Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘Roland Poirier Martinsson’

Roland PM fortsätter på sina trevliga resa av att skriva intressanta inlägg om vad kristdemokraterna bör göra, och nog tycker jag han har rätt i det mesta han skriver, även i sitt senaste inlägg i SvD. Mer talande är dock LUF:s nye ordförande Adam Cwejmans blogginlägg där han förklarar dels att Alliansen inte kan innefatta ett kristdemokraterna som står upp för våra grundvärderingar och dels att det där med socialliberal paternalism uppenbarligen inte är framträdande inom t.ex. folkpartiet.

För att ta den senare delen först så är det intressant att från det ungdomsförbund och parti som ju mycket bestämt vill driva politik för att alla barn ska till dagis, oavsett vad föräldrarna önskar, kommer kritik mot att en värdekonservativ inriktning skulle vilja bestämma över människors liv. Om Cwejman menar allvar med det han skriver så ser jag fram emot att han och LUF går ut och kräver antingen höjt vårdnadsbidrag, eller än hellre att subventionerna till förskolan slopas och pengarna går till skattesänkningar för alla barnfamiljer, så att familjer faktiskt blir fria att välja, och inte bara fria att välja det som socialliberaler tycker är rätt. Vad säger du Adam? Vill du följa i KDUs fotspår och arbeta för att frihet ska vara något som gäller alla familjer?

I övrigt så missar dagens liberaler det som lärofäder betonade: ett samhälle med frihet fungerar inte bara av sig själv. Det som gör friheten möjlig och som gör ett livet i ett fritt samhälle verkligt fritt och inte bara ensamt, fattigt, otrevligt, brutalt och kort, för att tala med Hobbes, är att människor präglas av en tydlig moral och därmed följande förtroende för sina medmänniskor.

Liberaler av idag accepterar dock inte denna del av resonemanget eftersom de är alltför lockade av den tradition, från Rousseau och framåt, som låtsas att människan innerst inne är god och inte har onda drifter. En av de viktigaste saker som brukar skilja en frihetligt konservativ från en sansad liberal är att vi förstår att den moral och det beteende mot medmänniskan som möjliggör friheten inte är självklar utan kräver uppfostran och social sammanhållning.

Om inte omgivningen upprätthåller tydliga normer om rätt och fel och om staten verkar för normer som strävar från de dygder som friheten kräver, ja då blir friheten blott en illusion oavsett skattetryck och hur smal lagboken är. Ju mindre lagar vi har desto starkare måste människors moraliska tryck på varandra vara för att se till att samhället fortsätter vara fritt.

Det innebär inte att allt detta är något som ska, eller kan, genomföras med statens makt. Staten är dålig på att bygga upp värderingar, men bra på att riva ner dem. Men staten kan aldrig vara normlös, och det är just den insikten vi måste ta till oss. Om staten skapar ett skattesystem som inte tar hänsyn till att föräldrar har en ytterligare försörjningsbörda, och som ignorerar äktenskapslagens påståenden om att ett gift par har en gemensam ekonomi, ja då påverkar det.

Jag vill ha en liten stat som inte tvingar folk att leva si eller så, men jag inser också att i det som staten gör så måste den uppmuntra ett leverne som är till frihetens fördel, och en kamp för ökad frihet från staten är inte kompatibel med att kräva total frihet från omgivningens åsikter om ens val i livet. Nog finns det mycket där det är rätt och riktigt att kämpa för att människor ska tolerera och acceptera andra för vad de är, men lurar man sig att generalisera det till att omgivningen ska acceptera i princip allt (som inte direkt skadar någon annan) ja då gräver man frihetens och samhällets grav.

Annonser

Read Full Post »

Roland Poirier Martinsson skriver bra och i mitt tycke helt korrekt på SvDs ledarsida om Kristdemokraterna. Han rör vid vad jag ser som partiets två problemområden i dagsläget: dels så finns en ovilja att röra vid ”hårda” frågor, och då kanske inte främst skattefrågor o.dyl. utal lag och ordning, rättsväsende. Men dels även den enorma skräck som partiets ledning ständigt uppvisar mot att sticka ut och få skit från opinionsbildare.

Han noterar att vi har enormt duktiga och sympatiska företrädare men att detta inte räcker, till skillnad mot vad en del gärna vill tro. Partiet måste även börja fundera över hur man faktiskt når väljare som kan tänkas rösta på oss. Idag verkar strategin sedan ett antal år vara en fortsättning på det som tog oss till riksdagen: slipa av kanterna och idiosynkrasierna. Det var till viss del nödvändigt för att omvandla partiet till ett riksdagsmoget parti, men idag får det som främsta effekt att allt görs för att reducera incitamenten att rösta på oss.

Visst skulle det som partiföreträdare vara trevligt om alla tyckte om oss, och ingen kallade oss för fula namn i debatten, men det enda sättet att uppnå det är att samtidigt vara totalt ointressant, dvs inte heller vara en parti som någon tycker så bra om att de väljer att lägga sin röst på det. Idag bygger vi grunden för att vara andra- och tredjehandsval hos en hel massa människor, men samtidigt förstahandsval för alltför få.

Vi måste våga sticka ut och acceptera att debattörer, såväl socialister som liberaler, kommer skälla ut oss efter noter med jämna mellanrum. De är inte vår potentiella väljarbas. För att ta ett bra konkret exempel: det finns ingen anledning att lägga krut på att marknadsföra oss som ett bra parti i HBT-frågor. För den som anser att de frågorna är det viktigaste så kommer inte kristdemokraterna vara ett val ändå. Krasst men sant.

I gengäld så finns det en hel del frågor där vi tydligt kan ta (eller marknadsföra) ledartröjan, frågeområden där vi sticker ut, men samtidigt har en bra och folkligt förankrad politik, alternativt där vi har extra mycket trovärdighet att ta striden. Jag tänker på frågor som:

  • Stärk familjen. Konkreta förslag för att göra familjers vardag och ekonomi bättre.
  • Trygghet och brottsbekämpning. Fånga brottslingarna, straffa dem och se till att vanligt folk kan känna sig trygga i vardagen.
  • Moral och ansvarstagande. Människor har ett ansvar för sig själva och sin omgivning. Solidaritet och ansvar går inte genom skattesedeln.
  • Ta strid mot genusflummet. Våga säga att statistik inte är detsamma som jämställdhet, och att könen är jämställda men att alla inte därmed ska göras till androgyna experiment.

Kort sagt frågor där kristdemokraterna kan stå starka, som är ideologiskt förankrade och där vi hamnar i konflikt med tyckare och övriga partier. Konflikter människor mellan är av ondo, konfliktlinjer i politiken är det sätt via vilket man kan attrahera nya väljare. Kristdemokratiska politiker är ofta väldigt intresserade av att kompromissa och hitta lösningar, att samarbeta kort sagt. Detta är av godo, men om man inte samtidigt vågar stå på sig och ta strid i debatten så kommer partiet inte locka nya väljare och inte heller vrida samhällsdebatten i vår riktning.

Man får inte i detta glömma klassiska frågor som sjukvård, äldreomsorg m.m., men måste samtidigt inse att detta inte primärt är frågor som får människor att vid valurnan lägga ner en kristdemokratisk valsedel. Inget parti kommer ta strid för att de vill ha sämre sjukvård eller äldreomsorg. Visst deras politik kan leda till det, men vi kommer inte kunna etablera någon rimlig konfliktlinje i sådan mån att det räcker.

De frågeområden jag räknade upp, och även de som Roland PM nämner, är däremot sådana att vi kommer få mothugg. Att tala om familjen som något positivt och nödvändigt för samhället är inte populärt i stora delar av opinionsbildarsfären. Väljarkåren är däremot något annat. Den sitter inte på SR eller Aftonbladet. Och det är väljarna vi är intresserade av. Om SR och Aftonbladet väljer att attackera oss, så bra, det leder till att vi får uppmärksamhet och att våra förslag debatteras. Då kommer vi kunna nå alla de väljare för vilka kristdemokraterna realistiskt kan bli förstahandsval.

Read Full Post »