Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Posts Tagged ‘straff’

Göran Hägglund skriver idag tillsammans med Inger Davidsson och Otto von Arnold (kristdemokrater i justitieutskottet) om att många medborgare har känt sig som en ropandes röst i öknen när de önskar att polisen ska bry sig om den vardagsbrottslighet som de har utsatts för. Även som politiker har man under lång tid fått känna sig som en vox clamantis in deserto om man har framfört den lite udda idén att polisen borde utreda brott och lagföra brottslingar, och särskilt när man har menat att ett särskilt fokus borde läggas på lokal polisnärvaro och utredandet av alla de små brott som i vardagen gör människor otrygga.

Jag kan inte nog uttrycka min glädje över att Hägglund väljer att lyfta upp och ta denna fråga på allvar. Ett samhälle kan inte i längden hålla samman om inte statens mest fundamentala uppgift utförs; att skydda medborgarna från brottslighet och våld.

Det verkar faktiskt vara så fantastiskt bra att skribenterna lyfter fram det mesta av det som jag ser som fundamentala för ett återupprättat rättsväsende i Sverige, och för att åter göra vårt land till en relativt trygg plats att vistas och bo. Ett utökat antal lokala poliser, och då patrullerande, synliga sådana. Att polisen tar även mindre brott på allvar och försöker ställa de ansvariga till rätta för sitt handlande. Kombinera detta med krav på ”snabba, verkningsfulla och om nödvändigt tuffa [reaktioner från samhället]”!

Det är dagar som denna jag är riktigt glad att vara kristdemokrat. Efter det förfall som våra rättsvårdande myndigheter har varit i under lång tid så är det på tiden att några politiker vågar ta bladet från munnen och erkänna det som vanligt folk är helt på det klara med: det är ett orättvist samhälle som inte gör sitt yttersta för att straffa den som kränker en annan människa, må det så handla om misshandel, våldtäkt eller något så ”enkelt” som stöld av en cykel.

Detta är en fråga som har den fantastiska kombinationen att vara moraliskt förpliktigad och samtidigt kunna ge ett större väljarstöd. Andra politiker, och kriminologer, må tjafsa hur mycket som helst om att det är elakt att straffa brottslingar. Vanligt folk vet bättre än så.

Read Full Post »

KDU presenterar just nu vår nya rättspolitiska rapport. Den tycker jag känns glädjande att ställa mig bakom. Vårt tydliga fokus är på brottsoffren, de som under så lång tid har glömts bort i den allmänna välviljan och strävan efter att ”inte bara” tala om hårda straff och fler poliser.

Hårda straff och fler poliser är viktiga komponenter, men givetvis inte de enda. Att ta brottsoffrens perspektiv är så mycket mer än bara ”hårda tag”. Det handlar om att den som får en cykel stulen eller råkar ut för ett inbrott ska få sin sak utredd, att rättsprocessen fokuserar på upprättelse av brottsoffret och att medborgare ska kunna känna sig trygga på stan. Det är inte ”hårda” värden, det är medmänskliga värden.

Rapporten lägger ett tydligt fokus på familjens brottsförebyggande funktion, något som inte kan underskattas, men lyfter även upp förslag på en tydligare åtgärder för att se till att ungdomar som börjar falla in i kriminialitet inte fastnar där. T.ex. genom besväringssamtal och nolltolerans mot brott.

Men vi kräver även att ”mängdrabatten” får multipla brott ska slopas, stärkt vittnesskydd och att interner som rymmer eller fortsätter med kriminalitet medan de sitter på anstalt.

Mycket behöver göras, och det vore av godo om de fyra allianspartierna kunde bli överens om att rättspolitik måste få vara ett prioriterat område. Det kan inte låtas fortsätta i sitt förfall, och jag är övertygad om att KDUs förslag är ett bra steg på vägen.

Read Full Post »

Läser att mördaren som rymde nu har återvänt, uppenbarligen på eget bevåg. Gott så, men det föranleder mig att vilja skriva om något som nämns i DNs artikel: nämligen att det inte är olagligt att rymma från fängelse. Som vi alla vet så påverkar incitament hur folk beter sig. Det inkluderar även interner på våra fängelser. I mitt tycke är det helt orimligt att man inte kan straffa den som rymmer, utan endast låta bli att avräkna dessa dagar från straffet.

Jag tycker inte nödvändigtvis att det behöver vara något särskilt hårt straff för detta, men den typ av beteende som den nu uppmärksammade internen har uppvisat, att fly för att ta sig en kortare ledighet, måste kosta mer än det smakar. Vad sägs om att för varje dag som en intern avviker från fängelse så läggs tio dagar till dennes straff, med någon form av maxtak? Det skulle innebära att det helt plötsligt inte blir ett rationellt beteende att avvika under permission, och även att staten tydligt markerar att detta inte är acceptabelt.

Read Full Post »

Läser att statsministern under sitt jultal talade om behovet av hårdare tag mot brottsligheten, något som verkligen glädjer mig. Är det något vi behöver idag så är det starkare brottsbekämpning och hårdare straff för vålds- och sexualbrott. Och genast tänker många: usch vad hårt och elakt. Men det anser jag vara väldigt enögt och djupt felaktigt.

Vad är det verkligt hårda och elaka: att stå upp för brottsoffren och verka för verklig upprättelse för dem, eller att kämpa emot detta? Utöver det grundläggande att hårdare straff och större risk att åka fast minskar brotten, så handlar det om moral och den förorättades rätt till upprättelse.

När någon drabbas av ett brott så innebär detta att såväl denna persons inneboende rättigheter som dess grundläggande värdighet som människa kränks. Rättsväsendet har två grundläggande uppgifter: att minska brotten och att återställa rättvisan i samhället.

Det är nödvändigt att satsa på att uppmuntra försoning samt verklig ånger från brottslingar, då det är såväl gott i sig som positivt för att minska framtida brott, men detta är inte nog. Vi måste också satsa på påföljder som står i proportion till brotten, som verkligen bidrar till att återupprätta brottsoffren.

Dagens system med låga straff för livspåverkande våldsbrott, som t.ex. högsta domstolens fastslagna 10 år för mord, är djupt orättfärdigt, och har inget stöd i den allmänna rättskänslan. Det är dags att vi satsar på att faktiskt utreda brott och anställa poliser nog. Och det är också dags att vi ser till att straffen för grova brott åter står i proportion till brotten.

Jag glädjer mig att statsministern också verkar inse det, även om det är aldrig så lite. Justitieministern och straffnivåutredningen har tidigare gjort en del positiva uttalanden i denna riktning, men det är besluten som talar, och dem väntar vi andäktigt på.

Read Full Post »