel” i skuldfrågan. Brokep citerar tingsrätten som sägande att media inte får ha ”en koppling till rörelsen” för att få en plats, dvs de får inte ha anknytning till den piratrörelse som de tilltalade tillhör. Noteras kan ju att Bonnier står som en av de målsägande, så jag antar att DN, Expressen, DI och TV4 inte heller får några platser i salen? Eller är det bara den ena sidan som inte får vara med?

Det andra som precis har dykt upp har ändå löst sig. En nämndeman har fått bytas ut p.g.a. jäv. Detta eftersom han är kompositör och är medlem i en av de organisationer som arbetar mot piratkopiering i Sverige. Själv anser han sig absolut inte vara jävig. Han ”håller [ju] inte alls på med någon sådan här nedladdning”.

Vi får väl också se hur det går med det förslag som ligger på europaparlamentets bord där de bland annat ska rösta om vilket utslag stockholms tingsrätt bör komma fram till. I vanliga fall brukar det ju ses som aningen olämpligt att lagstiftande församlingar beslutar om vad självständiga domstolar ska besluta, så vi får väl hoppas att de plockar bort den detaljen.

Read Full Post »

Genomläsningarna av regeringens proposition om IPRED-lagen börjar nu generera en del än mer förbluffande delar än de som tidigare har varit uppe. Enligt regeringen så handlar det hela bara om att du ska kunna få ett brev som lite snällt ber dig att sluta, alternativt få försvara dig i domstol om det skulle vara gå riktigt illa.

Även om man accepterar regeringens beskrivning så innebär det fortfarande att privatpersoner måste lägga ut stora belopp i advokatkostnader utan att det har presenterats några bevis för att man är skyldig, samt att privata företag i praktiken får större befogenheter än polisen, trots det faktum att man smyger in ändringa av även polisens befogenheter i slutpropositionen.

Intressant är att notera de ytterligare åtgärder som lagen tillåter: den som anklagar en internetabbonent för upphovsrättsintrång kan innan den personen ens har givits möjlighet att försvara sig få en husransakan genomförd av kronofogden, samt intressantast spärra alla den anklagades tillgångar innan anklagelsen ens meddelas denne.

Läs det igen: man får frysa alla tillgångar för den som är anklagad, innan den ens har blivit informerad om att den är anklagad. Detta är alltså ett brott som endast ger böter, dvs detta är verktyg som polisen aldrig skulle få tillgång till, och aldrig borde få tillgång till. Det är verktyg man använder mot de grövsta brottslingarna, som terrorister, där man tror att det är en överhängande risk att de flyr landet. Förutom att nu ska det även kunna användas mot den som har sett på en film utan tillstånd.

Jag skulle vilja att någon av mitt eget partis riksdagsledamöter förklarade på vilket sätt den anklagade har kvar någon rättssäkerhet om staten inte erbjuder någon rättshjälp, dvs man måste betala alla sina egna advokatkostnader, samtidigt som man fryser alla den anklagades tillgångar innan den ens har blivit informerad om anklagelsen? Och detta i en process då bevisbördan i allt väsentligt kommer ligga på den anklagade.

Detta är alltså vad IFPI kan få göra med den nya lagen: hävda (med låga beviskrav) att ett visst IP-nummer har fildelat, få ut vem som står på abbonemanget (dvs inte vem som har använt det), frysa alla dennes tillgångar, skicka ut ett brev med ett större peningkrav som ska betalas snarast. Den anklagade har ju nu inga tillgångar och kan inte betala detta (eller mat för den delen). Det går då till en rättsprocess där den anklagade ska bevisa sin oskuld, och detta utan att inför processen kunna skaffa sig en advokat, den anklagades tillgångar var ju frysta om ni minns?

Lägg märke till att under ingen punkt i denna process har det behövts läggas fram några bevis på att den som utsätts för detta faktiskt är den person som har genomfört intrånget, bara att det sannolikt är ett internetabbonemang ägt av denna som har använts i intrånget…

Hur kan kristdemokratiska riksdagsledamöter ställa sig bakom ett lagförslag som så tydligt reducerar enskilda människors värde till en bricka i ett propagandaspel? Där man öppnar för att förstöra enskildas liv, och detta för att försöka kontrollera när och hur kultur konsumeras?

Mer länkar på opassande.

Read Full Post »

Justitieministern anser att regeringen har varit snäll, ty ”vi kunde ha tagit lagen ännu längre”. Jo tack, men är det inte precis det som tanken är? Dels har vi det faktum att det kommer komma krav på ännu värre lagstiftning när denna inte har påverkat fildelningen.

Mer konkret är dock att reflektera över det faktum att den som under IPRED-lagen, IPRED1, har dömts till ett större vitesbelopp inte genom detta är fredad från att straffas åter en gång. Det är ju bara den civilrättsliga delen. De bevis som anförs för att straffa personen i det första målet kan sedan även användas för att öppna ett brottmålsärende, detta för att straffa personen en andra gång.

IPRED2 behandlas nu i EU, det är den del som handlar om just de straffrättsliga delarna. Målet är att fildelare ska spärras in i fängelse. Non bis in idem, som rubriken på detta inlägg är, är den viktiga grundprincipen för ett rättssamhälle, att ingen ska kunna straffas två gånger för samma brott. Jag skulle vilja hävda att den principen bryts i och med regeringens lagförslag.

Nu kan man givetvis hävda att det inte går emot rättsstatens principer, eftersom det rent tekniskt inte handlar om dubbla straff, endast det straffrättsligt utdömda straffer räknas dit, det civilrättsligt utdömda räknas egentligen inte som ett straff.

När man dock stadgar att de belopp som i de civilrättsliga processerna kan dömas ut inte faktiskt behöver vara satta för att kompensera en skada, utan för att avskräcka, då är det i allt väsentligt faktiskt ingen reell skillnad mellan det och straffrättsliga böter, förutom att beviskraven är mycket lägre för att döma ut det.

Det man måste fråga sig är om det är rättsstatens teknikaliteter eller dess anda som bör vara den viktigaste utgångspunkten vid politiska beslut. För mig är det rätt uppenbart att det senare väger tyngre.

Read Full Post »

För den som fortfarande tvivlar på alla påståenden om att oskyldiga kommer straffas under piratjägarlagen så är dagens Brännpunktare obligatorisk läsning. André Rickardsson skriver dels om några frågor han ställde i chatt med chefen för Universal, dvs en av dem som ska få skicka hotbrev till internetabbonenter, men han citerar även från lagrådsremissen för att ingen ska kunna missa att även regeringen tydligt klargör att det inte ska spela någon roll om man är skyldig eller oskyldig. Från lagrådsremissen:

Det krävs däremot inte att den som har gjort intrånget eller överträdelsen är identifierad. Det krävs inte heller att intrånget eller överträdelsen har begåtts uppsåtligen eller av oaktsamhet

Och från chatten:

Trådlöst: Hej jag avänder min grannes trådlösa nätverk. Blir det han som kommer att bli ansvarig för min olagliga fildelning?

Per Sundin: Det stämmer! Att idag inte skydda sitt trådlösa nätverk med tex inloggning är väldigt osmart. Mvh Per

Slutsats:

Min ”osmarta” granne, han med det trådlösa nätverket, skyddade sitt nätverk med WEP-kryptering, som jag forcerade på ett par minuter, har inte varit oaktsam men skyldig ändå.

Kombinera detta med att pengakraven som ställs inte heller behöver vara kopplade till de faktiska upphovsrättsintrång som gör att personuppgifterna lämnas ut, så är det uppenbart att lagen handlar om precis detsamma som den gör i andra länder: att kunna få skicka ut stora kravbrev till några tusen människor helt oberoende av om dessa har gjort något intrång alls. Syftet är nämligen inte att komma åt någon som har gjort ett intrång utan ett försök att avskräcka från fildelning. Nu fungerar det ju inte ens som avskräckning, så då blir det bara utpressning mot lite mer eller mindre slumpvist valda personer. Samt givetvis ett förbud mot trådlösa nätverk, med viten som kan uppgå till miljonen.

Från den plats, dvs min lägenhet, där jag nu sitter och skriver detta så kan jag nå sex stycken trådlösa nätverk, utöver mitt eget. Även om de alla är krypterade så är det ju en smal sak att bryta ett sådant skydd och använda valfri grannes internetlina. Det finns mängder med program att ladda hem som gör det åt mig. Jag kan alltså välja att använda internet genom någon annans lina istället för min egen, piratkopiera hur mycket jag vill, och skulle något företag försöka skicka hotbrev under IPRED, ja då är det ju min granne som åker dit. Och vem tror att han kommer kunna bevisa att någon annan använde hans nätverk vid den tidpunkten för att vinna målet om det går till rätten? Nej, det blir bara för honom att tacka och betala vilket belopp han än krävs på…

Read Full Post »

Nyheten om att Björn Ulvaeus har vunnit sin skattetvist och nu får tillbaka 85 miljoner kronor i tidigare inbetalad skatt är egentligen mer intressant ur ett annat perspektiv än de som pressen väljer att anlägga. Det som är det verkligt intressanta är att ta sig en funderare på hur systemet fungerar när man hamnar i tvister med skatteverket. Den vanliga principen för rättssystemet är ju att du är oskyldig tills motsatsen är bevisad, och att du vid en ekonomisk tvist blir tvungen att betala i det fall dommen faller mot dig. När du tvistar med skatteverket så är dock dessa principer helt bortblåsta. Det är i princip som om grundantagandet är att alla pengar tillhör staten, och du ska vara glad om du tillåts behålla några.

För att kunna överklaga ett skattebesked så måste du först betala in det belopp som du bestrider. Läs det igen, om du anser att skatteverket har försökt beskatta dig på ett felaktigt belopp, säg dubbelt så mycket som du äger, så får du inte bestrida detta krav utan att betala in pengarna. Och om du inte har dem? Synd för dig. Man skulle ju då kunna anta att när skatteverket inte ens behöver vänta på att få rätt innan de kan ta pengarna, att de åtminstone ska behöva bevisa att du ska betala in dem i efterhand? Glöm det, i en skattetvist så är det du som ska bevisa varför du inte ska betala, dvs varför du är oskyldig.

Ja visst, jag kan förstå en massa praktiska argument för varför det skulle bli så mycket krångel och folk som smet från skatt om vanliga rättsstatsprinciper fick gälla. Men ser man det så, då har man valt att utgå från statens synvinkel och ignorera den enskilde. Vilken glädje är det för den enskilde som kan krossas av en obarmhärtig byråkrati, att färre kan smita från skatt? I all rättsskipning i övrigt så gäller principen att hellre låta en skyldig gå fri än dömma en oskyldig, men inte när staten vill ha pengar.

Nej fram för ett regelverk som bygger på rättssäkerhet, och som sätter skyddet av den enskilde före skatteverkets vilja att sätta åt så många skattesmitare som möjligt. Människorna finns inte till för staten. Punkt.

Read Full Post »